Det finns något obehagligt hos oss människor som har kommit upp i dagen under de senaste dagarna. När en person blir vittne till en trafikolycka eller ett drunkningstillbud så tar personen omedelbart upp mobilen och filmar olyckan. Detta mobilfilmande hindrar till och med polisen från att genomföra räddningsinsatser eftersom de hyenaliknande odjuren till människor vägrar att flytta på sig eftersom de vill komma så nära offren som möjligt med sina mobilkameror.

Ty sådana här dramatiska olycksbilder kan vara guld värda. Kvällstidningarna kan vara beredda att betala tiotusentals kronor för ”den första bilden” från olycksplatsen. Bilderna väcker dessutom sensation på Instagram och Facebook och delas sedan med vindens hastighet.

Två tragiska drunkningsolyckor med dödlig utgång under den gångna helgen var två sällsynt obehagliga exempel på den nya kamerautrustade hyenementaliteten. Ja, ny är den förresten inte alls. Folk har i alla tider betett sig som blodtörstiga hyenor som rusat fram och glott om det hänt något obehagligt framför dem. Skillnaden mellan förr och nu är att hyenorna numera är utrustade med mobilkameror, som filmar de spektakulära händelserna.

I lördags omkom en 75-årig man i en drunkningsolycka vid Borstahusens camping utanför Landskrona i Skåne. När polis och räddningstjänst kom till platsen stod det så många felparkerade bilar vid badplatsen att räddningsfordonen inte kunde komma fram. Alla räddningsvägar var blockerade av badsugna skåningar.

Men det var kanske inte det värsta. Det värsta var att nyfikna och mobilutrustade badgäster ockuperade badbryggan när polisen försökte ta sig fram för att rädda den 75-årige man som låg i vattnet. Folk flyttade inte på sig. Överallt sträcktes istället deras mobilkameror fram för att få bilder på den tragiska händelsen.

Ingen brydde sig om att det faktiskt låg en döende människa i vattnet och att polis och räddningstjänst försökte rädda ett liv. Nej, inget fick hindra hyenorna att få de bästa mobilbilderna, de bästa kameravinklarna och de mest närgångna och inzoomade bilderna. Att en människa höll på att dö alldeles intill dem brydde de sig inte om. De gjorde heller inga ansatser att hjälpa till med räddningsarbetet.

En liknande händelse inträffade vid ungefär samma tid samma lördag. Då var det en 17-årig pojke som drunknade vid Degernäs campingplats i Degerfors. Det var samma sak då. Badgäster och ungdomar trängdes på stranden och på  bryggan och vägrade maka på sig när räddningstjänstens dykare och polisen ville fram. 17-åringen hade då legat i vattnet i tjugo minuter. På den här platsen hade dock några av pojkens vänner försökt dyka efter kamraten för att rädda honom, något som de också fått credit av polisen för.

Polis och annan blåljuspersonal blev mycket upprörda över händelser där folk blockerar bryggor och infartsvägar när samhället försöker rädda liv.

”Det är förkastligt och oförlåtligt att visa sådan likgiltighet inför andra människors liv och hälsa”, säger Polisförbundets ordförande Lena Nitz. Enligt polisen har det här beteendet eskalerat på senare år. Människor visar allt mindre empati när andra människors liv är i fara. Det är mera spännande att filma en olycksplats och lägga ut bilderna på Facebook och Instagram än att hjälpa till med livräddningsarbetet.

Det här är inte ett typiskt svenskt beteende. Över hela världen inträffar det dagligen att mobben tränger sig fram och filmar drabbade människor istället för att hjälpa till – eller i vissa fall hålla sig undan helt.

En liknande händelse inträffade vid tågstationen i orten Piacenza i norra Italien i slutet av maj i år. En kvinna hade fallit ner på spåret. Tåget kom och körde över kvinnan, som blev mycket svårt skadad. En yngre man befann sig samtidigt på perrongen. När han upptäckte den förskräckliga händelsen tog han upp mobilen och ställde upp sig så att han stod med ryggen vänd mot den skadade kvinnan och tog en selfie på sig själv med räddningspersonalen i och offret väl synliga i bakgrunden. Samtidigt gjorde han V-tecknet i bild.

Kvinnans skador var så allvarliga att läkarna tvingades amputera hennes ena ben. Samtidigt spred sig bilden på selfiemannen som en löpeld på sociala medier. Händelsen skapade omedelbart en het debatt i Italien om det uttryck för barbari som människor i allt högre grad visar upp idag.

”Vi har förlorat vår moral”, skriver fotografen Giorgio Lambri på Facebook om mobilmannens agerande. Den italienska tidningen La Stampa kallar selfien för ”den cancer som fräter sönder internet”. En italiensk radiopratare beskriver händelsen som ”ett tecken på att mänskligheten galopperar mot utrotning”.

Det är definitivt inga överord. Det är precis så man ska reagera. Men vad beror då denna selfiekultur på, där det är viktigare att få en ”bra bild” än att hindra människor från att dö. Varför är en häftig bild med blodiga olycksoffer bättre att lägga ut på internet än att hjälpa offren?

Som jag antydde tidigare är det här beteendet inte nytt. Det nya är att folk idag är utrustade med sina mobiler och ser möjligheten att ta häftiga bilder med den som de kan tjäna pengar och berömmelse på. Hade de inte haft några mobiler hade de ändå inte hjälpt till att rädda liv. Men med mobilens hjälp framstår människor idag som cyniska barbarer utan tillstymmelse till empati. Den empatin fanns nog inte tidigare heller.

Det har ju varit ett problem länge att folk inte vågar ingripa om någon annan människa befinner sig i nöd. Om en badande håller på att drunkna och ropar på hjälp står folk handfallna kvar på stranden utan att röra ett finger. Det kallas brist på civilkurage. Man riskerar inte sitt eget liv för att rädda ett annat.

Förre ledaren för kristdemokraterna Göran Hägglund föreslog för några år sen att Sverige borde stifta en lag om civilkurage. Folk skulle alltså enligt lag tvingas ingripa vid allvarliga olyckshändelser. Lagförslaget blev utskrattat. Hur ska man kunna lagstifta fram civilkurage? Civilkurage är något en människa i bästa fall kan vara utrustad med från början men det går inte att lära in. Vissa människor är modiga, andra är fega. Tyvärr är de flesta fega.

Men för att kunna ta häftiga mobilbilder på skadade olycksoffer krävs inget civilkurage. Det gäller bra att ha mobilen framme och klicka på kameraikonen i rätt ögonblick.

Internet och den självbespegling av oss människor som internet har möjliggjort på ett tekniskt närmast fulländat sätt har inte ensamt skapat den här hyenekulturen. Internet har bara gjort kulturen synlig. Den fanns redan innan men den tog sig inte samma barbariska uttryck.

Samtidigt händer något med oss när vi har tillgång till ett snabbt medium, t ex en mobilkamera eller en filmkamera också för den delen. I det ögonblick vi slår på kameran och fokuserar motivet med det hemska vi vill fotografera, så förvandlas verkligheten från att ha varit just verklighet till att bli en avgränsad bild. Bilden blir ett urklipp ur verkligheten och är därmed inte längre sann.

Verkligheten omvandlas till en hanterbar fyrkant som vi kan göra med vad vi vill. Vi har med hjälp av våra mobilkameror snittat ut ett stycke verklighet och skapat en fiktion. Då är vi inte ansvariga för våra handlingar längre. Vi behöver inte hjälpa till eller ställa upp. För oss är den där mobilkamerabilden det viktigaste, som vi sen kan göra vad vi vill med, t ex sprida den på internet.

Den massiva och globala tillgången till internet och mobilkameror har tagit fram de allra sämsta sidorna hos oss. Vi har förvandlats till empatilösa monster, som bara är ute efter klick och gilla-kommentarer. Detta är förstås fasansfullt och är verkligen en företeelse som vi måste se upp med, som vi måste debattera öppet och som vi måste motarbeta hos oss själva. En etisk självkritisk debatt om internetbilder och hänsynslösa urklipp ur den hemska verkligheten är vad vi måste ha.

Jag tror däremot inte på förbud att ta bilder med mobilkamera. Man tar inte bort den mänskliga ondskan genom ett kameraförbud. Problemet är i första hand etiskt-moraliskt, inte juridiskt. Dessutom finns det tillfällen då polis och åklagare kan ha mycket stor nytta av just mobilkamerabilder från t ex en olycksplats eller en brand. På bilderna kan det nämligen synas viktiga vittnen, ja till och med en gärningsman.

Därför blir ett kameraförbud tveeggat. Samhället  förbjuder det negativa med att ta mobilbilder. Men samma samhälle frånhänder sig samtidigt det positiva med att ha tillgång till just dessa bilder.