Det har redan skrivits spaltkilometrar om morden i Bjärred, där två föräldrar mördade sina minderåriga döttrar och därefter tog sina egna liv. Hittills har analyserna varit ytliga. Förundersökningen är ju sekretessbelagd. Därför har det inte varit möjligt för någon utomstående att få information från polisen.
Men frågan är vad det var som fick föräldrarna att mörda sina egna barn? Enligt min mening måste det ha funnits någon form av påverkan på föräldrarna. Allt ställdes på ända när polisen i förra veckan offentliggjorde ett avskedsbrev som skrivits och undertecknats av båda föräldrarna och som polisen hittade i bostaden. Av brevet framgick att föräldrarna tillsammans hade beslutat att först döda sina barn och sedan sig själva. Föräldrarna såg inte någon framtid för sig själva och sina döttrar på grund av döttrarnas sjukdom. Döden var det enda alternativet.
Jag menar inte att föräldrarna skulle ha uppmanats att döda sina barn. Däremot kan de ha fått information av läkare om att döttrarna aldrig skulle bli friska. Föräldrarna kan då ha kommit fram till att familjen inte hade någon livskvalitet eller någon meningsfull framtid att se framemot, ingenting att leva för.
Det har inte exakt framkommit vilken sjukdom flickorna led av. Det har talats om ”någon form av kronisk trötthet”. Med all säkerhet rörde det sig om den gåtfulla sjukdomen ME/CFS, vilket betyder myalgisk encefalomyelit/Cronic Fatigue Syndrome, alltså kroniskt trötthetssyndrom.
Denna diagnos har varit internationellt känd sen mitten av 50-talet men läkare kan fortfarande inte förklara vad sjukdomen beror på. Det finns heller inte någon allmänt godkänd behandling. Trots att sjukdomen har varit känd länge har inga framsteg gjorts inom forskningen. Flera av de svenska läkare som behandlar patienter med ME anses oseriösa.
I Sverige finns idag ca 45 000 patienter med diagnosen ME/CFS. Mer än 80% av patienterna är kvinnor i åldern 35-55 år. Majoriteten av patienterna har högskoleutbildning. Det verkar alltså vara en sjukdom som drabbar en relativt välbeställd medelklass. Även barn och ungdomar kan få sjukdomen. Patienterna är alltid långtidssjukskrivna och befinner sig inte sällan i tvister med försäkringskassan.
Vad som orsakar sjukdomen är alltså fortfarande okänt. Somliga menar att den är påhittad, att sjukdomen inte ens finns. Ofta sägs sjukdomen bryta ut efter en infektion. Även om infektionen har läkt ut förblir patienten sjuk och blir aldrig frisk. Bara 10 procent av patienterna tillfrisknar.
Symptomen är desamma för alla: trötthet som inte går över när man vilar, sjukdomskänsla som utlöses vid ansträngning och som varar i upp till 24 timmar, sömnproblem, halsont, svullna lymfkörtlar, smärtor i leder, svaga muskler, koncentrationssvårigheter och låg stresstålighet. Det finns patienter som är sängliggande under 23 av dygnets 24 timmar.
Det märkliga med sjukdomen är emellertid att den inte kan verifieras, d v s bevisas. Den går inte att fastställa medicinskt. En forskningsrapport från ett rehabiliteringsprojekt för ME-sjuka som för några år sen bedrevs vid Danderyds sjukhus visar att patienterna varit medicinskt fullt friska när de påbörjade sin rehabilitering. Alla blodprover och andra prover var helt normala. Inte ens sänkan hos partienterna var hög.
Det går därför inte att ställa någon sjukdomsdiagnos med ledning av medicinska prover. Det är bara de upplevda symptom som patienten själv beskriver som ligger till grund för diagnosen. Därför har ME kallats för en ”uteslutningsdiagnos”. När inga andra sjukdomssymptom hittas får läkaren lita på patientens beskrivning.
Det är också bristen på vetenskapliga bevis för sjukdomen som har gjort att försäkringskassan ofta vägrar betala ut sjukpenning. Försäkringskassan betalar bara ut sjukpenning om det finns en verifierad sjukdom – och det gör det inte med ME.
Åter till Bjärredsfallet. Hos dem som läser detta borde det nu ringa ett antal varningsklockor. Föräldrarna i Bjärred var visserligen högutbildade men inte medicinskt utbildade. Pappan var docent i handelsrätt och mamman skattejurist. De hade ingen egen kompetens för att kunna göra medicinska bedömningar av döttrarnas hälsotillstånd. Den bedömningen måste någon annan ha gjort, nämligen den eller de läkare som föräldrarna anlitade.
Det är här som det stora problemet uppstår. Mamman i familjen ska ha varit aktiv i en kampanj för att bevara en klinik i Mölndal, som behandlar ME-patienter, nämligen den privata Gottfries-kliniken, ägd av psykiatern och professorn emeritus Carl-Gerhard Gottfries. Kampanjen hette ”Rädda Gottfries-kliniken” vars existens var hotad när landstinget i Västra Götaland 2015 beslutade att inte längre skriva några avtal med kliniken.
För några år sen anmäldes Gottfries-kliniken av två allmänläkare och en överläkare i psykiatri till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, eftersom man ansåg att vården på Gottfries-kliniken var ”ovetenskaplig”. Kliniken behandlade nämligen sina ME-patienter med regelbundna injektioner med höga doser av vitamin B12 och folsyra trots att patienterna inte hade någon brist på vitamin B12.
Eftersom denna behandling inte var vetenskapligt grundad ansåg de anmälande läkarna, som arbetar inom primärvården, att de inte kunde ta över vården av Gottfries-patienterna och fortsätta skriva ut B12-injektioner till dessa, eftersom detta stred både mot läkaretiken och mot principen att all medicinsk vård måste ges i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.
IVO ansåg i sitt mycket kritiska utlåtande att vården på Gottfries-kliniken inte borde få fortsätta i sin dåvarande form. Efter denna totala utskåpning av Gottfries-kliniken beslöt landstinget att bryta allt samarbete med kliniken.
Eftersom mamman i Bjärredfamiljen stöttade kampen för att behålla Gottfries-kliniken kan man dra slutsatsen att föräldrarna hade sökt vård för sina två sjuka döttrar vid just den här kliniken. De hade alltså överlämnat sina barn till läkare som inte följde vedertagna medicinsk-etiska principer. Föräldrarna i Bjärred hade låtit sig luras av vad som kan liknas vid kvacksalveri.
En annan ME-läkare som också har utsatts för hård kritik är Anders Österberg. Han är neurolog och verksam vid GOTA-hälsan i Mjölby. Där behandlar han sen 2011 hundratals patienter med diagnosen ME/CFS. Han skriver regelbundet ut vitamin B12 under namnet Mekobalamin som enda behandling till sina patienter. Han har enligt uppgift också diagnosticerat barn med ME.
Österberg har i flera år haft djupa konflikter med försäkringskassan sen han på löpande band sjukskrivit patienter med diagnosen ME. Sjukskrivningstiderna har varit onormalt långa och de sjukintyg han har lämnat till försäkringskassan för olika patienter har enligt en försäkringsläkare som jag talat med varit helt identiska med varandra. De har bestått av 12 – 14 A4-sidor textmassor och helt likalydande för alla patienter. Sjukintygen har alltså varit massfabricerade och inte baserade på vetenskapliga studier i varje enskilt patientfall.
Sjukintygen angav heller inte några medicinska skäl till patienternas nedsatta arbetsförmåga. Sjukpenning ska ju bara utgå till sjuka som har en bevisad medicinsk sjukdom. Sjukdomen ska vara verifierad av undersökningsresultat och provtagningsresultat. Så är det inte med ME-patienterna eftersom dessa på papperet är fullt friska.
Enligt min läkarkälla säger Anders Österberg till sina patienter att deras sjukdom är mycket allvarlig och mycket svår. Han säger också att det inte finns någon bot för sjukdomen, inte heller någon behandling som kan påverka sjukdomstillståndet. Ingenting kommer alltså att bli bättre.
De behandlingar med vitamin B12 som han ger till sina patienter är alltså bara till för att tillfälligt lindra symptomen men inte bota sjukdomen.
Mot bakgrund av det här väcks misstankar hos mig när det gäller den eventuella vård som döttrarna i Bjärredfamiljen fått. Har föräldrarna fått den här informationen av de läkare de haft kontakt med? Har läkarna förklarat för dem att deras döttrar aldrig kommer att bli friska utan kommer att fortsätta att vara sjuka hela livet?
Detta trots att det inte finns några medicinska bevis idag för att sjukdomen ME/CFS inte kan botas eller lindras?
Det här är en mycket allvarlig händelse, så allvarlig att jag anser att Socialstyrelsen måste kopplas in. Socialstyrelsen (inte IVO) måste granska det här fallet, gå igenom döttrarnas sjukjournaler, tala med de läkare som har behandlat flickorna och klarlägga förhistorien till det här fruktansvärda illdådet.
¨
Föräldrarnas mord på sina barn och självmord på sig själva är självklart i sig en omätbar katastrof och en djup tragedi. Men om det visar sig att det finns ansvariga läkare i bakgrunden, som felbehandlat de här barnen och vilselett föräldrarna, så är katastrofen ännu större.
Då är den landsomfattande och gäller på sikt alla människor i Sverige som har eller får diagnosen kroniskt trötthetssyndrom och ME.