Igår, torsdag ,skrev jag ett långt inlägg här på min blogg där jag avslöjade att nättidningen Bulletin inte har betalat arvode för krönikor som jag har skrivit i deras tidning på nästan fyra månader.

Jag anlitades av Bulletin i somras för att från och med mitten av augusti en gång i månaden skriva krönikor i tidningen.

Det gjorde jag också. Tre krönikor hann jag med innan jag tyckte att det inte var värt besväret längre. Jag fick nämligen aldrig betalt för mitt arbete trots otaliga påminnelser och diskussioner med de chefer på Bulletin som jag hade kontakt med.

Idag löste äntligen tvisten. Vid middagstid idag satt det fakturerade beloppet på mitt konto. Jag hade till slut fått mina pengar. Men det satt hårt inne. Att tvisten löstes har mycket att göra med att Bulletins chefredaktör Jannik Svensson grep in.

Igår kväll och under den tidiga natten till fredagen hade han och jag långa, ibland upprörda och anklagande diskussioner med varandra via mejl om min tvist med Bulletin. I denna mejlutväxling sades många ord som aldrig borde ha blivit sagda – om det inte hade funnits skäl för det och om adrenalinet inte hade pulserat så våldsamt.

Både Jannik Svensson och jag ångrade till slut att vi systematiskt försökte missförstå och vantolka varandras argument. Vi har nu bett varandra om ursäkt för detta.

Pengarna har kommit. Tvisten är löst. Jag lägger nu konflikten med tidningen Bulletin bakom mig och går vidare i livet.

*

I morgon ska jag skriva ett inlägg om den ökande och oroande smittspridningen av covid-19 i Sverige, en smittspridning som jag tror delvis beror på att vi svenskar minsann inte är så hörsamma och lydiga inför våra myndigheter som många har påstått.

Tvärtom. Svenska folket är ett folk av själviska nejsägare som bara har vår egen personliga bekvämlighet framför ögonen. Pandemin har avslöjat mycket om den svenska mentaliteten.

Men detta skriver jag alltså om i morgon.