Det blir nu alltmer uppenbart att det inte har varit något större fel på den svenska coronastrategin som sådan. Det var rätt att inte stänga ner samhället, att inte stänga skolor och arbetsplatser. Det var rätt att lägga en stor del av ansvaret på oss enskilda individer när det gäller att hålla avstånd och undvika att smitta andra och att själva bli smittade. Det var rätt att hålla ekonomin igång. Det var rätt att slåss för det öppna samhället. De som fortsätter att kritisera strategin är faktiskt ute i ogjort väder.

Den stora och alltmer uppenbara skandalen var istället hur våra äldre behandlades när de drabbades av covid-19. Det har ingenting med själva coronastrategin att göra utan har att göra med hur Socialstyrelsen, regionerna och kommunerna hanterade smittan på äldreboendena och i hemtjänsten och hur gamla människor ”hjälptes” att dö genom att inte få rätt behandling. Ytterst är detta också regeringens ansvar.

Måtte ingen någonsin glömma hur de äldre på äldreboendena offrades för att de yngre skulle överleva.

Vi ser nu hur smittspridningen i Sverige avtar, hur antalet döda i covid-19 minskar och hur antalet intagna på intensivvårdsavdelningarna sjunker. Som det ser ut just nu är situationen ljus – men den kan snabbt förändras. Men detta positiva faktum ska inte förminska den stora skandalen inom äldreomsorgen.

Skylten ovan ger ett tydligt besked om att det är de gamla, de som Anders Tegnell beskrev som de sköraste, som fick betala priset i pandemibekämpningen. De sköraste som enligt Tegnell till varje pris måste skyddas. 89 procent av alla som hittills har dött i covid-19 var 70 år eller äldre. De blev aldrig skyddade. De offrades istället.

En stor andel av de avlidna dog ensamma på sina äldreboenden, oftast av kvävning. Först smittades de av personal som inte förstod eller ville förstå att inte sprida smittan till de gamla genom att inte använda skyddsutrustning. När de gamla sen blev smittade av covid-19 lämnades de mer eller mindre att dö på äldreboendena. De förvägrades sjukhusvård eftersom platserna inom intensivvården och slutenvården var förbehållna de yngre smittade  som till varje pris skulle räddas.

På äldreboendena fanns det heller ingen syrgas att ge till de gamla när de drabbades av andnöd och syresättningen i vävnaderna sjönk. På äldreboendena saknas nämligen syrgas. Det saknas också riktiga sjukvårdsmöjligheter eftersom ett boende är ett boende och inte ett sjukhus. Och eftersom de gamla inte fick föras till sjukhus lämnades de att dö en långsam död i sina egna sängar på äldreboendena.

Istället för syrgas ordinerades de morfin och olika morfinderivat, till exempel OxyContin, för smärtlindring trots att de gamla inte hade några smärtor. De ordinerades också ångestdämpande och andningshämmande läkemedel som Midazolam och Haldol trots att det var just andningen som de behövde hjälp med. Istället försvårades andningen av läkemedlen och de gamla avled som en direkt följd av medicineringen.

När Inspektionen för vård och omsorg nu granskar missförhållandena på äldreboendena har flera regioner och kommuner erkänt att de ”för snabbt” ordinerade de gamla så kallad palliativ vård, alltså vård i livets slutskede – trots att många av de gamla som insjuknat i covid-19 inte alls befann sig i slutskedet av sina liv utan hade kunnat bli friska om de hade fått den vård de behövde.

En av skandalkommunerna i landet som nu granskas av Ivo är Hällefors kommun i Västmanland. Här vid Fyrklöverns äldreboende i Hällefors ordinerade en läkare ALLA de gamla palliativ vård – trots att ingen av dem befann sig i livets slutskede och alltså inte var ”palliativa”. Läkaren ordinerade till och med den palliativa vården I FÖRVÄG, alltså innan de gamla hade hunnit insjukna.

Förklaringen till denna generella och ”förtida” diagnosticering var att ”sjuksköterskorna på äldreboendet behövde hjälp med att få veta hur de skulle behandla de gamla om de insjuknade” Detta har en anhörig till en sjuk kvinna på Fyrklöverns äldreboende berättat för mig. Denne anhörige anmälde sedan Fyrklövern anonymt till Inspektionen för vård och omsorg.

En person som vet vad han talar om är överläkaren vid Akademiska sjukhuset i Uppsala Shahidul Islam. I en debattartikel i tidningen Dagens Medicin i mitten av juni tog han upp precis det som har hänt, nämligen att man genom den palliativa vården har gett de gamla på äldreboendena dödshjälp.

Shahidul Islam beskriver palliativ vård som en vård man ger till dödssjuka cancerpatienter och till patienter med hjärtsvikt, inte till patienter med covid-19. ”Meningen med palliativ vård är att lindra symptom men man får inte lindra patientens symptom genom att förorsaka hennes död”, skriver Islam. Han kallar detta vid dess rätta namn, nämligen dödshjälp, och det är brottsligt i Sverige.

Jag ska nu ge exempel på flera regioner i Sverige där de gamla på äldreboendena nekas syrgas när de har drabbats av covid-19. Det handlar bland annat om Västra Götalands-regionen och äldreomsorgen i Gävleborgs län. Se här:

Samma sak gäller Västra Götaland:

Trots att Socialstyrelse inte förbjuder regionerna att använda syrgas så görs inte detta förutom i undantagsfall. Istället väljer man läkemedelsbehandling trots att denna ofta leder till en för tidig död.

Samtidigt har Socialstyrelsen under våren tonat ner sin rekommendation om att ge de gamla på äldreboende syrgas om de har drabbats av covid-19. Mellan den 26 och 28 april i år hände nämligen något mycket märkligt på Socialstyrelsen. Den 26 april gav Socialstyrelsen ut följande rekommendation när det gällde behandling av äldre covid-19-sjuka:

Men två dagar senare ändrade man sig. Då såg rekommendationen ut så här:

Nu skulle plötsligt syrgas bara användas ”eventuellt” men tas bort om den inte hade lindrat symptomen inom en timma. Denna kovändning är svårförklarlig men tyder på att Socialstyrelsen hade anpassat sig till den praxis som redan hade utvecklats i regionerna. Syrgas skulle alltså inte användas – trots att det inte råder någon brist på syrgas i Sverige.

I vårt land hävdas det från ansvarigt håll att det inte görs några prioriteringar inom sjukvården när det gäller behandling av äldre sjuka patienter. Det hävdas från Socialstyrelsen att det är de svårast sjuka som ska få hjälp först. Det är en rimlig princip. Problemet är bara att detta inte är sant. Det görs istället i högsta grad prioriteringar i sjukvården. Dessa prioriteringar drabbar inte överraskande de gamla.

I Region Stockholm använder man sig nämligen av algoritmer för att fastställa vilka (gamla) patienter som ska få sjukhusvård och vilka som inte ska få det om de till exempel insjuknar i covid-19. Det här är lite komplicerat men bilden ser ut ungefär så här:

Patienterna delas in i 9 olika kategorier, från CFS 1  – CFS 9. CFS är engelska och står för ”Clinical Frailty Scale” som på svenska betyder ”Klinisk svaghetsskala”. De patienter som tillhör kategorierna CFS 1 – CFS 4 ska kunna få sjukhusvård. Det handlar om patienter som är relativt pigga och vitala. De som däremot tillhör kategorierna CFS 5 – CFS 9 har inte rätt till någon sjukhusvård om de inte måste opereras för någon åkomma. Det handlar om äldre patienter som är ”sköra” i olika grader, dvs lindrigt sköra, måttligt sköra, allvarligt sköra eller som befinner sig i livets slutskede.

Så tala inte om att det inte görs prioriteringar i sjukvården. Här har jag presenterat svart på vitt för att så är fallet.

Jag undrar hur socialminister Lena Hallengren ställer sig till detta när hon eventuellt läser det här inlägget. Jag hoppas att hon reagerar starkt.

Till sist vill jag rikta ett varmt tack till Gunilla Wigertz i Norrköping som har varit mig behjälplig med att ta fram faktamaterial till det här blogginlägget. Gunilla och hennes två syskon är själva drabbade av hänsynslösheten inom äldreomsorgen. Gunillas mamma dog i våras i lunginflammation, alltså i en bakterieinfektion, efter att ha blivit feldiagnosticerad på äldreboendet.

Där påstod man att hon hade smittats av covid-19 och gav henne ingen behandling. Det visade sig dock att hon inte alls bar på covidsmittan utan hade drabbats av en bakteriell lunginflammation. Men eftersom hon inte fick någon behandling på sjukhus för sin lunginflammation så avled hon.

Det här är ännu ett hårresande exempel på hur man behandlar våra gamla i Sverige.