Idag har Bosse och jag varit i Mariehamn på Åland. Ja "i" kanske är för mycket sagt. "Vid" är snarare det korrekta uttrycket. Vi gick nämligen aldrig iland.
I själv verket var jag inbjuden av Viking Line för att presentera och signera mina böcker, dels min självbiografi "En kvinna med det håret kan väl aldrig ta på allvar", dels "Nattens änglar", där jag beskriver hur fasansfullt det är att drabbas av cancer och att nästan dö av komplikationer efter canceroperationen. Boken är också en svidande uppgörelse med den svenska sjukvården.
På resan till Mariehamn tog jag också med mig två av mina i mitt tycke bästa oljemålningar för att visa upp dem. Jag hade också med mig vykort av några av mina tavlor, vilka faktiskt sålde som smör.
Ett 80-tal personer hade bokat plats på färjan "Rosella" under entusiastisk ledning av Örjan och Cathrine Andersson som leder företaget Folkbildningens Marknadsinstitut FMI i Mariefred. Örjan och Cathrine gör tillsammans en stor kulturgärning och arrangerar bland annat åtta gånger om året särskilda litteraturresor med "Rosella" mellan Kapellskär (Norrtälje) till Mariehamn. Varje gång bjuds en känd författare in för att prata om sitt liv och sina böcker och naturligtvis signera och förhoppningsvis sälja dessa böcker.
Idag, den 3 juni, var det min tur. Nästa gång kommer "Rosella" att gästas av författaren Theodor Kallifatides. Det blir i september.
Jag älskar att åka ut och prata om mina böcker och visa mina tavlor. Det är min livsluft. En hel del böcker blev också sålda idag.
Örjan har lovat att bjuda in mig till en ny författarresa till Mariehamn när min nästa bok kommer ut. Det sporrar mig naturligtvis att börja skriva om den bok jag till hälften redan har skrivit men där manuset försvann i samband med en inbrott i vår hyrbil som Bosse och jag drabbades av när vi var i Spanien i mitten av maj förra året. Rånarna krossade en bilruta och stal allt som gick att stjäla i bilen, däribland min dator (där manuset låg), min mobiltelefon, mitt pass, alla våra nycklar etc. Datorn har jag aldrig fått tillbaka. Inte mitt bokmanus heller.
Det finns nu bara i mitt huvud. Det går att återställa men naturligtvis inte till sitt ursprungliga skick.
Nu handlar det för mig om att rekonstruera boken och göra verklighet av mitt löfte till Örjan, nämligen att färdigställa boken och få den utgiven. Jag vet exakt vad boken ska handla om men det tänker jag inte berätta idag. Bara att det blir en kriminalroman på ett ytterst ovanligt tema.