Ikväll är jag glad. Ja, glad var jag egentligen redan i slutet av oktober i fjol när den här semifinalen av På spåret spelades in. Men det är ju först nu när programmet visas som man officiellt kan glädjas åt att vinna sin andra raka semifinal och gå till final i detta fantastiska TV-program.
Det är vad som hände Jesper och mig ikväll. Med 44 poäng mot 41 vann vi semifinalen mot våra fantastiska motståndare Jason Diakité och Lina Thomsgård. Detta var rekordsiffror. Flera har redan sagt det ikväll men det är en sensation att ett förlorarlag i På spåret får 41 poäng. Tack Lina och Jason för en fantastisk match. Ni var jätteduktiga.
Tack också min älskade Jesper för att du finns bredvid mig i denna oerhörda tävling. Utan dig skulle vi aldrig ha uppnått denna rekordseger. Tack för att du finns! Vi har jobbat fantastiskt bra tillsammans i På spåret. Vi ger och tar. Det den ena inte kan, det kan den andra och vice versa. Bättre komplettering finns inte. Jag hoppas också att publiken har sett detta. För det samarbete vi har visat upp har verkligen varit på riktigt. Det är inte något resultat av hårda klippningar i grundmaterialet. Så här är vi faktiskt tillsammans. Och jag betonar TILLSAMMANS. På spåret är ingen enmansshow för att använda en sliten klyscha. En annan sliten klyscha är att man måste vara två för att dansa tango. På spåret är en riktig tango. Det vill jag lova.
Att ha fått vara med i På spåret de senaste två åren har räddat mig från djupa depressioner efter min svåra sjukdom för några år sen. Att äntligen få visa vad man kan, att få stå i rampljuset igen, det är fantastiskt. Samtidigt mår man bra av att stå i ljuset. Då bildas det massor med endorfiner som skapar lycka och glädje i kroppen.
Och nästa fredag kommer det stora sjöslaget att stå, det mellan Jesper och mig och Filip och Fredrik. Det är oerhört. Jag vet ju sen flera månader tillbaka hur det gick men jag kan fortfarande känna denna brännande smärta av nervositet inför just finalen mot Filip och Fredrik. Det kommer att bli en publiksuccé. Jag lovar.
De här vackra blommorna fick jag idag av min käre Bosse när han gratulerade mig ikväll. Ja, även han har ju känt till resultatet sen i oktober men ändå…
Och lilla Sigrid ligger på rygg på golvet och sträcker upp armarna för att omfamna mig i en jättelik kattkram. Vilka supporters jag har! Eller hur? Och till tittarna vill jag till sist säga: Håll tummarna för Jesper och mig nästa fredag.
