Så låg jag där i alla fall trots att jag aldrig trodde att jag skulle drabbas. Jag menar i covidsängen, febrig med huvudvärk, rinnsnuva, halsont, hosta, huvudvärk och en fruktansvärd trötthet. Jag har känt sjukdomen komma i flera dagar – Bosse har redan varit sjuk sen i tisdags – men igår tog coronavirusets senaste mutation sitt kvävande grepp om mig. Sen dess har jag bara blivit sämre.

Jag har inte känt mig så här sjuk på många år. Egentligen orkar jag inte skriva det här inlägget. Jag vill bara släcka sänglampan, stoppa bomullstussar i örnen och försöka somna. Samtidigt är det viktigt att berätta det här.

Jag har ju alltid skrutit över att Bosse och jag har följt alla restriktioner till 100 procent som Folkhälsomyndigheten har utfärdat ända sen mars 2020. När myndigheten tidigare i höst meddelade att man betraktade pandemin som över så slappnade vi, liksom alla andra av, och började leva som vanligt. Inga munskydd längre. Avståndet till våra medmänniskor minskade och vi vågade börja träffa folk.

För någon månad sen fick jag kallelse från Alltid öppet att jag nu kunde beställa tid för spruta nummer 5. Jag har ju redan tagit fyra sprutor. Den femte sprutan bestämde jag mig för att skippa helt – helt enkelt därför att jag under en längre tid har haft vissa misstankar om att vaccinet i sig ger långsiktiga biverkningar av neurologisk art. Ända sen jag fick den första sprutan den 6 april 2021 har jag känt mig konstigt trött, deprimerad och har haft ständig panikångest, tappat all den energi jag alltid har varit fylld av, varit ständigt trött och bara velat lova. Med tiden började jag undra vad som var fel. Kanske ligger svaret hos coronavaccinet?

Jag misstänker att Bosse och jag blev smittade i samband med min konstutställning i Österåker förra lördagen. Där träffade vi mycket folk och ingen höll avstånd. Även inkubationstiden för covid-19 stämmer överens med den tid som förflöt mellan konstutställningen och till Bosse, och senare även jag, insjuknade. Självklart kan Bosse ha blivit smittad vid något tillfälle när han har varit och handlat den senaste tiden men jag tror mest att konstutställningen var smittokällan.

När vi började känna oss kraftigt ”förkylda” så drog vi inte omedelbart slutsatsen att vi hade drabbats av covid-19. Jag har haft massor med förkylningar under mitt liv som gett exakt de symptom jag känner idag. Å andra sidan brukar man säga att covid-19 är som en ”vanlig förkylning” – även om många också har blivit allvarligt sjuka och tvingats till intensivvård när infektionen har tagit lungorna i besittning.

Enligt Folkhälsomyndighetens senaste statistik är hittills 2 622 790 svenskar insjuknat i covid-19. 9 623 personer har intensivårdats och 20 928 har avlidit i sjukdomen. Det finns idag tecken på att smittspridningen har börjat öka igen.

Själv har jag hittills fått fyra vaccinsprutor, den första sprutan (av Astra Zenecas ifrågasatta vaccin) den 6 april 2021. Den andra sprutan fick jag den 14 juni 2021 (också det Astra Zeneca). Den tredje sprutan tog jag den 1 december samma år och då vaccinerades jag med Modernas vaccin. Min fjärde spruta (Moderna) fick jag den 8 april i år. Så jag har sen dess betraktat mig som fullgott vaccinerad.

Bosse däremot har hittills bara fått tre sprutor och borde kanske ta åtminstone en till, om han nu verkligen behöver det när han har drabbats av själva sjukdomen, som också ger immunitet under en tid.

Orsaken till att jag hävdar idag att Bosse och jag har drabbats av covid-19 är inte symptomen i sig utan på grund av att jag gjorde ett snabbtest (ett antigentest) på mig själv i eftermiddags. Jag hade då redan köpt tre olika testkit för att verkligen mina misstankar om smittan bekräftade.

Snabbtesterna är naturligtvis inte helt tillfötliga. Jag stack in en pinne i båda näsborrarna och samlade upp vävnader från näsväggarna. Detta blandade jag sen i en vätska i ett litet provrör. Provrören skulle sedan i mellan 15 och 20 minuter placeras mot en testkassett med ett litet hål i där blandningen av näsinnehållet och reagensvätskan skulle droppas.

Jag är säker på att jag gjorde rätt. Enligt den mycket långa, svårbegripliga och förvirrande bruksanvisningen skulle på testkassettens ovansida framträda två färgade linjer rakt över kassetten. Så blev det också i mitt fall. Den undre linjen var vinröd medan den övre linjen var ljusare röd – men båda hade tydliga röda färger. Därför tydde resultatet på att provet var positivt, alltså på att jag hade spår av coronabakterier i mitt näsinnehåll. Vill man var hundraprocentigt säker så ska man naturligtvis gå till vårdcentralen och göra ett ”riktigt” test. Jag får se om jag gör det. Kanske nöjer jag mig med snabbtestet (antigentestet). Det beror helt och hållet på hur sjukdomen utvecklas.

Jag utgår ifrån att jag om några dagar mår mycket bättre. Min värsta mardröm vore om infektionen gick ner i de nedre luftvägarna och angrep lungorna. Då kan det gå riktigt illa. Jag är sen några år tillbaka vaccinerad mot lunginflammation, så kanske kan det innebära ett visst skydd.

Nu måste jag sluta för jag orkar inte längre. Vi hörs igen när jag mår lite bättre.