Jag vet inte om det är jag som har drabbats av hjärnödem eller om det är alla de andra som har gjort det. Jag tycker i varje fall att det är ett kollektivt och kvalificerat vansinne av regeringen och Folkhälsomyndigheten att redan på onsdag den 9 februari slopa de flesta coronarestriktionerna. Det s k glada beskedet serverades igår av statsminister Magdalena Andersson. Hade det funnits en opinionspanel som varit stand by just då hade Magdalenas opinionssiffror nått oanade höjder. För det var det här budskapet alla ville höra.
Sverige slopar coronarestriktionerna i likhet med flera andra länder. ”Bort med alla onödiga och odemokratiska påbud som några idiotiska politiker och epidemiologer har prackats på oss” sen coronapandemin startade i Sverige i början av mars 2020. Orden inom citationstecken är inte mina egna. De kommer från alla dem som under de gångna två åren hjärtinnerligt har hatat allt vad cronarestriktioner heter. Omdömena om restriktionerna har gått från att de har varit brott mot grundlagen till att de allvarligt har inskränkt alla människors fri- och rättigheter.
Det är inte bara de som har tågat fram i demonstrationståg mot coronarrestiktionerna och basunerat ut sitt hat mot regeringen och Folkhälsomyndigheten för att dessa har berövat varje människa hennes lagstadgade rättigheter. Nejdå, avskyn mot restriktionerna har inte minst funnits hos många tongivande journalister på landets största tidningar. Lena Mellin på Aftonbladet har varit en sådan journalist. Hon har tagit varje tillfälle i akt att kritisera restriktionerna och ondgjort sig över att ha tvingats sitta hemma i bostaden och skriva sina kolumner eller gjort sina intervjuuttalanden via Skype eller någon annan livelänk.
Bild: Wikipedia
Men Mellin har inte varit ensam. Coronapandemin har på många sätt blottlagt att svenska journalister varken är opartiska eller sakliga. Bakom varje fråga till en minister eller en representant för Folkhälsomyndigheten har anats en skeptisk inställning till stoppade konserter, stoppade teaterföreställningar, restauranger med hårda avståndskrav mellan bord och gäster, stopp för supandet på nattklubbarna med mera. Nästan alla frågor från journalisterna har handlat om när restriktionerna ska släppas, inte om det kanske behövs hårdare restriktioner.
Men nu kan alla dessa restriktionshatare glädjas igen. ÄNTLIGEN är eländet över. Nästa onsdag blir allt som förr igen. Då kan vi supa på krogen i stora sällskap. Då kan vi gå på nattklubbar och hångla som tidigare. Då kan vi trängas och knådas utan att vara oroliga för att bli smittade.
På onsdag i nästa vecka är pandemin slut! Då blir den liksom bortdefinierad. Non-existent. Historia.
Istället ska alla tillåtas leva livets glada dagar utan krav på munskydd eller en armlängds avstånd – eller var det 1 meter eller kanske rentav 2 meters avstånd vi skulle hålla? Vaffan, det spelar ingen roll längre. Ju närmare, desto bättre.
Den bild jag målar upp är naturligtvis inte min egen uppfattning. Jag tycker precis tvärtom. Jag är som vanligt kärringen mot strömmen. Jag är journalisten som alltid ska utmärkt sig med att ha en motsatt uppfattning. Det är jag stolt över. Det finns ett uttryck som lyder: ”Bara döda fiskar simmar medströms”. Jag vill inte vara en död fisk.
Det var inte för särskilt många veckor som vår nya statsminister Magdalena Andersson kritiserade sina borgerliga opponenter i riksdagen över deras som hon uttryckte sig lättsinniga inställning till pandemin. ”De förstår inte hur allvarlig situationen är”, predikade Andersson den gången.
Nu stod plötsligt samma statsminister Andersson på en presskonferens igår och meddelade att nästan alla restriktioner i Sverige skulle släppas från och med nästa onsdag. Vad är det som har hänt under den senaste veckorna som har fått landets statsminister att så snabbt byta fot i en ödesfråga som denna?
Naturligtvis ingenting. Eller i alla fall väldigt lite. Bara sen i tisdags har antalet smittfall ökat så här mycket:
Och enligt Johns Hopkins University i USA såg situationen ut i Sverige den 2 februari:
Källa: Johns Hopkins University
Den bistra sanningen är alltså att pandemin lamslår oss med nästan samma kraft som i början av december när smittotalen började skena igen. Jag har just läst igenom Folkhälsomyndighetens allra färskaste veckorapport som kom idag, fredagen den 4 februari. Trots att samma folkhälsomyndighet igår gick med på alla släppa restriktionerna så är det en helt annan bild som tonar fram i myndighetens veckorapport. Rapporten inleds med följande alarmistiska konstaterande:
”Spridningen av covid-19 är fortsatt mycket omfattande och under vecka 4 rapporterades det tills högsta antalet bekräftade fall på en vecka.”
Detta trots att antalet provtagningar för covid-19 har minskat med 10 procent under denna period. Trots färre PCR-tester och snabbtester har antalet bekräftade smittfall alltså ökat kraftigt! Folkhälsomyndigheten konstaterar därför ”en fortsatt ökad smittsridning i samhället under vecka 4”. Man konstaterar också att antalet patienter som behöver sjukhusvård har ökat men inte lika kraftigt som själva smittspridningen.
”Risken för att behöva sjukhusvård är fortsatt betydligt högre för ovaccinerade”, skriver Folkhälsomyndigheten och fortsätter:
”Under vecka 4 inrapporterades 265 079 bekräftade fall av covid-19. Det är en ökning med 3 procent jämfört med vecka 3.”
Bild: Shutterstock.com/köpt bild
Det högsta antalet bekräftade fall per 100 000 invånare under vecka 4 återfanns i åldersgruppen 30-39 år, följt av åldersgruppen 40-49 år och sen 10-19 år. Särskilt oroande är följande konstaterande i rapporten:
”Under vecka 4 rapporterades 1 685 fall av covid-19 bland personer på särskilt boende för äldre (SÄBO). Det är en ökning med 8 procent jämfört med vecka 3. Antalet fall ökade även bland personer med hemtjänst under vecka 4. Då bekräftades 1 533 fall i den gruppen. Det är en ökning med 15 procent jämfört med veckan innan.
Detta är som jag ser det ett oroande tecken på att covid-19 fortsätter att spridas kraftigt bland de äldre. Det var ju de gamla och sköra som drabbades allra hårdast under de pandemins första månader 2020. Därefter gick smittspridningen på grund av skärpta restriktioner och besöksförbud på äldreboendena ner för att nu alltså öka igen.
Bild: Shutterstock.com/köpt bild
Folkhälsomyndigheten konstaterar också det som de flesta av oss redan har förstått: två vaccindoser räcker inte om man inte vill bli smittad av den senaste varianten av viruset, nämligen den så kallade omikronen. För att få ett bättre skydd mot omikron-varianten måste man få minst tre vaccindoser. Men det är långt ifrån alla som har fått sin tredje vaccindos. Så här ser Folkhälsomyndighetens senaste redovisning av tredjedosvaccinationerna ut:
ANTAL OCH ANDEL (%) VACCINERADE MED 3 DOSER DEN SENASTE VECKAN
| Datum | Antal vaccinerade med 3 doser | Andel (%) vaccinerade med 3 doser |
|---|---|---|
| 2022-02-04 | 4 235 257 | 51,3 % |
| 2022-02-03 | 4 156 020 | 50,3 % |
| 2022-02-02 | 4 084 573 | 49,4 % |
| 2022-02-01 | 4 030 372 (+204 885 personer) | 48,8 % |
| Datum | Antal vaccinerade med minst 1 dos (1) |
Andel (%) vaccinerade med minst 1 dos |
Antal vaccinerade med minst 2 doser |
Andel (%) vaccinerade med minst 2 doser |
|---|---|---|---|---|
| 2022-02-04 | 7 782 719 | 86,5 % | 7 524 799 | 83,7 % |
| 2022-02-03 | 7 780 435 | 86,5 % | 7 520 144 | 83,6 % |
| 2022-02-02 | 7 778 355 | 86,5 % | 7 515 723 | 83,6 % |
| 2022-02-01 | 7 776 581 (+ 6 138 pers.) | 86,5 % | 7 512 122 (+ 12 677 pers) | 83,5 % |
Källa: Folkhälsomyndigheten
Som framgår av tabellen över den senaste veckans vaccinationer med 1 resp. 2 doser har alltså dessa helt stannat upp. Det är ett mycket oroande tecken som visar att det finns mellan 13 och 17 procent av befolkningen i Sverige som av olika skäl antingen vägrar att vaccinera sig eller som inte känner till att man ska vaccinera sig.
Till och med statsepidemiolog Anders Tegnell är oroad för framtiden – trots att han och hans myndighet nu har gått med på att släppa restriktionerna. Tegnell säger:
”Vi kommer att ha höga dödstal ett tag till!”
Mellan den 26 januari och 3 februari inrapporterades i genomsnitt 46 nya dödsfall varje dag och Tegnell tror att antalet kommer att fortsätta att stiga.
Det antal människor som avlider efter att ha smittats av covid-19 är just nu det högsta på nästan ett år. Senast det rapporterades in högre dödstal i Sverige än idag var den 11 februari 2021! Och då var det ingen som pratade om slopade restriktioner.
Men nu släpper man restriktionerna. Jag undrar: Vem eller vad var det som framkallade detta kollektiva vansinne?
Mest galen i sina glädjeparoxysmer är Expressens ledarsida. Igår skrev man så här:
”När pandemin är över finns det all anledning att kritiskt granska de restriktioner som infördes. Hur kunde vi så lättvindigt inskränka rätten för människor att demonstrera och utöva sin religion? Kunde besöksförbudet på äldreboenden ha slopats tidigare?”
Bild: Shutterstock.com/köpt bild
Vad är det för skitsnack? De svenska restriktionerna var faktiskt de mildaste i hela världen. I själva verket har Sverige kritiserats av omvärlden för att inte ha tagit pandemin på allvar, till exempel genom att envist hålla fast vid att munskydd inte behövs. Expressen avslutar sin ledare så här:
”Denna dag är … en glädjens dag för Sverige. Vi går mot ljusare tider.”
Bild: Elisabet Höglund
Det gör vi – men bara geologiskt och astronomiskt. Solens stigande bana över himlavalvet ger oss längre dagar och kortare nätter. Men pandemin finns kvar. Den kommer att kasta långa svarta skuggor över vår tillvaro och till och mer riskera att förmörka solen och den nyvunna glädjen.
Det låter som om jag älskade coronarestriktionerna. Det gör jag inte alls. Jag hatar dem och har hatat dem hela tiden. Restriktionerna och pandemin har förstört våra liv. Vi har blivit ensammare. Vi har blivit alltmer deprimerade, i vissa fall psykisk sjuka. Vi har förlorat våra vänner som vi kanske aldrig kommer att vinna tillbaka igen. Vi har tvingats avstå från vänskap och socialt umgänge. Våra hjärnor har krympt av brist på social och intellektuell stimulans.
Allt det där vet jag. Ändå var kanske det pris dyrare om vi hade smittats, tvingats in i respiratorn men dött ändå. Det goda får aldrig vara det bästas fiende. Så har det dessvärre blivit nu.
