Igår kväll deltog jag för första gången i en riktig TV-gala. Det var i TV4:s Cancergala, som kanalen varje år arrangerar i samarbete med Cancerfonden.

Det var också första gången på många år som jag fick vara uppklädd, i hellång paljettklänning och med en håruppsättning som var så tjusig att jag själv nästan började gråta. Ett varmt tack till den sminkös/frisör som gjorde denna vackra skapelse på mig utan att behöva sätta in en enda slinga löshår.

Jag var inbjuden tala som tidigare cancersjuk. Jag berättade om mina fasansfulla upplevelser av cancer och livsfarliga komplikationer som drabbade mig sommaren 2011. Aldrig har jag känt ett sådant engagemang för att prata om min egen sjukdom som igår kväll. Jag tror också att jag lyckades dela med mig av min inlevelse både till publiken på Cirkus i Stockholm och till TV-tittarna.

Jag var ju ingalunda ensam om att prata om min cancer på galan. Antingen live eller inspelat trädde den ena patienten efter den andra fram och berättade om sina oerhörda och tragiska livsöden. Vi fick träffa cancersjuka som fortfarande levde och som förmedlade sin skräck, sin dödsångest och sina förhoppningar om att överleva cancern. Men vi fick också träffa anhöriga som mist ett barn, en make, en väninna, en käresta, i den ena cancerformen värre än den andra.

Gemensamt för alla som vittnade var deras oerhörda vilja att överleva, hur bestämda de var på att till sist besegra den cancer som fortfarande växte i deras kroppar.

Igår kväll delades också Cancerfondens årliga forskarpris ut. Priset gick till cancerforskaren och professorn i kemisk biologi vid Karolinska Institutet Thomas Helleday för hans banbrytande arbete med att hitta ett verksamt botemedel mot ärftlig bröst- och äggstockscancer.

Han hade hittat det. Det kallas PARP-hämmare och har visat sig döda nästan alla cancercellerna. Detta läkemedel är inte bara effektivare än vanliga cellgifter. Det ger heller inga biverkningar för patienten. Thomas Helleday presenterade på galan en av sina egna patienter, en kvinna som drabbats av äggstockscancer och som blivit behandlad med det nya läkemedlet. Enligt Helleday var kvinnans cancer idag borta till 95 procent.

Det var en fantastisk upplevelse att få höra och se detta, att få veta att cancern kanske går att bota inom en inte alltför avlägsen framtid.

Jag lämnade galan tillsammans med Bosse, inte bara supernöjd med mitt eget anförande utan också med nya och hoppingivande kunskaper om nya botemedel mot cancer.

Det finns ett hopp i alla fall. Kanske inte för alla men för betydligt fler än idag.