Det blev precis som jag hade fruktat, nämligen att det inte skulle bli ”rätt” skidåkare som togs ut till skid-VM i Oberstdorf i tyska Bayern i slutet av februari.

När Skidförbundets längdchef Anders Byström idag presenterade den länge emotsedda landslagstruppen fick jag mina värsta farhågor besannade.

Både Charlotte Kalla och Calle Halfvarsson fanns nämligen med i den 17 man/kvinnor starka truppen! Det var det jag hade fruktat.

Ingen av dem har under den här säsongen presterat någonting. Calle Halfvarsson har antingen brutit tävlingar eller inte ställt upp alls. Charlotte Kalla har med några enstaka undantag varit helt osynlig på tävlingsbanorna. De få gånger hon tävlat har resultaten varit chockerande dåliga.

I november i fjol blev det känt att Kalla hade drabbats av covid-19. Det gjorde att hon inte ställde upp vare sig i Sverigepremiären i Bruksvallarna, i världscuppremiären i finländska Ruka eller i prestigefulla Tour de Ski. Istället körde hon två inhemska tävlingar i Östersund som hon vann – dock med svagt motstånd.

Hennes stora världscuppremiär skulle istället bli i Lathtis i Finland den 23-24 januari. Där kom hon sjua i skiathlonen, något som både hon själv och andra var mycket nöjda med. Kalla var på G, hette det.

Det var hon uppenbarligen inte. För när världscuptävlingarna i Falun stundade helgen därpå genomled Charlotte Kalla en historisk genomklappning. På 10 km individuell start återfanns Charlotte Kalla först på 18:e plats, 1,30 minuter efter segrarinnan Jessica Diggins, USA. Detta var oroande.

Men ännu mer oroande blev resultatet av masstarten i Falun dagen därpå. Kalla hamnade på 48:e plats! Det var hennes näst sämsta resultat någonsin. Ingen förstod varför, allra minst Kalla själv. Det bara gick inte, förklarade hon efteråt.

Men så plötsligt efter tre dagar kom förklaringen från Skidförbundets läkare: Charlotte hade drabbats av ryggproblem! Det var därför det gick så dåligt i Falun. Beskedet togs emot med förvåning. Ingen hade tidigare hört talas om några ryggproblem hos Charlotte Kalla.

Nu var det dags för Charlotte Kalla att ställa in allt tävlande fram till VM. Hon skulle rehabiliteras. Hon ställde till exempel inte upp i de fantastiska SM-tävlingarna i Borås som har avgjorts under de tre senaste dagarna. Nej, hon skulle vila sig och träna intervaller inför det Stora Mästerskapet, nämligen VM i Oberstdorf.

Det var sannolikt inte många som trodde att Charlotte Kallas namn skulle finnas med i den svenska truppen till VM. Men det gjorde det. Både Kalla och Calle Halfvarsson som inte har presterat någonting den här säsongen – han har inte ens trott på sig själv – fanns med som ”viktiga” och ”erfarna” kuggar i VM-laget.

Jag tycker att det är en skandal utan like. Det känns som om man inte behöver prestera någonting inom svensk längdskidåkning längre för att bli uttagen – bara man har rätt namn. Charlotte Kalla har ju till exempel tidigare haft den nuvarande damtränaren Magnus Ingesson som personlig tränare. Hon har gamla och starka band till förbundet. Detsamma gäller Calle Halfvarsson.

Vilka sponsoravtal har Svenska Skidförbundet som baseras på Charlotte Kallas och Calle Halfvarssons namn och tidigare prestationer? Handlar det om mannamån? Nepotism? Otillbörligt gynnande? Och vilka undanträngningseffekter får valet av Kalla och Halfvarsson i det svenska VM-laget?

Jo, förbundet dissade till exempel duktiga Anna Dyvik som igår vann sprinten vid SM i Borås och som också har visat kvaliteter på distanstävlingar. Detsamma gäller Lovisa Modig som har gjort allt bättre resultat. Sprintspecialisten Hanna Falk fanns inte heller med på uttagningslistan trots att hon kämpat som en galning för att komma tillbaka till landslaget efter år av ryggproblem och som faktiskt har lyckats komma tillbaka på ett bra sätt.

Varför valde inte förbundet att istället för Calle Halfvarsson skicka duktige Jonas Eriksson från IFK Mora till VM?  Han blev silvermedaljör i dagens 30 km klassisk stil vid SM i Borås. Eller klubbkamraten Eric Rosjö, som blev SM-trea i samma tävling? Jag är övertygad om att båda skulle kunna prestera bättre resultat än vad Calle Halfvarsson kommer att göra i Oberstdorf.

 

I övrigt har jag inga invändningar mot den VM-trupp som togs ut idag. Självskrivna är naturligtvis Jens Burman, Oskar Svensson, William Poromaa, Björn Sandström och nyblivne svenske mästaren Johan Häggström.

Spännande namn är också Anton Persson och Marcus Grate.

På damsidan finns förstås de allra bästa med: Ebba Andersson, Frida Karlsson, Linn Svahn, Maja Dahlqvist, Emma Ribom, Jonna Sundling och stjärnskottet Johanna Hagström.

Men starka Anna Dyvik fick alltså ingen VM-biljett, inte heller Lovisa Modig. Deras biljetter gick istället till Charlotte Kalla. Detta är ett stort risktagande från förbundets sida. Tänk om Kalla åker så dåligt att hon måste bytas ut mot en annan åkare i VM, en åkare som dock inte fick någon plats i truppen utan som sitter som reserv hemma i Sverige och väntar på att bli uppringd? Jag tänker förstås på Anna Dyvik.

Men skidförbundet tror tydligen på Charlotte Kalla trots att hon nästan bara har visat dåliga resultat i år. Hon har ”erfarenhet” och ”är viktig för laget”, heter det. Vadå ”erfarenhet”? Det viktigaste är väl att man åker fort. Och ”viktig för laget”? Vad har det för betydelse när alla ändå på grund av smittorisken kommer att sitta isolerade från varandra på sina hotellrum?

Nej, det är någon lurt med den här uttagningen. Jag har alltid försvarat Charlotte Kalla. Hon var varit ett skidfenomen och outstanding som idrottskvinna. Tyvärr har hon under de senaste säsongerna varit långt ifrån sitt forna jag och i år har hon varit direkt dålig.

Sen är det konstigt att skidförbundet har tagit ut 9 herrar men bara 8 damer i truppen. Varför kunde man inte ge den 9:e damplatsen till Anna Dyvik? Truppen fick av coronaskäl inte var för stor, förklarade längdchefen Anders Byström idag. Nej, men hur stor är skillnaden mellan 18 och 17 åkare i en VM-trupp? En nullitet, förstås! Norge har 23 åkare i sin trupp.

Sen ska jag sticka ut hakan lite till. Den åkare som kommer att bli den svenska VM-drottningen i år blir Ebba Andersson. Sen får Frida Karlsson och Linn Svahn ursäkta men det är Ebba jag tror mest på. Hennes framfart i spåren i vinter har varit formidabla. Nästan i Johaug-klass.

Heja Ebba, jag håller på dig.