Kombinationen allvarlig stress och fet mat – som hör julen till – kan vara ödesdiger. Feta inlagda sillar, fet skinka, feta revbensspjäll, feta prinskorvar och fet sylta, feta köttbullar och fet Janssons frestelse. Därtill kommer alkoholen i form av julöl, julglögg, olika sorters viner, Absolut vodka, Skånsk akvavit, rysk vodka, gin och tonic, konjak, whisky och massor av andra spritsorter, alla proppfulla med kalorier. Det smakar gott för en stund men kan bli förödande om det förtärs i för stora mängder under för lång tid.

Det är inget ovanligt att folk tvingas åka ambulans till sjukhus efter att ha förätit sig på fet julmat och stora mängder alkoholhaltiga drycker, vilka tillsammans har slagit ut levern. Då är nog inte ”glädjens högtid” värd sitt namn längre.

Julen kräver också att man bara   m å s t e  titta på Kalle Ankas jul klockan 15.00 på julafton – trots att folk har sett samma fåniga film dussintals gånger tidigare. Men tradition är tradition och den måste upprätthållas. För min egen del var det minst trettio år sen jag tittade på Kalle Ankas jul och kommer inte att göra det i år heller.

De som fortfarande älskar julen hatar nog mig nu om de inte redan har hatat mig i många år. Jag är en glädjedödare, en person som trampar på våra fina svenska jultraditioner, en satmara som missunnar andra människor lite glädje.

Nej, det är faktiskt inte så. Alla som vill fira jul har självfallet rätt att göra det om det hjälper mot vardagens slit och tristess. Jag säger bara vad jag själv tycker.

Som barn älskade jag förstås julen eftersom julen är barnens högtid. Men allteftersom började jag genomskåda falskheten och med tiden försvann den förhäxande kärleken till julen. Tidigt fick jag lära mig att tomten inte alls fanns i verkligheten. Han var en påhittad figur. Hos oss var det pappa som kom dragande med julklapparna i en säck av juteväv. De julklappar jag fick hade mamma köpt redan tidigt på hösten. I paketen låg det mest yllestrumpor och yllebyxor som jag absolut inte ville ha.

Några år senare förstod jag att julen inte alls var till för barnens skull. Den var till för affärsmännens skull, för att tillgodose deras önskan att råna vanligt folk på deras surt förvärvade slantar och själva öka sina redan enorma förmögenheter. Julen var ett kommersiellt jippo, liksom Fars Dag och Mors Dag. Visserligen säger affärsidkarna att julhandeln skapar fler arbetstillfällen men det är en sanning med modifikation och ett sätt att lägga ut dimridåer för att dölja det verkliga syftet med julen: att tjäna grova pengar.

Snart genomskådade jag också det kristna julbudskapet att Herrens son Jesus Kristus hade kommit till jorden för att frälsa oss människor. Från vadå? undrar jag. Denna myt grundlade sedan den kristna religionen som fortfarande efter mer än 2000 år hänger sig kvar bland dem som inte orkar leva om de inte är övertygade om att det finns en gud, som är god och som skyddar oss från allt ont. Vid det här lagen borde de kanske ha märkt att det inte alls finns någon gud som skyddar oss. Om han alls finns, struntar han totalt i oss.

Detta är kanske den värsta lögnen när det gäller julen. En man vid namn Jesus kan mycket väl ha fötts i en krubba i Betlehem för några tusen år sen. Men han var säkert mest en bråkstake och anarkist som senare blev en del av en maktkamp som århundrade efter århundrade har pågått i denna del av världen och som har resulterat ett ständigt pågående religionskrig mellan kristna, judar och muslimer.

Jesus var inte Guds son. Han var en helt vanlig människa som påstod sig vara Guds son. Istället var han en vanlig folkuppviglare som betydligt senare började kallas den förste kommunisten.

Jag tror varken på Gud eller Jesus. Om de hade funnits och haft makt över oss människor så hade inte 8 000 oskyldiga barn i Gaza dödats av israeliska soldater, inte heller 10 000 vuxna människor, en del av dem soldater men de flesta vanliga palestinier.

Då skulle sen snart två år tillbaka inte ett blodigt och fullkomligt meningslöst krig ha rasat mellan Ryssland och Ukraina.

Då skulle inte ens en galning som Vladimir Putin ha fötts och använt sin makt för att sprida skräck i resten av världen. Då skulle inte heller Adolf Hitler ha fötts och tillåtits gasa ihjäl 4 miljoner judar i förintelselägren och försatt hela Europa i ett undantagstillstånd med en blodspillan och en allmän förödelse utan dess like. Då skulle inga andra despoter som t ex Josef Stalin, Francisco Franco och Benito Mussolini heller ha tillåtits döda och tortera oskyldiga människor.

Då skulle inte 17 miljoner soldater och civila ha dödats under första världskriget. Inte heller skulle mellan 40 och 70 miljoner människor ha dödats under andra världskriget. Därtill kommer alla andra krig som har rasat under århundradenas lopp med miljontals mänskliga offer som följd.

Det är därför jag aldrig har trott på Gud. Jag är inte ens konfirmerad. Gud är – liksom julen – en myt för att hålla oss människor lugna och lydiga och bedöva oss med någon slags konstlad glädjeyra som ska dölja att vi alla egentligen är djupt olyckliga.

Julen har kallats gemenskapens högtid. Det är bara sant för en begränsad del av mänskligheten. För hundratusentals människor är julen istället ensamhetens högtid. På julen umgås bara familjen och delar av släkten. Alla andra är utestängda. De som inte hade eller har någon familj har heller ingen att fira julen med. Då känns ensamheten långt värre än under alla andra dagar på året.

Jag ska tillbringa julen med min man och vår katt. Vi kommer inte att ha någon julgran. Vi ska inte äta traditionell julmat. Vi kommer inte att ge varandra några julklappar. Vår julafton kommer att bli som vilken söndagskväll som helst. Det låter kanske trist – men vi slipper i alla fall förljugenheten.