Som en s k canceröverlevare anser jag det som viktigast av allt att visa att det går att komma tillbaka från en svår cancersjukdom och även kunna leva ett bra liv med hög livskvalitet. Detta budskap är jag mycket angelägen om att hamra in hos alla människor jag träffar, särskilt hos dem som ser beskedet om en cancersjukdom som en dödsdom som det aldrig går att komma tillbaka från. Det går faktiskt. Det går också ofta att få ett bra liv.

Detta budskap försökte jag förmedla igår, onsdag, när jag talade inför en organisation som heter Executive Club och som är en marknadsorganisation för fotbollsklubben IS Halmia i Halmstad. Jag blev inbjuden redan i höstas och igår, på årets hittills varmaste dag, blev besöket verklighet. IS Halmia ligger för närvarande i division 2 men har tidigare tillhört allsvenskan. Halmias damlag spelar i division 1.

Executive Club är en sponsororganisation för att stärka IS Halmia. Klubben har funnits sen 1989 och har som målsättning att erbjuda Halmias sponsorer tillfällen att möta och lyssna på inflytelserika personer med stor erfarenhet och stort kunnande i samband med ett stort antal frukostmöten och lunchmöten varje år. Hittills i år har tre sådana möten hållits på Hotell Tylösand utanför Halmstad. Igår var det alltså dags för mig att få gästa klubben, något som jag tror var uppskattat.

Executive Club har också som målsättning att ge kvinnor möjlighet att synas och höras genom att som föredragshållare bjuda in så många dugliga kvinnor till sina möten som möjligt.

Det var en stor ära för mig att få prata inför idrottsfantaster och idrottssponsorer. Mitt föredrag hade stark koppling till idrotten men ur en något annorlunda perspektiv, nämligen hur idrott och träning kan hjälpa en svårt cancersjuk människa tillbaka till livet. Det är viktigt, även i ett sådant här sammanhang, att våga prata om cancer eftersom cancer inte bara är en stor hälsafråga utan i lika hög grad en samhällsfråga och en överlevnadsfråga för mänskligheten. Det beror på att var tredje svensk någon gång i livet kommer att få en cancerdiagnos. Antalet cancerfall ökar för varje år. Ifjol diagnosticerades 60 000 svenskar med cancer. Samtidigt sjunker dödligheten i cancer, vilket beror på bättre behandlingsmetoder, bättre operationsmetoder, tidigare upptäckt och bättre läkemedel.

Jag berättade för åhörarna, de flesta egna företagare, hur jag 2011 efter mer än tre månader på sjukhus och efter två livsfarliga operationer totalt utslagen, undernärd och avmagrad började träna så fort jag blev utskriven från sjukhuset.

Trots att jag var så sjuk och så trött att jag nästan inte orkade lämna sängen, bestämde jag mig för att ändå varje dag försöka ta mig upp på min spinningcykel och med uppbjudande av mina sista krafter köra ett träningspass; detta i syfte att försöka bygga upp de muskler, de krafter och den kondition som min cancersjukdom och mina livshotande följdsjukdomar hade tagit ifrån mig. All den fysiska styrka och muskelkraft som jag hade byggt upp under fyra decennier hade brutits ner på bara tre månader.

Att komma tillbaka efter denna hälsomässiga djupdykning var för mig det mest väsentliga i livet. Kosta vad det kosta ville. Jag skulle komma tillbaka och det var träningen som skulle bli vägen dit. Trots att jag inte orkade någonting så satt jag ändå där på min spinningcykel varje dag. Jag började med kanske tio minuters träning och ökade träningen successivt. Så höll jag då, dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad. år efter år.

Den fysiska träningen såg jag inte i första hand som ett sätt att bli fri från cancerns eller att förebygga nya cancerattacker. Det tror jag inte är möjligt. För mig var den fysiska träningen – som med tiden utvecklades till den hårdträning som jag underkastar mig idag – det enda sättet att återvinna mina förlorade krafter och resurser och på det sättet återvinna ett värdigt liv. Samtidigt skulle min återerövrade styrka kunna göra mig mer motståndskraftig mot sjukdomsattacker av olika slag.

Jag lyckades. Därför står jag här idag med bättre kondition än på många år, med fler träningsmil på cykel varje år än på många, många år. Jag tror på träningen som metod för att bli frisk. Jag har visserligen fortfarande svåra besvär med maten, med magen och tarmarna. Detta är problem som jag kommer att tvingas leva med under resten av livet, men om jag samtidigt försöker äta nyttig mat, leva ett sunt liv och träna hårt och regelbundet, så hoppas jag kunna lära mig att leva även med dessa svåra komplikationer. Mina magbesvär är inte dödande – men de prövar mig hårt varje dag.

I förra veckan läste jag en artikel om 25 australiensiska cancerforskare som skrivit ett gemensamt manifest där de betonade träningens helt avgörande betydelse för cancersjuka människors möjlighet att bli friska. De hävdade till och med att fysisk träning förhindrade nya återfall i cancer. Det senare är jag inte lika övertygad om, men deras huvudtes delar jag till hundra procent. Cancer uppstår långt inne i våra celler. Dit tror jag inte att ens hårda träningspass på cykel, skidor eller löpning kan nå.

När jag under drygt ett dygn fick förmånen att vistas på Hotell Tylösand i samband med mitt föredrag passade jag på att besöka den underbara halländska stranden, gå barfota i den ljusa sanden och njuta av att jag levde. Det var några fina timmar som jag sent ska glömma – även om jag inte passade på att bada. Det var fortfarande kallt i vattnet.

I samband med mitt föredrag sålde och signerade jag de böcker som jag har skrivit de senaste åren, en av dem som handlar om just min cancersjukdom.

Foto: Magnus Backe

Foto: Magnus Backe

Foto: Magnus Backe

 

I samband med besöket på Hotell Tylösand passade jag på att besöka det rum där alla Roxettes guldskivor finns utställda. Både Marie Fredriksson och Per Gessle, som idag är delägare i hotellet, kommer ju från Halmstadtrakten och är därför starkt förknippade med den här delen av landet.

 

I morgon, fredag, är det dags för ett nytt träningspass på min Giant Propel. Jag hoppas att det blir lite varmare i morgon än det har varit idag, då jag har haft en välförtjänt vilodag. .