Det jag nu ska berätta om kan naturligtvis inte jämföras med all den skadegörelse och förstörelse av allmän egendom som vi svenskar av någon anledning har vant oss att leva med och till och med accepterat. Ingen bryr sig längre om att bilar slås sönder, att s k graffitikonstnärer förfular miljön med sitt klotter, att fönsterrutor slås sönder, att skyltar rivs ner för att inte tala om den allmänna nedskräpningen.

Vandalisering i stort och smått ser vi runtomkring oss varje dag, var vi än befinner oss. Jag ska nu visa några bilder som min man Bosse tog idag på Tungelstavägen mellan Västerhaninge och Tungelsta. På den här platsen har hela sommaren stått ett stånd för jordgubbsförsäljning men samvetslösa vandaler har nu gått till attack mot ståndet så till den grad att ägaren inte längre kan bedriva någon bärförsäljning på den här platsen.

Allt som fanns i form av bord, stolar, tältdukar, tältstag, fruktlådor och bärkartonger hade i morse förvandlats till en enda stor sophög. Stolarna var sönderslagna. Allt var demolerat in i minsta detalj. Det såg rent ut sagt för djävligt ut.

Man undrar vem det är som njuter av att förstöra vår gemensamma miljö på det här sättet och dessutom gör all fortsatt bärförsäljning på Tungelstavägen omöjlig i fortsättningen? Jag kanske låter som en gammal gnällig tant men jag accepterar faktiskt inte att folk bär sig åt på det här sättet. Vilka drifter inom sig har de här killarna (för det handlar givetvis om unga killar) velat tillfredsställa genom att förstöra, förstöra, förstöra …?

Det här är naturligtvis ingen stor fråga om vi ser till brottsligheten i samhället i stort men den här sortens vardagsvandalisering gör mig och andra så sorgsen och så förtvivlad. De här vandalerna kommer naturligtvis aldrig att behöva äta upp sina handlingar. Ingen vet vilka de är. De slipper undan alla konsekvenser av sitt osläckliga förstörelsebehov.