Ikväll kom det något överraskande beskedet att ordföranden för högerpopulistiska och främlingsfientliga Nationella fronten i Frankrike, Marine le Pen, tar time-out från sin roll som partiledare för NF. Enligt Le Pen själv beror beslutet på att hon som presidentkandidat ”ska vara hela Frankrikes president och inte bara företrädare för ett parti”.
Jag ser Marine le Pens beslut som något desperat. Hon vet att hennes rykte och trovärdighet som presidentkandidat svärtas ner av att hon företräder ett parti med mycket kontroversiella ståndpunkter. Nationella Fronten är EU-fientligt, vill ha en folkomröstning om Frankrikes medlemskap i EU, vill stänga gränserna för invandringen och motverka allt vad globalisering heter.
Denna främlingsfientliga och isolationistiska politik imponerade uppenbarligen inte särskilt mycket på de franska väljarna igår. När rösterna från den första omgången av det franska presidentvalet igår, söndag, var färdigräknade, visade det sig att ledningen för vänsterliberalen Emmanuel Macron var större än vad de flesta trodde igår:
Macron vann valet med 24.01 procent av rösterna, medan Marine le Pen fick nöja sig med 21.3 procent. Det var mindre vad både hon själv, hennes parti och de flesta politiska bedömare hade räknat med.
Nu gör alltså Marine le Pen ett sista desperat försök att locka de franska väljarna att rösta på henne i den andra valomgången den 7 maj. Hon avsade sig ikväll helt enkelt partiledarskapet i Nationella Fronten med hänvisning till att hon ville vara hela Frankrikes presidentkandidat, inte bara en representant för Nationella fronten.
Samtidigt berättade Marine Le Pen att hon har pågående överläggningar med det republikanska partiet under ledning av Francois Fillon, som bara kom på tredje plats i gårdagens val. Dessa överläggningar hoppas Le Pen ska leda till att ett stort antal konservativa väljare ska rösta på henne i det sista valomgången istället för att lägga sina röster på Emmanuel Macron.
Om jag ska ha en åsikt om detta finurliga trixande så tror jag inte att Marine le Pens beslut hjälper henne särskilt mycket. Dels genomskådar de franska väljarna hennes manövrer; hon kan ju aldrig tvätta bort stämpeln av att företräda ett främlingsfientligt och EU-kritiskt parti även om hon tar time-out som partiledare.
Nej, jag tror att den röda mattan redan är framrullad för Emmanuel Macron. Han är det enda tänkbara alternativet för Frankrike – och även för Europa – idag.