Aldrig har jag upplevt ett så våldsamt oväder som i eftermiddags här hemma i Tungelsta. Åskan dundrade och blixtarna sköt sina viggar alldeles ovanför vårt hus. Hela marken skakade av åskknallarna, som gjorde att larmet på min bil startades alldeles av sig självt.

Himlen var svart. Så plötsligt öppnade den sig och vräkte ner vatten över vår tomt. Jag har aldrig sett dess like.

Men det var inte bara regn som föll.

Jättelika hagelkulor stora som körsbär träffade marken med en aldrig skådad kraft. Här kan Isaac Newton och hans gravitationslära kan ta sig i häcken. Det var gravitation i den högre skolan jag skådade och tog bilder på. Med gravitation menar jag förstås att föremål dras ner mot marken på grund av jordens dragningskraft. Newton råkade ju få ett äpple i huvudet och kom på att det måste vara en osynlig kraft som får äpplet att falla till marken av sin egen tyngd. Kraften hette gravitation, d v s dragningskraft.

Nog om Newtons äppleproblem. Det var fascinerande och skrämmande att åse detta våldsamma oväder. Marken täcktes av de vita hagelkulorna. Det ni ser på bilden är inte vara vitklöver utan också hagel. Jag funderade ett tag på att plocka fram skidorna. Men efter bara några minuter hade haglet åter förvandlats till vatten.

Jag insåg att det måste vara väldigt kallt uppe i de högre luftlagren när himlen kan ge ifrån sig detta djävulska skyfall med hagel och jättelika regndroppar om vartannat. Temperaturen sjönk på några minuter från 20 till 13 grader.

Fortfarande kan jag höra det dramatiskt dova mullret av åskovädret som nu plågar andra människor ett stycke härifrån, kanske i Nynäshamn. Bullret låter som om jag befann mig mitt i slaget vid Stalingrad (1941-43), en bok som jag just läser med stor behållning. Den rekommenderas varmt för alla historieintresserade.