Idag är det den 2 december. Hemma i Sverige är det både höstrusk och vinterrusk.

Men här på spanska solkusten är det fortfarande som svensk sommar – trots att julen närmar sig med stormsteg. Juldekorationerna är uppsatta överallt. Julgranarna glittrar med sina ljus. Ljusslingor och julprydnader av amerikanskt format har helt tagit över stadsbilden.

Igår besökte Bosse och jag ett av Andalusiens största köpcentra, La Canada i Marbella. Nya Mall of Scandinavia i Solna kan ta sig i häcken när det gäller storhet och glitterglans. Vi shoppade lite – alltså, det var jag som shoppade.

Bosse använde istället tiden till att för 1 € få helkroppsmassage i en av de många röda massagefåtöljer som stod utställde lite varstans i det jättelika köpcentrat.

Det var 21 grader varmt ute men inne i köpcentrat glittrade den 11 meter höga julgranen som en stjärnhimmel i Vintergatan.

Att den var just 11 meter hög kom jag fram till genom att ställa Bosse nedanför granen.

Bosse som är drygt 1.80 cm lång fick plats sex gånger innan grantoppen var nådd. Det var enormt. NK på Hamngatan i Stockholm har en imponernade julgran – men julgransmonstret i La Canada i Marbella var nog ändå ett strå vassare, dock inte vackrare.

Fråga mig om jag kände någon julstämning? Nej, inte det minsta.

Att komma in i denna formidabla julyra efter att ha parkerat bilen på parkeringsplatsen i 21 plusgrader kändes inte särskilt jullikt. Det hjälpte heller inte att "Stilla Natt", "Hosianna Davids son" och alla andra kända julsånger dånade ur högtalarna över hela köpcentrat. Det var något som var fel. Det var något mycket väsentligt som saknades.

Det var mysfaktorn som saknades. Plötsligt överfölls jag av en bedövande längtan hem till Sverige. Vi åker hem nu på fredag. Ändå vet jag att vi kommer att mötas av flera plusgrader och regn. Men det spelar liksom ingen roll. Mörkret och kylan är ändå oavvisliga beståndsdelar i det som kallas julstämning.

Jag har hemlängtan.

God Jul!