Idag avslöjade den norska TV-kanalen NRK att den norska skidtruppen till OS i Pyeongchang har med sig 6 000 doser med astmamediciner av olika slag för att klara tävlingarna. 6 000 doser! Jag häpnade när jag läste det utan att veta hur många doser de svenska längdåkarna har fått med sig. Helt klart är att den norska olympiska kommittén skickar en samling sjuklingar till OS. På något annat sätt kan man väl inte tolka detta, eller …?

Det är astmamediciner av följande sorter som har transporterats till Sydkorea i det norska OS-bagaget : Atrovent  (1200 doser), Alvesco (1200 doser), Airomir (1200 doser), Ventoline (360 doser), Pulmicort och Symbicort (1800 doser).

 

 

Astmamedicinen dras normalt ner i lungorna via en inhalator. Det norska OS-laget har enligt NRK med sig 43 inhalatorer. Däremot nöjer sig både det svenska och det finska landslaget enligt NRK med bara tio inhalatorer vardera. De finländska åkarna får med sig 600 doser av astmamedicinerna, alltså bara tio procent av vad norrmännen tänker dra ner i lungorna. Hur många doser de svenska åkarna får tillgång till är än så länge okänt. Men klart är att astman inte har brett ut sig lika mycket i Sverige och Finland som i Norge.

De styrande i den norska olympiska kommittén tycker emellertid inte alls att det är konstigt att man har med sig så många doser astmamedicin till OS, rapporterar NRK. Den här mängden motsvarar nämligen det antal doser som norrmännen har haft med sig vid tidigare olympiska spel.

De här astmamedicinerna har en egenskap gemensamt: de utvidgar luftrören så att det blir lättare att andas och ta in syre. Normalt används sådana mediciner till att behandla svår astma eller den kroniska lungsjukdomen KOL. I Norge är uppenbarligen de norska elitskidåkarna särskilt drabbade av astma och KOL. Eller …?

Några norska elitskidåkare har sedan länge dispens för att ta astmamedicin. Det är Martin Johnsrud Sundby och Marit Björgen, Norges idag bästa åkare. Martin Johnsrud Sundby stängdes till och med av under två månader 2016 sen det kommit fram att han inhalerat tio gånger så hög dos av astmamedicinen Ventoline som dopningsorganet WADA tillåter. Det var sen han vunnit bl a Tour de Ski och en lång rad andra stortävlingar under 2016.

Bland de aktiva svenska åkare som enligt uppgift har använt astmamedicin finns Anna Haag, Marcus Hellner och Calle Halfvarsson.

Världen har sen flera år tillbaka förundrats över att norska skidåkare i så stor utsträckning använder sig av astmamediciner. Somliga kallar det helt enkelt för doping. Det gör t ex Finland. Det kan man hålla med om. Astmamediciner är utan tvivel prestationshöjande. Det har även forskning på friska idrottare visat. Den som tar astmamedicin presterar helt enkelt bättre, oavsett om man har astma eller ej.

Men det är inte bara så att astmamediciner botas det akuta tillståndet av andnöd i luftrören. Systematiskt bruk av en viss astmamedicin, Clenbuterol, gör också att kroppsfettet omvandlas till muskler, vilket ju är utmärkt om man är idrottare.

Även från veterinärhåll fördöms missbruket av astmamediciner. Det förekommer nämligen att även hästar behandlas med astmamedicin för att kunna springa fortare. Hästar behandlas bl a med clenbuterol. Clenbuterol innehåller samma aktiva substans som astmamedicinerna salbutamol (som Martin Johnsrud Sundby hade överdoserat med) och fomoterol. Dessa substanser kallas Beta-2-stimulerade – och de används alltså idag även av skidåkare, proffscyklister med flera.

Hästveterinären Peter Kallings bekräftar för SVT:s Uppdrag granskning ikväll, onsdag, att fett hos hästarna omvandlas till muskler om hästarna under en längre tid behandlas med salbutamol. Även på människor som har tagit salbutamol har man kunnat konstatera en omvandling av fett till muskler.

Skillnaden mellan behandlingen med Salbutamol på hästar och på människor är dock att hästarna förbjuds att tävla under två veckor efter behandlingen. En skidåkare, t ex Martin Johnsrud Sundby, tävlade däremot omedelbart med salbutamol i kroppen – och vann!

När den östtyska sprintstjärnan Katrin Krabbe vid friidrotts-VM i Tokyo 1991 överraskande vann både 100 och 200 meter visade det sig att hon hade dopat sig med, just det – clenbuterol. Hon stängdes av från allt tävlande.

Men det är inte bara astmamedicin som de norska OS-deltagarna har tillgång till i Pyeongchang. I själva verket har den norska olympiska kommittén tagit med sig ett helt apotek till Sydkorea. Förutom ett överväldigande stort antal astmamediciner har de norska olympierna tillgång till sömnmedel, alla slags smärtstillande medel, munsårspreparat, bedövningspreparat, nässprayer, allergimediciner, sårsalvor, munsårssalvor, kortison m m.

Bland de norska läkemedlen finns dessutom två mediciner som är FÖRBJUDNA av antidopningsbyråerna, nämligen Adrenalin och ett liknande preparat som heter EpiPen. Det är ett preparat som används för att hejda allergichocker. 

Varför norrmännen tar med sig förbjudna läkemedel till OS har det inte gått att få någon förklaring till.

Jag tycker att det är uppenbart att astmamediciner idag används som dopingpreparat för att höja idrottarnas prestationer. Sluta hyckla om detta. Dessutom är det en skandal att antidopingbyrån WADA tillåter långt högre doser av astmamedicin för idrottare än vad en vanlig astmasjuk människa någonsin får utskriven.

Samtidigt som idrottsrörelsen och antidopingorganisationerna hävdar att kampen mot doping intensifieras, så tillåts alltså andra sorters dopingpreparat. Men dessa kallas astmamediciner, läkemedel som särskilt norska skidåkare av någon anledning har ett stort behov. Jag säger som den polska skidstjärna Justina Kowalczyk sa för några år sen:

”Vad är det i den norska luften som gör att alla norska skidåkare får astma?”

Frågan är berättigad.