Igår, onsdag, avslöjade Dagens Nyheter att polisledningen i Sverige bestämt att all polisiär verksamhet som gäller flyktingar och migranter i Sverige ska hemligstämplas. Det är det polisiära arbete som sker inom insatsen "Alma",
som kommit till på grund av det höga antalet asylflyktingar (idag ca 157 800). Flyktingmottagandet ställer oerhört höga krav på polisiära insatser i form av kontroller vid färjelägen, järnvägsstationer och flyktingboenden men också de särskilda id-kontrollerna av flyktingar vid gränserna.

Alla utredningar inom projektet Alma är alltså hemligstämplade. Ingen utomstående har rätt till information om händelser i samband med flyktingmottagandet och brott, våld och upplopp som är relaterade till flyktingar. Dessa utredningar ska betraktas som "arbetsmaterial" som ingen annan har tillgång till utöver de poliser som arbetar med utredningarna.

Denna mörkläggning av en allt växande del av polisens arbete är djupt oroande. Även inom poliskåren har det riktats hård kritik mot att ingen längre får yttra sig om händelser i anslutning till polisiära ingripanden mot flyktingar. Risken finns att förtroendet för polisen minskar om allmänheten ser att viktiga händelser blir föremål för mörkläggning.

Polisen är en statlig myndighet. Liksom all annan statlig verksamhet omfattas polisens arbete av offentlighetsprincipen. Det betyder att allt som går att informera allmänheten om och som inte skadar enskilda personer eller försvårar polisens utredningar ska vara öppet och tillgängligt. Den principen gäller uppenbarligen inte längre, i varje fall inte när det gäller polisens insatser i "Alma". Jag ser detta som ett allvarligt brott mot offentlighetsprincipen och en inskränkning i medborgarnas rätt till insyn i samhälleliga funktioner.

Det värsta är att jag tror att denna polisiära hemligstämpel har politiska förtecken. I samband med avslöjandet att stockholmspolisen förtigit de sexuella trakasserier och övergrepp på kvinnor i samband med festivalen We are
Stockholm i somras erkände polisen i efterhand att mörkläggningen berodde på att många av dem som trakasserat kvinnorna varit invandrarpojkar. Händelserna hade helt enkelt tystats ner eftersom det skulle ha gynnat Sverigedemokraterna och rasistiska krafter i Sverige om det hade kommit fram att invandrare låg bakom dessa grova övergrepp mot unga kvinnor.

Jag misstänker att det är samma slags politiska hänsyn som ligger bakom mörkläggningen av projektet Alma, där
polisen inte vill att det ska komma fram vilka eventuella brott som asylsökande gör sig skyldiga till. Mellan den 14 och 20 januari i år har enligt Dagens Nyheter elva allvarliga incidenter inträffat vid olika asylboenden i landet, alltifrån knivskärningar, hot, misshandel till slagsmål och trakasserier. Detta vill polisledningen inte att man ska prata högt om.

Jag är övertygad om att direktiven till denna mörkläggningen kommer från högsta ort inom Polisen. Rikspolischefen Dan Eliasson uttryckte under sin tid som generaldirektör för Försäkringskassan på Twitter avsky och äckel över Sverigedemokraterna. En generaldirektör – liksom en rikspolischef – får naturligtvis ha vilka politiska åsikter som helst – privat. Men det är synnerligen olämpligt att han eller hon torgför dessa åsikter offentligt, även om det "bara" sker på Twitter. Dan Eliasson är tjänsteman, inte politiker, och ska agera objektivt och opolitiskt som det åligger en hög statlig tjänsteman. Gör man inte det, går förtroendet förlorat.

Men mörkläggningen av polisens arbete med att bevaka asylflyktingarna inom ramen för insats Alma kan också ha ännu en förklaring förutom rädslan för att medverka till att sprida främlingsfientlighet. Det står klart att en oproportionerligt stor del av polisens resurser nu läggs på kontroll och bevakning av flyktingar jämfört med tidigare. Dessa insatser tar en allt större andel av polisens totala resurser i anspråk.

Om alltmer poliser avsätts till att reda ut bråk och misshandel på flyktingförläggningar så går allt mindre resurser till det vanliga polisarbetet, t ex till att utreda vardagsbrott och hålla koll på det vanliga "buset", som det brukar heta. Detta väcker stark irritation inte minst inom poliskåren, där många poliser känner att de inte längre klarar av sitt jobb.

Självklart leder detta till krav på mer pengar och mer resurser till polisen. Ingen kunde förutse att flyktingströmmarna skulle bli så här stora. Polisen har definitivt inte budgeterat för detta merarbete. Det är därför rimligt att polisen får ökade resurser. Det vanliga polisarbetet får ju inte eftersättas även om Sverige vill upprätthålla en generös flyktingpolitik med allt vad detta för med sig i form av påfrestningar på samhällsapparaten.