Två dagar i april, den 13 och 14, tvingades min man Bosse åka akut med ambulans till Södersjukhuset i Stockholm Han hade mått dåligt under en längre tid men nu blev det akut. Han hade svår yrsel och hade fallit omkull flera gånger, både framlänges och baklänges. Balansen var satt ur spel. Han hade sett svarta blixtar framför ögonen. Han hade svårt att placera fötterna rätt när han gick. Han hade också svår värk i nacken.

Han hade svårt att andas och jag var orolig för att han hade drabbats av hjärtinfarkt eller en stroke .

Hans besvär handlade inte om covid-19. Jag tror till och med att han testades negativt på Södersjukhuset. Däremot insjuknade både han och jag i en svår förkylning kort tid efteråt.

Bosses sjukdomssymptom var diffusa och på SöS man gjorde de undersökningar som ansågs nödvändiga. Efter att den 13 april ha legat i tio timmar på akuten bestämde man plötsligt att han klockan 20.00 på kvällen skulle genomgå en hjärnröntgen, en så kallad angiografi, för att kontrollera blodtillförseln till hjärnan via halspulsådrorna.

Eftersom det var så sent på kvällen erbjöds han att få övernatta på sjukhuset. Han tackade nej. Han ville åka hem efter denna oändliga och tröstlösa dag på akuten på SöS utan både mat och vatten.

Nästa dag vaknade han hemma med exakt samma sjukdomssymptom som dagen innan: yrsel, ostadighet, andningssvårigheter och en enorm trötthet. Skräcken syntes i hans ögon. Han förstod att något inte stod rätt till. Jag tvingades än en gång ringa 112 och en ambulans kom och hämtade honom för andra dagen i rad.

Även denna dag tillbringade han timme efter timme på en brits i ett akutrum på Södersjukhuset. Man gjorde diverse undersökningar på honom, bland annat en CT-röntgen (datortomografi) av hela kroppen. Det enda fynd som påpekades av en läkare efter CT:n var att man hade hittat en ”knöl” på halsen, förmodligen  godartad, men läkaren förklarade att knölen ”inte skulle sitta där”. Den måste bort. Bosse har i hela sitt liv haft problem med struma och 1989 opererades halva hans sköldkörtel bort.

I övrigt fick han ingen information vare sig av läkare eller sjuksköterskor om sitt hälsotillstånd i övrigt, inte heller vad de båda röntgenundersökningarna hade visat. Senare på kvällen fick han åka hem men fortfarande hade varken han eller jag någon aning om hur det såg ut inne i hans kropp.

Det fick jag veta först flera veckor senare – efter eget initiativ. Eftersom jag några veckor tidigare hade sett till att Bosse fick ett bank-ID och en E-legitimation (något som många äldre människor saknar idag) så kunde jag gå in på 1177.se och läsa Bosses sjukjournal  från de två dagarnas besök på Södersjukhuset.

Läsningen av journalanteckningarna gav mig mitt livs chock. Jag fick veta saker som jag aldrig hade kunnat drömma om. Jag fick första gången veta att han hade så allvarliga sjukdomssymptom att han skulle kunna dö i hjärnblödning vilken dag som helst.

Enligt journalanteckningarna hade läkarna konstaterat att Bosse hade drabbats av en strokeliknande attack, en så kallad ”Transitorisk Cerebral Ischemisk Attack”, som allmänt går under förkortningen TIA.

En TIA-attack ger samma symtom som stroke. Skillnaden är att symptomen från TIA försvinner inom 5 – 60 minuter. Inom ett dygn är alla symptom borta. Benämningen Transitorisk innebär att attacken är tillfällig och övergående. Ischemisk betyder att man har drabbats av syrebrist i hjärnan. En TIA skapar tillfällig syrebrist i hjärnan alltså kallas ofta en mini-stroke.

 

TIA uppstår när blodflödet till en del av hjärnan under en kortare period minskar eller upphör helt. Nervcellerna drabbas av syrebrist och näringsbrist.  TIA orsakas av en liten blodpropp som ganska snart löses upp av sig själv. Symtomen går oftast tillbaka snabbt, inom några minuter/timmar men kan ibland ta upp till 24 timmar.

Även om en TIA är en övergående attack så är den en varningssignal om att patienten löper risk att få en ”riktig” stroke inom de närmaste dagarna.

Orsaken bakom en TIA är densamma som orsaken bakom en vanlig stroke: en blodpropp har täppt till ett blodkärl i hjärnan. Skillnaden är att en TIA bara tillfälligt täpper till blodkärlet och hinner därför inte förorsaka någon bestående skada på hjärnan.

Blodproppen kommer ofta från blodkärl i halspulsådern där det har uppstått förträngningar på grund av åderförkalkning, så kallade aterosklerotiska plack. I förträngningarna kan blodproppar uppstå, som sedan lossnar och följer med blodet upp till hjärnan.

De sjukdomssymptom som gjorde att Bosse fördes till akuten sammanfaller med de symptom som är vanliga hos den som drabbas av TIA, bland annat yrsel, andningsproblem, svårt med koordinationen, svindel, balansproblem, problem att styra fötterna m m..

När jag läste vidare i Bosses sjukjournal fick jag bekräftat exakt det som jag precis har skrivit om. Så här skriver en av läkarna på SöS i journalen:

”DT hjärnangiografi visar rikligt med förkalkade och mjuka plack i höger carotis interna med en stenos som dock inte är signifikant. Plack även i vänster carotis interna … men inte lika uttalat.”

Låt mig översätta detta till mera begriplig svenska: Carotis interna är den latinska benämningen på halspulsådern, alltså de stora och viktiga blodkärl som leder syresatt blod upp till hjärnan. Människan har två carotis-kärl, ett på höger och ett på vänster sida av halsen.

Plack, som läkaren skriver om, är förträngningar på kärlväggarna. Blodkärlens väggar blir med åren stelare och tjockare. Då finns risk att fett, blodkroppar och bindväv fastnar på kärlens insidor. Då bildas stora ”plack” som gör det svårare för blodet att passera. Förr i tiden kallade man detta för åderförkalkning.

Stenos, som också nämns i journalen, är förträngningar i blodkärlen.

Akutläkaren på SöS drog slutsatsen att Bosse måste ha drabbats av TIA. Det kan ha hänt vid flera tillfällen under dagarna före akutbesöken. I journalen kritiserar läkaren Bosse för att han åkte hem på kvällen istället för låta sig bli inlagd på sjukhuset. Så här skriver läkaren:

”Eftersom patienten själv valt att avvika får man följa upp via vårdcentral. Det bästa hade förstås varit om patienten hade valt att läggas in och fått en neurologbedömning under morgondagen.”

Läkaren påstår att han försökte ringa en akutneurolog som omgående skulle ta hand om Bosse men att han aldrig fick tag i någon neurolog. Istället skickade han en remiss till vårdcentralen, något som man  i n t e  ska göra. På vårdcentralerna finns inga specialistläkare, bara allmänläkare, som saknar den kompetens som krävs i det här fallet.

Bosse fick alltså aldrig någon information om att han led av allvarliga och farliga förträngningar i halspulsådern och att han sannolikt hade drabbats av en TIA, alltså en eller flera mindre strokes. Hade han fått veta det hade han givetvis stannat kvar på akuten.

Minst 10 000 personer i Sverige drabbas varje år av TIA. Mörkertalet är dock stort. Många  av dessa riskerar kort därefter att drabbas av en blodpropp i hjärnan. Var fjärde person som drabbas av stroke har sannolikt tidigare haft TIA vid ett eller flera tillfällen. Så min man befinner sig i högsta grad i riskzonen för blodpropp i hjärnan med de allvarliga konsekvenser detta kan föra med sig.

Det här visar att sjukdomar som TIA måste tas på största allvar. Enligt Socialstyrelsen måste de behandlas akut och brådskande på sjukhus. Patienterna ska  i n t e   remitteras till vårdcentraler eftersom dessa enligt Socialstyrelsen saknar relevant vårdutrustning. 

Några dagar efter besöken på SöS fick Bosse kallelsen till vårdcentralen, Hälsocentralen Akka i Västerhaninge. Men hans läkare där hade inte tid att ta emot honom förrän den 26 maj! Det betyder att det kommer att ha gått 6 veckor (!!!) efter det att förträngningarna i halspulsådern upptäcktes tills han får träffa en läkare – som dessutom är outbildad på området!

Detta är en skandal utan like. För att förebygga blodpropp och hjärnblödning/hjärninfarkt måste den här sortens sjukdomar behandlas omedelbart, till att börja med med blodförtunnande läkemedel, sedan kanske med operation för att rensa eller utvidga halspulsådern så att blodet får fri väg upp till hjärnan och inte stockar sig och bildar proppar som kan gå vidare upp i hjärnan och förstöra den – eller döda patienten.

Men det var inte den enda miss som läkarna på SöS gjorde sig skyldiga till under dessa två dagar. När Bosse genomgick en datortomografi av kroppen upptäcktes en svulst på halsen, en 3 cm stor knöl som växte på den vänstra delen av sköldkörteln som inte hade tagits bort i samband med den sköldkörteloperation som Bosse genomgick 1989. Så här skriver en annan Sös-läkare i sjukjournalen:

”Patienten uppger sig vara opererad i tyreoidea (= sköldkörteln). Ingen vänster tyreoidealob på plats, sannolikt bortopererad. På platsen för höger tyreoidealob ses mindre ordinärt parenkym (= vävnad) samt en 3 cm stor välbegränsad expansivitet, väsentligen isoekogen. innehållande enstaka små cystiska strukturer. Bild i första hand som cystiskt degenerativt adenom.