Den miljöpartistiske bostadsministern Mehmet Kaplan är regeringens just nu med jagade person; detta sen det häromdagen avslöjades att Kaplan ätit middag med representanter för turkistiska högerextremister i Stockholm.

Detta har fördömts av många, inte minst av statsminister Stefan Löfven. Kaplan själv påstår att han inte kände de två personerna på middagen och att han inte ens visste vilka de var. Det skulle förvåna mig mycket om Kaplan som turk inte skulle känna till de mest tongivande turkiska politiska personerna i Sverige. Det tror vi inte på, Mehmet Kaplan.

När riksdagen 2010 fattade beslut om att erkänna det turkiska folkmordet på 1,5 miljoner armenier mellan 1915 och 1917, vägrade också Mehmet Kaplan att ställa upp. Bland offren i folkmordet fanns även assyrier, syrianer, kaldéer och pontiska greker, samtliga alltså kristna grupper.

Folkmordet startade den 24 april 1915, när hundratals armeniska intellektuella i Konstantinopel (nuvarande Istanbul) fänglades, deporterades och avrättades. Orsaken till folkmordet var att det dittills så mäktiga osmanska riket befann sig i upplösning. För att rädda riket beslöt den dåvarande osmanska (turkiska) regeringen att alla armenier skulle undanröjas från osmansk jord. Det är lätt att jämföra detta med nazisternas judeutrotningar under andra världskriget. Likheterna är stora, för att inte säga slående.

I massakrerna avrättades minst 1,5 miljoner människor. Ändå reagerade inte västvärlden. Samtidigt har Turkiet under de 101 år som har gått vägrat att erkänna att utrotningen av armenierna i Turkiet var ett folkmord. Icke desto mindre är den 24 april en helgdag för de människor i Turkiet idag vars tidigare släktingar slaktades i detta brutala folkmord.

Än idag vägrar Turkiet kategoriskt att erkänna att det handlade om ett folkmord. Det kan tyckas märkligt att denna händelse lever kvar så starkt trots att över hundra år har gått. Men folkmordet på armenierna har blivit en symbol för den osmanska (läs: turkiska terrorn) och många kristna i området har sett till att folkmordet inte får glömmas.

En gemensam motion från socialdemokraterna och miljöpartiet i riksdagen 2010 gjorde att Sverige till sist tvingades ta ställning till den infekterade frågan om folkmordet på armenierna. Den socialdemokratiska partikongressen hade sagt ja till ett erkännande av folkmordet och fick sina alliansvänner i MP att ställa upp. Den borgerliga alliansregeringen togs på sängen och den 11 mars 2010 fattades det oväntade beslutet i riksdagen att Sverige skulle erkänna det turkiska folkmordet som just ett folkmord. Men riksdagen var splittrad. Beslutet fattades med bara en rösts övervikt. 88 ledamöter avstod från att rösta.

En av dessa 88 var Mehmet Kaplan, själv miljöpartist. Han höll den dagen ett långt anförande i riksdagen där han så tydligt han tordes förklarade att han var emot att Sverige erkände folkmordet. Allt han sa gick i turkvänlig riktning. Han är ju själv turk.

Men när det var dags för beslut i kammaren hade Mehmet Kaplan redan lämnat riksdagshuset. Han hade kvittat ut sig. Han valde alltså att inte delta i det historiska beslut, där Sverige sent omsider erkände det turkiska folkmordet på armenier som ett folkmord. Kaplan, som alltid talar om vikten av att slå vakt om mänskliga rättigheter, valde själv att hoppa av omröstningen. Ändå var det hans eget parti som tillsammans med socialdemokraterna hade sett till att det turkiska folkmordet till slut hamnade på Sveriges politiska agenda.

Sverige var sent ute när det gällde att erkänna folkmordet på armenierna. Som 24:e land fattade Sveriges riksdag detta kontroversiella beslut. Då hade redan sen många år tillbaka länder som Ryssland, Grekland, Frankrike, Belgien, Italien, Vatikanstaten, Schweiz, Nederländerna, Tyskland, Polen, Litauen och Argentina erkänt folkmordet.

Det är idag idag viktigt att uppmärksamma Mehmet Kaplans ställningstagande till ett av historiens grövsta brott mot mänskligheten. Men blod är tjockare än vatten. Var Turkiet står i frågan är viktigare för Kaplan än var hans hemland Sverige står – även om det handlar om ett av historiens värsta massmord.