Jag har just tittat på andra delen av dokumentärserien om Kevin-fallet i SVT. Sällan har jag blivit så chockad. När jag i förra veckan tittade på den första delen så lämnade jag TV:n med blandade känslor. Jag visste inte vad jag skulle tro. Var det Robin och Christian som hade mördat Kevin?

Trots att de förnekade detta var jag ändå inte säker. Jag ville veta mera innan jag kunde dra några slutsatser – även om jag i och för sig kände mig skeptisk till att gärningsmännen bakom mordet på 4-årige Kevin skulle vara två små pojkar, 5 resp. 7 år gamla.

Ikväll blev jag desto mera upprörd – och jag är inte ensam. Producenten Dan Josefsson visade med sin fantastiska konst att avslöja hur polisförhören med Robin, 5, och Christian, 7, gick till. De små pojkarna som var så små att de nästan försvann i förhörsstolarna gjorde allt de kunde för att vara förhörsledarna till lags.

De pekade ut gärningsmän men tog i nästa svar tillbaka allt. De gav vilseledande svar. Inget av det som pojkarna sa skulle ens kunna användas som arbetsmaterial i en polisutredning. Att utsätta barn för den här formen av psykisk tortyr är straffbart!

 

Kulmen nåddes när självaste förundersökningsledaren själv, Rolf Sandberg, gick in och höll regelrätta korsförhör med 5-åringen och 7-åringen. I sin desperation över att inte ha hittat någon gärningsman försökte han tvinga de stackars pojkarna att ge honom de svar han ville ha.

Jag har aldrig sett något liknande. Att se en hög polischef iförd polisuniform sitta och hålla regelrätta korsförhör med en femåring är kriminellt! Om inte själva händelsen, alltså mordet på den 4-årige Arvika-pojken Kevin sommaren 1998, hade varit så tragisk, så skulle polisförhören kunna betraktas som en ren fars. Men händelsen är för allvarlig för att man ska kunna avfärda den som en fars.

Hade Rolf Sandberg förlorat kontakten med verkligheten? Hur lyckades han göra karriär inom polisen när han nu visade upp en så fundamental avsaknad av omdöme, medmänsklighet, känsla och förnuft. Även om Rolf Sandberg kände sig pressad av allmänheten, föräldrarna och medierna att hitta gärningsmannen eller gärningsmännen så måste han ha förlorat förståndet när han tillgrep den här sortens förhörsmetoder mot ett litet barn. Trodde han verkligen att Robin och Christian var råbarkade mördare?

Jag har aldrig i hela mitt liv sett en sådan här skandal utspela sig inför mina ögon. Jag riktar verkligen ett stort tack till Dan Josefsson som har lyckats gräva fram allt detta ur en polisutredning som alla trodde var lyckad och framgångsrik. Bra jobbat!

Den här dokumentärserien kommer att gå till historien inte bara som ett fasansfullt mordfall utan i ännu högre grad som ett polisiärt haveri utan motstycke. SVT har satt Arvika på världskartan efter det här.

Tack Dan Josefsson för att du visade oss detta.