Nu kommer nya anonyma anklagelser om doping inom proffscykelsporten. World Tourlaget Bahrain Victorious beskylls för att ha dopat sina cyklister – men ledarna nekar.

Bahrain Victorius´ cyklister
Bild: Bahrain Victorious
Jan Tratnik, ännu en framgångsrik cyklist i Bahrain Victorious
Bild: Bahrain Victorious team
Sonny Colbrelli
Spurtare i Bahrain Victorious
Bild: Bahrain Victorious
Det var först i slutet av Criterium du Dauphiné som mina egna misstankar började spira. Det var när jag på näst sista etappen såg med vilken våldsam frenesi den för mig nästan okände ukrainaren Mark Padun körde ifrån alla favoriterna i klungan och tog hem en överlägsen seger i de branta alpbackarna upp den berömda skidorten La Plagne. 
Mark Padun gör segergest
Bild. twitter.com
Även detta hade jag kunnat svälja om det inte hade varit så att Padun gjorde exakt samma sak dagen därpå när den sista etappen skulle avgöras. Han gick ifrån en utbrytning och körde ensam uppför de grymma serpentinerna och vann den sista etappen lika överlägset som han hade gjort dagen innan.
Mark Padun gör segergest – igen!
Bild: twitter.com

Mina misstankar stärktes alltmer. Det här kan inte ha gått rätt till. Det var framförallt när jag studerade Paduns åksätt uppför de franska alperna som jag blev alltmer brydd. Långa sträckor på slutet körde han med låg kadens och på mycket tunga växlar. Benen gick i slow motion. Ändå gick det fort. Han verkade kunna orka dra hur många tum som helst. Han var outtröttlig.

Det var då jag ställde mig frågan: ”Var sitter motorn?”. Alltså motorn på cykeln. Det kändes som om hans cykel var utrustad med någon slags hjälpmotor. En normal människa kan omöjligt dra så tunga växlar i branta uppförsbackar och ändå öka avståndet till sina konkurrenter.
Jag kände att det var något som var fel. När jag igår, måndag, började leta på nätet efter artiklar om Padun och Damien Caruso upptäckte jag att dopingdebatten nere i Europa redan var i full igång.
En av världens bästa proffscyklister spanjoren Miguel Indurain i backarna mot La Plagne under Tour de France 1995
Bild: youtube.com
Det var inte heller bara så att Mark Padun körde ifrån konkurrenterna både på den sjunde etappen till La Plagne och på den åttonde etappen till Les Gets. Han körde ensam uppför La Plagne i lördags på en tid som bara har överträffats av en enda proffcyklist i världen. Det var när spanjoren Miguel Indurain 1995 under Tour de France körde uppför den 17 km långa backen med en snittlutning på 7.4% på drygt 45 minuter och med en snitthastighet på 23.3 kilometer i timman. Det rekordet står sig än idag. Men Mark Padun var farligt nära rekordet i lördags. 
Miguel Indurain uppför La Plagne 1995

Det är hårda ord som har riktats mot Bahrain Victorious cyklister och ledare de här dagarna. Om Padun och Caruso var dopade, på vilket sätt var de i så fall dopade? Vi vet att bloddoping med epo och eget blod fortfarande förekommer i andra sporter. Men det är den så kallade mekaniska dopingen, alltså att man placerar en motor någonstans på eller i cykeln som hjälper cyklisten att dra sina tunga växlar, som kan ha tagit över efter den medicinska dopingen.

Foto: Bahrain Victorious

Samtidigt görs traditionella dopingtester efter varje tävling. Numera röntgas även racercyklarna före start för att eventuella motorer eller annan teknisk hjälputrustning ska kunna hittas. Men jag vet inte om alla cyklar röntgas. De som vill använda otillåtna metoder ligger säkert fortfarande steget före kontrollanterna.

Med detta sagt kan jag själv absolut inte anklaga Bahrain Victorious och deras sportdirektör för att ha försett sina åkare med doping. Jag redovisar bara den debatt som pågår utanför Sverige. Den är viktig att redovisa för om man inom idrotten slår sig till ro i tron att all doping är borta och all idrott är ”ren” så finns risken att man låter sig luras av dem som är mer förslagna.