Senast i raden är det TV4:s programledare Jennie Strömstedt som i radioprogrammet ”Vinter i P1” (idag citerat i Expressen)  berättade att hon i sin ungdom blev utsatt för ”sexuella övergrepp” på en studentfest. I radioprogrammet skildrade Strömstedt exakt och i detalj hur övergreppet gick till trots att hon samtidigt måste ha varit kraftigt berusad.

”Alkoholen flödade och glädjerop ljöd”, berättade hon i programmet och fortsatte:

”Den unge mannen, som under middagen har fyllt på glaset, lyfter upp den halvt medvetslösa kroppen i vita converse och tajta blå jeans och bär den bort mot huvudbyggnaden. Ingen reagerar.”

Mannen bar upp henne på ett loft där ingen kunde se vad som hände. Han tog av henne skorna, jeansen och trosorna. Men den s k våldtäktsakten blev aldrig fullbordad. Jenny Strömstedt berättade i radioprogramet att hon vaknade till. Mannen hade tydligen problem eftersom ”den medvetslösa kropp ha har lagt framför sig inte var inställd på sex”.

Istället bar den idag våldtäktsanklagade mannen ut den unga kvinnan på gräsmattan och hjälpte henne att hitta sina skor.”Eftersom han var så himla hjälpsam kunde det väl inte ha varit så farligt”, minns Jenny Strömstedt att hon tänkte. Ändå menade hon att hon under alla år hade burit på skammen över det som hände på den där studentfesten. Samtidigt erkände hon ”att mannens försök till samlag med en lealös kropp egentligen var en rimlig följd av att hon hade flörtat vid bordet”.

Det blev alltså ingen fullbordad våldtäkt. Ändå beskrev hon händelsen som en våldtäkt eller i varje fall ett sexuellt övergrepp. Hon erkände samtidigt att hon hade varit kraftigt berusad och att hon hade flirtat med mannen vid middagsbordet.

Känns historien igen? Förmodligen många gånger, inte minst under  #Metoo-kampanjen 2017 när hundratusentals kvinnor världen över, inte minst i Sverige, ofta anonymt och på sociala medier avslöjade hur män hade utsatt dem för sexuella övergrepp. Många av övergreppen hade inträffat för 20-40 år sen. Jag förstod aldrig varför kvinnorna gick ut med dessa bekännelser.

Varför berättade Jenny Strömstedt om den här händelsen just nu? Jag har ingen aning men antar att hon ville att hennes vinterprat skulle få uppmärksamhet och bli citerat i andra medier. Och det blev det ju. Allt som har med sex att göra är ju gefundenes Fressen. Men bekännelsen om det sexuella övergrepp hon berättade om kändes för mig irrelevant – och framförallt onödig. För det första inträffade det för minst 30 år sen.För det andra rörde det uppenbarligen inte om någon våldtäkt. För det tredje var hon själv kraftigt berusad, ja till och med ”medvetslös”. För det fjärde erkände hon att hon hade flirtat med mannen under middagen. För det femte erkände hon att mannen hade hjälpt henne efteråt

Det här är en klassisk historia. En kvinna flirtar vilt med en man samtidigt som båda dricker ansenliga mängder alkohol. Mannen tror att kvinnan är villig att ligga med honom. Det är hon sällan. Hon är bara så full att hon inte orkar protestera. Kvinnans försvarslösa (men faktiskt självförvållade) situation utnyttjas av mannen som försöker ligga med henne. Ibland lyckas han, ibland inte.

Om alla kvinnor i världen bestämde sig för att berätta om alla sina erfarenheter av män som velat ligga med dem i berusat tillstånd och ofta i samband med fester så skulle det inte finnas något annat att prata eller skriva om. Om samma kvinnor dessutom under sitt liv efteråt uppenbarligen inte ägnat särskilt många tankar åt dessa ”övergrepp” förrän nu, så förefaller deras sent påkomna berättelser vara ännu mer obegripliga.

Jag bagatelliserar på intet sätt våldtäkter, sexuella övergrepp och sexuellt utnyttjande av kvinnor. Tvärtom. Att begå övergrepp mot en kvinna eller ett barn är ett av de allvarligaste brotten. Här handlar det dessutom ofta om mycket grova och hänsynslösa brott mot människor som inte kan försvara sig. Det gäller inte minst överfallsvåldtäkter. Men att sätta etiketten ”sexuellt övergrepp” på alla händelser där en mansperson försöker få till det med en kvinna är inte samma sak. Det är faktiskt skillnad på ”övergrepp” och ”övergrepp”, även om den nya Samtyckeslagen inte gör det.

Fallet Jenny Strömstedt är en klassiker. Det hon idag kallr sexuellt övergrepp var hon själv delansvarg för. Hon hade försatt sig i en situation som kunde bli farlig. Hon hade druckit sig kraftigt berusad – även om en kvinna ska kunna få göra det enligt den nya Sexualbrottslagstiftningen. Hon hade flirtat och fått bordskavaljeren att tro att hon ville ligga med honom. Att det sen aldrig blev så ska hon nog vara glad för idag.

Vad jag ogillade med hela Metoo-debatten och vad jag ogillar än idag är att så många kvinnor vill göra sig själva till offer. De säger sig ha blivit utnyttjade eller utsatta för övergrepp men de har ofta själva försatt sig själva i situationen genom att dricka sig berusade och därmed förlora kontrollen över sina kroppar, sitt självbestämmande och ytterst sina egna liv.

Jag vill påstå att så gott som alla kvinnor har varit med om detta någon eller några gånger under sina liv, inte minst jag själv. Ändå skulle jag aldrig falla mig in att beklaga mig efteråt över att flera gånger ha utsatt mig för risken att bli våldtagen. Under mina studentår reste jag på somrarna ofta till Italien och Spanien. Självklart träffade jag stiliga unga män som ville ligga med mig eftersom jag var turist och dessutom svenska. Själv var jag förstås inte det minsta intresserad.

Omdömeslöst nog utsatte jag mig ändå för stora risker. Jag var alldeles för nyfiken för att kunna låta bli. Jag ville följa med dem på de där festerna eller följa med dem hem för att se vad som hände – men jag ville absolut inte ligga med dem. O nej, det var det värsta som kunde hända.

Men jag kunde inte låta bli att dras med i deras uppvaktning, smickras av deras komplimanger och lockas att gå längre än vad jag hade tänkt från början. Jag lekte med faran eftersom faran var spännande. Jag lät allt dras till sin spets innan jag drog mig undan och flydde med andan i halsen.  Som kvinna är jag inte ensam om att ha handlat på det sättet.

Trots att jag dumt nog så ofta tog risker klarade jag mig relativt helskinnad. Även om jag blev brutalt nedtryckt på en säng eller på ett golv så lyckades jag med min styrka och envishet ta mig därifrån när jag förstod att det började bli allvar. Men det fanns ett grundläggande skäl till att jag klarade mig:

Jag var alltid nykter. Jag drack aldrig alkohol. Alkohol var på den tiden helt främmande för mig. Dessutom körde jag alltid bil och då måste man vara nykter.

Eftersom jag aldrig var berusad behöll jag min självkontroll. Jag blev aldrig det där offret eftersom jag kunde försvara mig hyggligt. Hade jag däremot supit mig redlös hade jag förmodligen blivit våldtagen flera gånger. Det var ju det som de där männen var ute efter.

Vad jag vill ha sagt med detta är att man som kvinna i en farlig och mansdominerad värld, där männen alltför ofta  försöker maximera sina sexuella njutningar, måste besitta ett stort mått av självbevarelsedrift och självkontroll. Ingen annan kommer till hennes hjälp. Man måste som kvinna alltid se till att skydda sig själv och inte förlora förmågan att styra sina egna handlingar.

Om du säger ”nej” när en man vill knulla dig så ska du inte tro att han bryr sig om det. Han försöker ändå. Han tror ofta att ett nej är detsamma som ett ja. Många gånger lyckas han – ibland med hjälp av våld.

Vad jag menar är att en kvinna har ett ansvar för sitt eget öde. Hon har ett eget självbestämmande över sin egen kropp. En kvinna som inte vill bli våldtagen måste tänka på det innan hon super sig berusad och följer med en man hem eller till hans hotellrum. Gör hon det ändå, så utsätter hon sig för en stor risk.

Det går inte att i efterhand skylla på att ”han drogade mig” eller ”han söp mig full”. Man har alltid ansvar för sina handlingar. Ingen kan supa dig full om du inte själv vill eller om du inte själv förstår konsekvenserna av det. Du kan inte heller skylla på att du var så ”ung”, även om ungdom är en viktig riskfaktor i sammanhanget. Det är också viktigt att som kvinna inte ”bjuda ut sig åt en man”, att inte ge honom fel signaler, om hon själv inte vill ligga med honom. Om man inte menar något med ett eventuellt sexuellt umgänge så ska man se till att skicka rätt signaler. Annars kan konsekvenserna bli oöverskådliga.

Många kvinnor säger att ”ett nej är alltid ett nej”. Så är det tyvärr inte. I varje fall uppfattar män inte detta nej som ett nej. Vill du att ditt nej ska respekteras så ska du akta dig för att själv ge dubbla budskap. Som kvinna kan man inte säga nej med sin mun samtidigt som man säger ja med sin kropp och signalerar att man är öppen för allt. Det är inte trovärdigt.

Jag försvarar inga män. Aldrig i livet. Männen är ofta svin som inte söker något annat än personlig sexuell tillfredsställelse, ibland till vilket pris som helst. Det ska en kvinna med självbevarelsedrift vara klar över. Man kan därför inte som Cissi Wallin i berusat tillstånd följa med en känd journalist från Aftonbladet hem och krypa i säng med honom – för att fem år senare polisanmäla honom för sexuella övergrepp.

Man måste själv stå för sina handlingar. Rättare sagt: man måste handla så att man inte hamnar i sådana här situationer. Man ska inte tro en man om något gott om han frågar dig om du vill följa med honom hem och titta på hans etsningar. Du vet att han inte har några etsningar. Ändå följer du med.

Därmed riskerar du också att bli medansvarig.

(Texten är något omarbetad av mig den 12 januari 2023, Det handlar om redaktionella ändringar och förbättringar av texten, inga ändringar av sakinnehållet)