”Murre” hyllades och valdes på centerns extrastämma idag – men många hårda ord fälldes om honom. ”Väljer vi dig, Murak, så kommer tiden att rinna ut för centern”, sa en kritiker.
Det var ingen kioskvältare precis att Muharrem ”Murre” Demirok i eftermiddags valdes till ny partiordförande för centerpartiet vid extrastämman i Helsingborg. Något annat hade varit mera förvånande.
”Jag är ödmjuk och stolt”, sa han han i sitt tacktal till stämmodeltagarna, ett tacktal där han redovisade flera av de områden som centern måste satsa på under hans ledarskap. Klimatpolitiken var ett sådant område, skolan ett annat, småföretagsamheten ett tredje, däremot inte ett ord om sjukvården och väldigt lite om landsbygdspolitiken.
Han tassade i filttofflorna med andra ord. Han ville ju inte binda upp sig för mycket – och det kan ha varit klokt. Han gjorde till exempel inte om samma grova misstag som Annie Lööf gjorde när hon 2017 förutspådde att centern i 2022 års val skulle bli det största borgerliga partiet med över 20 procent av väljarna bakom sig.
Det blev precis tvärtom. ”Den som gapar över mycket mister ofta hela stycket”, heter det ju. Annie Lööf, den hyllade och älskade, beskylls idag för att ha förorsakat centerpartiets kollaps. Det blev inte 20 procent utan 6.7 procent i valet, det sämsta resultatet genom tiderna. Ändå talade Annie Lööf i sitt avskedstal om hur starkt och sammansvetsat centern är och hur stolt hon var över sin gärning.
Verkligheten blev alltså den rakt motsatta än den verklighet som Annie Lööf hade målat upp. Muharrem Demirok tog idag därför över ledningen för ett parti som idag är totalt isolerat i svensk politik, som inte har några samarbetspartner i riksdagen, vars röst inte hörs längre, ett parti som ingen lyssnar på, vars politiska inflytande är totalt utraderat och vars politiska prognos kan bli ett magplask bort till andra sidan av riksdagsspärren om inte Muharrem Demirok lyckas göra ett underverk under åren fram till nästa val.
Ett kamikazeuppdrag, skulle man kunna kalla det. Minst sagt.
Även många centerpartister anser idag att det är den hyllade ”drottning Annie”, hon som 2014 totalt lade om centerpartiets politiska kurs från att ha varit ett intresseparti för landsbygden till ett ideologiskt borgerligt parti, som är den skyldiga till partiets sönderfall. Centerpartiet är idag identitetslöst parti som inte ens har landsbygdsfolket med sig, menar många.
”Vem ska egentligen rösta på centern?” undrade Helena Lundgren i en interju för SVT under centerstämman. Lundgren är idag oppositionsråd för centerpartiet i Vindelns kommun och en av partiets hårdaste interna kritiker.
”Jag fruktar att partiets nuvarande inriktning riskerar att leda till ett opinionsras – och till att gräsrötterna försvinner,” sa Lundgren med en stark underton av bitterhet och besvikelse.
Ja, det är i alla fall inte bönderna som röstar på centerpartiet och om det vore så så handlar det bara om futtiga 166 000 röster (av centerns totalt 434 945 röster i valet). För det är precis så många personer som idag är sysselsatta inom svenskt jordbruk. I Sverige finns idag bara 16 000 heltidsbönder och lantbrukarna står för endast 1,5 procent av Sveriges befolkning.
Det är naturligtvis inte Annie Lööfs fel att lantbruket bara är evigt krympande sektor i Sverige. Strukturomvandlingen inom jordbruket har helt andra förklaringar. Jag ska inte gå in på dem men vill ändå gärna visa hur antalet jordbruksföretag har sjunkit från 1970 fram till idag. Se här:
Men inte ens det som finns kvar av landsbygdens folk röstar idag på centern. Partiet har definitivt tappat sina kärnväljare. Som en litet kuriosum kan jag nämna hur folk röstade i Nora kommun i Bergslagen där jag har mitt fritidshus och där många är bönder och skogsbrukare. Av totalt avgivna 821 röster i Nora gick hela 225 till Sverigedemokraterna, alltså inte mindre än 27.4 procent! Socialdemokraterna fick icke överraskande flest röster med 34.7 procent men centern fick bara 48 röster, motsvarande 5.8 procent, ett bra stycke under riksgenomsnittet alltså.
Om jag hade varit mantalsskriven i Gyttorp-Vikers valdistrikt i Nora kommun så skulle jag ha känt till att Sverigedemokraterna där blev största parti med 32.2 procent med Socialemokraterna på andra plats med 29.8 procent. Centerpartiet fick bara 6% av rösterna!
Helt klart är alltså att folk i glesbygden – alltså i jord- och skogsbruksområdena – hellre röstar på SD än på centern. Det är tidernas paradox. Eller också är det inte det. Annie Lööf har valt att flirta med storstadsväljarna men har inte ens fått dessa med sig.
Hur ska Muharrem Demirok med sin storstadsbakgrund vända denna trend? En tiotusenkronorsfråga.
Visserligen möttes Demirok idag av ett kompakt stöd på centerstämman och fick ovationer efter valet. Men det fanns också starkt kritiska röster mot honom, röster från centerväljare som även gick upp i talarstolen och bildligt talat buade ut Muharrem Demirok.
En av dessa kritiker var Lars Bäckström från Robertsfors i Västerbotten, som citerade några för honom tänkta men helt realstiska tidningsrubriker:
”Centern överger landsbygden.” Eller ”Centern överger kärnväljarna”.
”Tyvärr ha vi provat den här vägen förut, det vill säga att välja en storstadsledare. Vi vet alla hur det gick då,” sa Lars Bäckström med tydlig adress till Annie Lööf. Han fortsatte sen, bland annat med att kalla den nye partiledaren vid fel namn och kallade honom ”Murrahem”.
Men Bäckström var inte ensam om att ge Demirok fel namn och samtidigt mönstra ut sin nye partiledare. Så här sa Bo Hagström från Gullspång i Västergötland:
”Väljer vi dig, Murak, så tror jag att tiden rinner ut för centern. Du är inte min partiledare.”
Det var hårda ord från partikamraterna.
Aftonbladet hade dagarna före partiledarvalet påpassligt nog gjort en intervjurunda hos Demiroks partivänner i hemkommunen Linköping för att efterhöra vilket eftermäle det förra kommunalrådet har fått där. Och det var inte några smickrande omdömden precis. Så här uttryckte sig en ”partivän”:
”Han är väldigt bra på att ge ett första gott intryck. Därefter är det bara Muharrem själv som gäller. Jag har varit på gruppmöten som han har lett i många, många år. Han kör sitt race.
Och så här uttryckte sig en annan partivän i Linköping om Demirok:
”En One Man Show. Han har lagt en grund för en tystnadskultur i partiet.”
”Han har ju inga ledaregenskaper alls. Jag tror inte att han kan stava till ledare. Han är ingen lagledare och skapar ingen skön atmosfär eller vi-känsla. Snarare är det ’söndra och härska’ som gäller, jag skulle inte bli förvånad om Machiavelli är hans favoritförfattare”.
Med det menade kritikern den italienske 1400-talsförfattaren Niccoló Machiavelli, vars berömda verk Fursten ”personifierarsamvetslös politik”.
Jag undrar i mitt stilla sinne hur grundlig research centerpartiets valberedning egentligen gjorde innan man valde ut Muharrem Demirok till en av tre partiledarkandidater. Men allt kan ju vara elakt förtal, uttryck för avundsjuka och mindervärdeskomplex från kritikernas sida. Samtidigt finns det ju ett uttryck som heter ”Ingen rök utan eld”.
Men Demirok själv sade något annat i sitt första tal som centerledare:
”Det här partiet står på en stadig grund redo att ta sig an nästa kapitel. Det här är ingen ensamvandring. Det är ett lagspel.”