Mamman, brodern och kusinen häktades idag misstänkta för att ha begått ett s k ”hederrelaterat” mord på den 14-åriga flickan. När ska vi sluta prata om att familjemord och avrättningar har med ”heder” att göra?
Det var i torsdags i förra veckan, närmare bestämt den 19 maj, som en 14-årig etiopisk invandrarflicka från Nacka utanför Stockholm fördes till sjukhus sen hennes familj larmat 112 och påstått att flickan hade begått självmord. Till att börja med tydde allt på självmord men i samband med polisförhör och brottsplatsundersökning framkom märkliga detaljer som gjorde att polisen omrubricerade händelsen från självmord till mord.Den 14-åriga flickan, som gick i sjunde klass i Myrsjöskolan i Boo i Nacka kommun, bodde tillsammans med sin familj i en lägenhet i en villa i det fashionabla villaområdet Skogalund i Nacka. Lägenheten hyr mamman för 18 000 kronor i månaden av en 60-årig svensk kvinna. Familjen består av den 46-åriga mamman, flickans två bröder, 17 och 12 år gamla samt den nu döda flickan. Vid det misstänkta mordtillfället befann sig även en 21-årig manlig kusin till den döda flickan i villan i Nacka.Familjen kom som flyktingar till Sverige från Etiopien 2019. Först anlände mamman. Efter några månader anlände de tre syskonen, bl a den mördade flickan, som då var 11 år. Pappan är av okänd anledning fortfarande kvar i Etiopien. Hittills har mycket lite kommit ut om den döda flickan men i skolan beskrevs hon som glad och positiv. Hon ska också ha varit duktig i skolan. Även mamman ska ha lärt sig svenska hyggligt under de få år hon har befunnit sig i Sverige.
Familjen bor på adressen Stickvägen 1 i Nacka men eftersom villan ligger på en hörntomt finns ytterligare en adress till huset, nämligen Högvägen 3. Den etiopiska familjens lägenhet består av 4 rum på en sammanlagd yta av 110 kvadratmeter. Det är alltså ingen fattigmansbostad det handlar om.
I fredags anhölls den 46-åriga mamman, den 17-årige brodern och den 21-årige kusinen på sannolika skäl (den starkaste misstankegraden) misstänkta för mord. Mordet beskrevs av polisen som ”hedersrelaterat”, även om jag avskyr att använda den beteckningen på ett mord. Ett mord handlar aldrig om heder. Ett mord är ett mord, ett iskallt dödande av en annan människa. Ett mord handlar om ”skam”, inte om ”heder”.
Idag beslutade Nacka tingsrätt att häkta de anhållna familjemedlemmarna misstänkta för ”hedersmord” på den 14-åriga flickan. Samtliga häktade förnekade brott och kommer att överklaga häktningsbeslutet.När familjen hittade flickan död i lägenheten i torsdags ringde mamman 112 och påstod att flickan hade begått självmord. Polisen kom med flera enheter till platsen. Förhör hölls med mamman och de två unga männen som hela tiden påstod att flickan hade tagit sitt eget liv. Då hade offret redan förts i helikopter till sjukhus. Hon hade först visat tecken på liv men avled under transporten. Därmed var mordet (eller det påstådda självmordet) ett faktum.
Men polisen upptäckte på ett tidigt stadium att det vilade något underligt och oförklarligt över hela situationen. De uppgifter som lämnades till polisen av mamman, brodern och kusinen stämde nämligen inte överens med de fynd som polisen själv gjorde i lägenheten. Familjen ska till exempel ha försökt gömma undan olika föremål efter flickans död, bl a saker som hon påstods ha använt vid ”självmordet”. Flickans mobiltelefon var också borta.Dessa upptäckter tillsammans med övriga fynd vid brottsplatsundersökningen gjorde polisen misstänksam. Det gjorde att polisen ganska snabbt valde att beteckna händelsen som mord, inte som självmord. Även upplysningar om vad som hände under dagarna före 14-åringens död fick polisen att bestämma sig för att det var en förundersökning om mord de hade inlett.Mordmisstankarna stärktes ytterligare sen rättsläkaren hade konstaterat att skadorna på flickan inte stämde överens med den berättelse som familjemedlemmarna hade lämnat om hur självmordet gick till.
På måndagen, tre dagar före 14-åringens död, hade flickan och hennes mamma ett kvartssamtal med skolan. Enligt uppgifter i Aftonbladet fick mamman då veta att dottern hade ingått i en grupp med både pojkar och flickor på skolan som hon hade umgåtts med. Det handlade möjligen om något slags grupparbete. Mamman hade blivit upprörd när hon hörde detta. Eftersom familjen var muslimer tilläts den unga dottern inte att umgås med manliga och kvinnliga vänner av det här slaget och på det här sättet.
Den slutsats jag själv drar om denna förfärliga händelse är att den 14-åriga flickan levde under en hård traditionell muslimsk regim. Kanske hade föräldrarna redan utsett hennes kommande make. Det vet jag dock inget om. Men mammans ilska över dotterns beteende överensstämmer väl med hur hårt hållna många muslimska flickor är som lever i Sverige.
Om de försöker frigöra sig från sina nedärvda kulturella traditioner, skaffa sig ett eget fritt liv i Sverige och välja sina egna vänner blir de hårt bestraffade av familj och släktingar. Det finns flera upprörande exempel på detta. Mordet på den svensk-kurdiska människorättsaktivisten Fadime Sahindal i Uppsala 2002 är det mest spektakulära fallet. När Fadime tog avstånd från sin familj för att få leva med sin svenske pojkvän sköts hon kallblodigt ihjäl av sin egen far i systerns lägenhet i Uppsala.
Det finns fler exempel. Kanske kommer den 14-åriga Nacka-flickans öde att sällas till den långa raden av unga invandrarkvinnor som avrättas av sin släkt sen de påstås ha brutit mot familjens ”heder”. Glöm sen inte alla de så kallade balkongflickorna.Efter mötet förra måndagen mellan mamman, 14-åringen och skolan sjukanmäles plötsligt flickan på tisdagen, två dagar före hennes död på torsdagseftermiddagen. Även på torsdagen hade hon varit sjukanmäld.
När mamman idag, tisdag, av Nacka tingsrätt fick beskedet att hon skulle häktas misstänkt för mordet på sin egen dotter visade hon inga som helst känslor. Hon satt helt orörlig i rättssalen och tittade bara rakt fram. Hennes advokat meddelade efteråt att häktningen skulle överklagas eftersom mamman påstod sig vara oskyldig.
Den nu mordmisstänkta 46-åriga mamman började snabbt läsa svenska på SFI. Hon ville ha ett arbete i ett restaurangkök, hade hon berättat. Men till saken hör att hon och hennes familj levde på stor fot tack vare den generösa svenska bidragspolitiken.
Redan när hon anlände till Sverige 2019 beviljades familjen både etableringsstöd och barnbidrag. Men mamman nöjde sig inte med detta. Hon krävde även att få socialbidrag. När kommunen vägrade gick hon till en domstol och överklagade beslutet. Detta skedde år 2020.
Domstolen konstaterade i sin dom att den etiopiska familjen fick mer i bidrag än flertalet andra socialbidragstagare och att mamman borde ha planerat sin ekonomi bättre istället för att kräva mer bidrag när pengarna var slut.
Trots det beviljades familjen ett extra bidrag till mat ”för att barnen inte skulle lida nöd”.
Det var dessa barn och deras mamma som nu misstänks för att ha mördat sin syster respektive sin dotter.
Det här är ingen vacker historia. Därför måste den berättas. Om och om igen. Om polisen och tingsrättens misstankar besannas, nämligen att flickan har blivit mördad ”av hedersskäl” av sin egen familj, då måste både frågan om vilka som tillåts flytta till Sverige tas upp till diskussion, vilka som väljer att tillämpa sina egna klanliknande lagar när de kommer till Sverige och vilka som lever gott på de svenska skattebetalarnas pengar.
Noteras bör att det i det här fallet inte handlar om någon invandrarfamilj i ett utarmat utanförskapsområde utan om en familj som med hjälp av det svenska bidragssystemet slagit sig ner i ett av de mera fashionabla områdena i Stockholms utkanter.