I lördags kom jag hem från en elva dagar lång semester/jobbresa till Spanien. Idag gav jag mig ut på ännu en utlandsresa.

Först med bil till Kapellskär utanför Norrtälje.

Därefter med båt till Mariehamn på Åland.

Jag var inbjuden av Ragnar Dahlberg till en en timma lång intervju på Ålandsfärjan m/s Rosella.

Ragnar Dahlberg är ju en av Sveriges Television genom tiderna mest omtyckta och beundrade programledare. Han är mest känd för det folkliga Café Norrköping, en av SVT:s största programmässiga framgångssagor, där han med sina varsamma och lyhörda intervjuteknik lockade många normalt motsträviga gäster att ändra sig och komma till Norrköping och låta sig intervjuas av Ragnar Dahlberg.

Ragnar är också en person som tack vare sin framgångsrika programledarstil upptäckt flera svenska artister, t ex Sanna Nielsen och Susanne Alfvengren. Dessa båda gjorde sina första TV-framträdanden hos just Ragnar Dahlberg i Café Norrköping. Berömmelsen efteråt lät ju inte vänta på sig. Själv var jag gäst i hans program redan i juni 1995. Det var där min man Bosse ”upptäckte” mig. Så vår äktenskapliga lycka har vi till stor del Ragnar Dahlberg att tacka för.

Hursomhelst var jag idag återigen hans intervjugäst i hans nya roll som entertainer på Ålandsfärjorna. Det blev en spännande timma och jag gjorde vad jag kunde för att få skrattarna i publiken på min sida. Ragnar frågade mig om i stort sett allt i mitt liv, från cykeltävlandet, journalistiken och kärleken till cancerhelvetet, Lets Dance och På spåret.

Bosse var förstås med på resan som mitt moraliska stöd. Hans roll i mitt liv blev ju också rejält ventilerad i Ragnar Dahlbergs intervju med mig. Jag frågade efteråt om han blev generad över den stora uppmärksamhet han fick men det förnekade han. Snarare tror jag att han njöt lite grand av att själv någon gång få hamna i rampljuset, även om han oftast gör allt för att slippa detta avslöjande ljus.

Efter intervjun blev det en stunds vila i hytten, där jag passade på att njuta av Östersjöns underbara vågor. Helt lugn var inte sjön. Det kändes inte när man satt, men när man reste sig upp för att gå, så gällde det att hitta en stol eller en pelare att hålla sig i.

Sedan blev Bosse och jag inbjudna av Ragnar till en härlig lunch i den finaste matsalen på m/s Rosella. Lite taxfreeshopping blev det också, tills det var dags att angöra hamnen i Kapellskär igen. Det var en av de roligaste och mest lyckade dagarna i mitt liv.

Tack Ragnar för att du kom ihåg mig!