Därmed var den tyska kärnkraftproduktionen ett avslutat kapitel. Det var en era som inleddes redan 1957 med reaktorer för både elproduktion och forskning. Nu är alla stängda.
”Med nedläggningen av de tre sista kärnkraftverken går vi in i en ny era av energiproduktion. Utfasningen av kärnkraften gör vårt land säkrare. Riskerna med kärnkraften kommer till slut att bli okontrollerbara.”
Lemke sa också så här vid ett besök i Japan nyligen:
”Jag ser det som min uppgift att påminna om katastrofen vid kärnkraftverket i Fukushima.”
Detta säger en minister från Tyskland, ett land som såvitt jag vet aldrig har drabbats av några kärnkraftsincidenter och där kärnkraften har varit mycket säker. Det skulle aldrig falla mig in att påstå att kärnkraften är en hundraprocentigt säker energikälla. Det kan hända olyckor, allvarliga olyckor, som den i japanska Fukushima 2011, där en jordbävning och en tsunami i skön förening ledde till tre härdsmältor i ett kärnkraftverk. Det var en naturkatastrof som naturligtvis riktade strålkastarna mot kärnkraftens säkerhet. Trots Fukushima har dock Japan fortsatt att bygga ut kärnkraften.
Det var härdsmältorna i Fukushima som fick förra förbundskanslern Angela Merkel, CDU, att 2011 vända på klacken och gå med på att all kärnkraft i Tyskland skulle vara avvecklad senast 2022. Men det var inte Merkel som var först med att kräva att kärnkraften skulle bort.
Redan 2002 beslutade den tidigare socialdemokratiske förbundskanslern Gerhard Schröder tillsammans med sin röd-gröna regering att all kärnkraft skulle vara avvecklad senast till år 2021. Men Fukushima-katastrofen tvingade Schröders efterträdare, den kristdemokratiska Angela Merkel, att gå emot sig egen kärnkraftsvänliga politik och besluta om en total nedläggning. Det gjorde ”Mutti” oerhört populär hos det tyska folket. Då.
Men det senaste/sista tyska röd-gröna beslutet att lägga ner all kärnkraft grundar sig inte i första hand på någon risk för olyckor, även om de ansvariga ministrarna hävdar detta och hänvisar till kriget i Ukraina och ryssarnas beskjutning av kärnkraftverket i Zaporizjzja. Det tyska beslutet är istället ett rent politiskt och ideologiskt beslut. Kärnkraften ska bort oavsett. Därmed basta.
Beslutet grundar sig på en folkopinion som rådde för över tjugo år sen. I avvaktan på att de tre sista reaktorerna skulle stängas gjorde tidningen Der Spiegel nyligen en opinionsundersökning bland det tyska folket. De tillfrågades om de ville att de tre sista reaktorerna skulle drivas vidare. Över 60 procent svarade ja. 41 procent ville till och med att Tyskland skulle bygga ny kärnkraft.
Men ingen kommer att lyssna på folket den här gången. Närings- och klimatminister Robert Habeck (De gröna) sa nyligen så här:
”År 2030 ska 80 procent av den tyska energin vara förnybar. Fram till 2030 ska all kolkraft ha fasats ut.”
Men det är inte bara stenkol från Colombia som Tyskland importerar. I brist på tillräcklig inhemsk el importerar Tyskland el från fransk kärnkraft och från de skandinaviska länderna, däribland Sverige. Här kan det handla om bland annat kärnkraftsel. Kärnkraftsel går tydligen bra att köpa utifrån bara den inte produceras i Tyskland.
Vilket hyckleri. Om kärnkraften är så farlig som de tyska ministrarna hävdar så innebär Tysklands agerande att man vältrar över riskerna med kärnkraften på sina grannländer. Juste, va?
När nu den smutsiga och nedsmutsande brunkolen kommer att bli ännu vanligare i den tyska elproduktionen så vet vi hur det kommer att drabba svenska elkonsumenter. El från kolkraftverk är i och för sig inte dyrare att producera än annan el men den bestraffas med avgifter av EU:s system med utsläppsrätter och blir i praktiken den dyraste elen på marknaden.
Och det är den dyraste el som sätter priserna. När en hög andel kolkraft används kommer höga elpriser som ett brev på posten. I praktiken kommer svenska elkonsumenter tvingas vara med och betala för den tyska kärnkraftsavvecklingen.
Dessutom finns det en oro på Svenska Kraftnät för att Tyskland framöver inte kommer att kunna eller vilja exportera någon el till exempelvis Sverige. När belastningen på elnätet är som störst behöver även Sverige ibland importera el. Om Tyskland inte kan ställa upp när det behövs så betraktas det som en osolidarisk handling. Detta kan komma att skapa stora motsättningar på den internationella elmarknaden.
I ett läge där de flesta länder kämpar för att få bort nedsmutsande energikällor, så går alltså Tyskland åt rakt motsatt håll. Man har nu avvecklat all kärnkraft (som faktiskt är en ren energikälla) för att under överskådlig tid producera el av det smutsigaste av allt, nämligen brunkol. Tyskland har blivit en främmande fågel i det europeiska energisystemet.
I många andra EU-länder är det istället kärnkraft som gäller. Frankrike har redan 70 kärnkraftverk men planerar att bygga fler. Belgien har beslutat att fortsätta att driva två kärnkraftsreaktorer i tio år till. I Polen, där 70 procent av elen idag produceras i kolkraftverk, ska nu fasa ut kolet och satsa på kärnkraft. Och här i Sverige har man börjat tala om att bygga ut kärnkraften, men i en mera småskalig form.
.