Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Troligen väljer jag att gråta med tanke på hur brinnande min kärlek till skidsporten är. Av det vi hittills under OS har sett av de svenska åkarna (skidskyttar och distansåkare i längd) har prestationerna varit närmast fiaskoartade, något som har ställt alla vedertagna begrepp på ända.

Fiaskot bekräftades än en gång idag när damerna körde 10 km klassiskt i Zhangjiakou. Med minsta möjliga marginal segrade förstås Therese Johaug men var nära att bli slagen av finländska Kerttu Niskanen som bara var 0.4 sekunder efter Johaug.  Finland tog också hand om bronsmedaljen genom Krista Pärmäkoski. Ingen medalj till Sverige den här gången heller. Bästa svenska blev Ebba Andersson på en sjätteplats över 50 sekunder efter Johaug. Det var inte godkänt men ändå ett fall framåt efter det usla skiathlonloppet i lördags då Ebba bara blev tolva.

Den gången talade man mycket om att skidorna var dåligt vallade. Det snacket uteblev helt idag. Nu var det på de svenska åkarnas form som debatten koncentrerades.

Frida Karlsson gjorde idag en ny fiaskobetonad insats, något som har förbryllat inte bara henne själv och landslagsledningen utan också alla oss andra. Vad är det som händer med Frida Karlsson? Vad är det som är fel på henne? Trots en gedigen uppladdning inför OS på hög höjd lyckas hon ändå inte prestera. Tvärtom kollapsar hon. Varför?

Efter skiathlonen i lördags inte bara kollapsade hon när hon gick i mål. Hon svimmade också och fick tas om hand av läkare. Idag kollapsade hon igen och fick ledas ut ur målfållan av sina ledare. Det var märkliga scener som utspelades på skidstadion i Zhangjiakou i morse svensk tid. Ännu märkligare var detta eftersom tjejerna idag avverkade sin kortaste distans, 10 km klassiskt. Det brukar sällan någon kollapsa av.

Frida Karlsson sa själv efter loppet att hennes dröm om OS nu hade krossats. Det innebär att allas vår dröm om de stora svenska framgångarna för längdskidåkarna också hade krossats. Jag undrar hur dessa genomklappningar kunnat ske utan att den svenska lagledningen fått några som helst signaler om detta i förväg. Om en åkare kollapsar efter varje tävling borde detta på något sätt ha kunnat förutses, i varje fall anats.

Vilken koll har landslagsledningen och landslagsläkaren på sina åkare egentligen?

Att något är väldigt fel med Frida Karlsson står utom allt tvivel. Man kollapsar eller svimmar inte utan vidare efter en tävling om man är frisk. Att Frida Karlsson är vältränad och bra grundtränad tvivlar jag inte ett sekund på. Det visade hon inte minst på tävlingarna före jul. Hennes kollapser kan därför inte bero på bristande grundträning. De beror på något annat.

Undernäring? För lågt BMI? Självspäkning? För dåliga testvärden? Näringsbrist?

Varför har hon inte stängts av från allt tävlande i vinter? De flesta kommer säkert ihåg att Svenska skidförbundet den 12 december 2019 meddelade att Frida Karlsson hade stoppats från all tävlande under obestämd tid på grund av hälsoproblem. Hennes testvärden nådde inte upp till skidförbundets hälsokriterier. Hur har hennes testvärden och hälsostatus sett ut i vinter?

Det första man tänker på när man tittar på henne är att hon är oerhört mager. Är hon för underviktig? Har hon för lågt BMI? Är hon idag i det fysiska skick att hon bör utsättas för de oerhörda påfrestningar som ett OS på hög höjd och under mycket bistra väderförhållanden innebär? Många andra åkare har visat sig klara detta, inte minst Therese Johaug.

Men inte Frida Karlsson.

Men det är inte bara tvivlet på Frida Karlssons fysiska form som har väckt uppmärksamhet. Överhuvudtaget skapas det alltid en sällsynt dramatik kring Frida i det mesta hon gör. Det händer alltid saker kring henne – både roliga och mindre roliga. I Tour de Ski i fjol förstörde hon en stor del av säsongen sen hon hade gjort s k chins på hotellrummet i Val Mustair och ramlat ner på golvet och skadat skinkorna.

På nyårsdagen under årets upplaga av Tour de Ski ställde hon på ett sprintlopp till det för amerikanskan Jessie Diggins genom att trampa på Diggins skidor. Amerikanskan föll och tappade sin ledning i touren. Detta fick Frida Karlsson fick mycket kritik för efteråt. Hon deklasserades och bestraffades med tre minuters tidstillägg. När Frida insåg att hon inte längre hade med topplaceringarna att göra tog hon sitt pick och pack och åkte hem till Sverige.

Redan under tidigare etapper hade hon hotat med att bryta touren och åka hem när hon inte lyckades placera sig tillräckligt bra.

Och så nu två kollapser i rad. Dessa två kollapser i spåret efter varandra kan nu sätta stopp för hennes fortsatta tävlande även i OS.

Frida Karlsson beskylldes idag också för att en ”drama queen” av den norska landslagsåkaren Kari Öyre Slind som kommenterar OS för den norska tidningen Verdens Gang. Enligt Öyre Slind iscensatte Frida Karlsson själv  olika spektakel för att ta fokus från de egna misslyckandena.

Protesterna mot Slinds uttalanden lät dock inte vänta på sig och Slind tvingades efteråt be om ursäkt för sina drastiska anklagelser. Samtidigt säger Frida Karlssons egen mamma Mia Karlsson i en tidningsintervju idag att hon kan förstå Öyre Slinds resonemang:

”Det är ofta drama kring Frida, och så har det varit ända sedan hon var liten”, säger Mia Karlsson. ”Det har varit högt och lågt”.

Mia Karlsson förklarar att Fridas personlighet är sådan och tillägger:

”Det är också den som har tagit henne dit hon är idag”.

Så är det absolut. Ändå kvarstår tvivlet på Frida. Borde hon överhuvudtaget ha fått åka de här tävlingarna på OS? Nej, i varje fall inte dagens 10-kilometerslopp, där hon slutade tolva, 1 minut och 21.7 sekunder efter Therese Johaug. Frida hade inte återhämtat sig från lördagens kollaps i skiathlonloppet. Det borde både landslagsledningen och landslagsläkaren ha sett.

Frida Karlsson och Therese Johaug borde idag ha slagits om segern, om allt hade varit normalt. Men allt var inte normalt. Det är just nu en avgrund mellan Johaug och Frida Karlsson både prestationsmässigt och kapacitetsmässigt.

Ebba Andersson blev idag bästa svenska på en sjätte plats, 51 sekunder bakom Johaug. Det är också en alldeles för stor tidsskillnad, även om Ebba efteråt verkade ganska nöjd med sitt lopp. När de yttre förhållandena är så påfrestande som  under det här OS-et blir alltid tidsdifferenserna stora men det ska inte skilja 1,27 minuter mellan Johaug och Frida Karlsson ens under svåra förhållanden. Se på Kerttu Niskanen! Hon blev idag slagen av Johaug med bara 0.4 sekunder. Så det gick att åka fort. ¨

Ebba Ribom kom idag på en 19:e plats och Charlotte Kalla på en tjugonde. Kalla blev slagen med över 2 minuter av Therese Johaug. Det var däremot inte lika förvånande. Charlotte Kalla är inte bättre än så. Därför är det konstigt att Kalla själv alltid blir så förvånad över att hon åker så dåligt. Efter flera lopp i vinter har hon sagt att hon inte förstår varför det går så sakta i spåret. Hon blir lika överraskad varje gång. Men tyvärr, Charlotte, en tjugondeplats för dig är idag det normala, inte det avvikande. Det är där din nivå ligger idag.

.De svenska längdtjejerna var fram till för en vecka sen storfavoriter till att ta guld på stafetten nu på lördag. Den guldchansen verkar nu vara ganska avlägsen. Även om stafettsträckorna bara är 5 km långa så finns det anledning att ställa sig fråga om Frida Karlsson verkligen kommer att hinna återhämta sig. Hon vill säkert åka stafetten men bör hon åka? Det är den stora frågan. Om landslagsledningen hade det rätta kuraget skulle de stoppa Frida från fortsatt tävlande i OS men det kommer de förmodligen inte att våga göra.

Frågetecknen när det gäller Frida Karlsson är alltså stora. Ebba Andersson, som är given i ett svenskt stafettlag, har en formkurva som inte pekar uppåt precis. Charlotte Kalla är för dålig för att få åka stafetten överhuvudtaget. Den enda som idag känns övertygande är Jonna Sundling som självklart kommer att bli uttagen till stafettlaget för att köra den sista sträckan.

Men vem blir den fjärde svenskan i stafettlaget? Maja Dahlqvists namn har nämnt? Kanske det, även om hon inte är någon stark distansåkare. Emma Ribom? Ja, det är inte osannolikt.

Men det finns ett helt annat alternativ som jag tyvärr inte tror att den svenska landslagsledningen ens funderar på, nämligen Stina Nilsson.

Det avslöjades idag att den norska landslagsledningen inför lördagens stafett hade funderat på att sätta in åkstarka skidskytten Tiril Eckhoff i det i övrigt svaga norska stafettlaget. Men Eckhoffs eget hårda tävlingschema satte stopp för dessa planer.

I Stina Nilssons fall är det tvärtom. Idag blev det klart att hon inte får åka damernas sprinttävling i morgon, fredag. Därmed får hon heller inte köra jaktstarten eftersom dessa två tävlingar hör ihop. Masstarten är heller inte aktuell för Stina eftersom hon sen tidigare inte är kvalificerad för den. Det betyder att Stina Nilsson blev uttagen till OS utan att få chansen att åka en enda tävling – om man inte sätter in henne på en stafettsträcka, när damernas skidskyttestafett avgörs nästa onsdag. Men det är inte heller säkert.

Stina Nilsson har som skidskytt visat att hon kan åka skidor fort även på längre distanser. Jag tror att hon mer än väl skulle platsa i ett svenskt damstafettlag på lördag tillsammans med Frida Karlsson, Ebba Andersson och Jonna Sundling. Samtidigt tror jag inte att det blir så efter det finns så mycket prestige med i bilden. Den svenska landslagsledningen vill ju inte gå över ån efter vatten.

Men det skulle ha varit bra för Sverige. Det skulle också ha varit bra för Stina Nilsson som naturligtvis idag är oerhört besviken över att kanske inte få åka ett enda lopp under hela OS i Peking.

Vem vinner då damstafetten? Ja, Norge vinner inte. Det norska damlaget är alldeles för svagt. Therese Johaug kan ju inte köra alla fyra sträckorna ensam. Sveriges chanser till seger är osäkra även om en medalj är inom räckhåll. Men det starkaste laget idag har nog Finland.

Det är viktigt att den svenska landslagsledningen tar ut det allra bästa laget – och inte tar personliga hänsyn. För inget (stafett)lag är starkare än dess svagaste länk!

Avslutningsvis ska jag passa på att visa en bild på en artikel ur Borås Tidning från vintern 1972. Bilden är tagen efter Götalandsmästerskapen i Tvärred utanför Ulricehamn vintern 1972. Tjejen i de stora pälsmössan på bilden är jag efter det att jag hade vunnit 10-kilometersloppet i Götalandsmästerskapen. Mannen som lyfter upp mig heter Kjell Eliasson tävlande för Elfsborg, som samma dag vann herrklassen. Jag fick den här artikeln på min mejl idag av en man i Karlskrona som gillar att spara på gamla tidningsurklipp.

Kul va?