Förre moderate försvarsministern Mikael Odenberg har idag, måndag, öppet deklarerat att han ställer upp som kandidat till partiledarposten i Moderaterna om valberedningen frågar honom. Beskedet var klart och tydligt och jag gillar politiker som öppet vågar tala om att de är intresserade.

Det är mycket ovanligt i Sverige. Här ska man bli uppbjuden och tillfrågad. Man ska inte tala om att man står till förfogande – men man ska heller inte säga att man inte står till förfogande. En person som Mikael Odenberg som nu öppet lanserar sig själv riskerar att falla på eget grepp. Så gör man bara inte. Det tyder på hybris och sådant får man inte lida av.

En annan politiker som också öppet deklarerade att han ville bli partiledare var socialdemokraten Håkan Juholt när partiet skulle utse en ny ordförande efter Mona Sahlin. Juholt blev visserligen vald men alla vet hur det gick sen. Spåren förskräcker.

Mikael Odenberg intervjuades i radions Studio 1 i eftermiddags och gav flera mycket klara och tydliga besked. För det första anser han att processen med att tillsätta en ny partiledare borde göras så öppen som möjligt. Han sa sig ogilla att viktiga beslut alltid ska fattas i tysthet och i slutna rum. En partiledarkandidat borde enligt Odenberg öppet tala om var han eller hon står både i sakpolitiska frågor, i regeringsfrågan och inte minst i synen på Sverigedemokraterna. Detta gjorde Mikael Odenberg själv idag och föregick därmed med gott exempel.

I intervjun i Studio 1 förklarade Odenberg att han borde bli partiledare ”eftersom han är den bäste”. Han hänvisar till sin långa politiska erfarenhet både från landstingspolitiken, från riksdagen och som statsråd. Han menar att moderaterna och alliansen inför nästa års val bara kan agera utifrån två alternativa scenarier, antingen att allianspartierna tillsammans blir så starka att de kan bilda en borgerlig regering (om än en minoritetsregering) eller, om alliansen gör ett dåligt val, att samarbeta över blockgränsen.

Att samarbeta med Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson ansåg Odenberg däremot vara fullkomligt uteslutet, och det av flera skäl. Dels ogillar han SD:s politik i största allmänhet. Han ogillar deras ekonomiska politik. Han kritiserar SD för att dessa vill lämna både EU och Schengensamarbetet. Han ifrågasätter SD:s politik visavi Ryssland mm mm. Mikael Odenberg slår alltså igen alla tänkbara dörrar till Sverigedemokraterna.

Detta var viktiga tillkännagivanden från Mikael Odenbergs sida. Det ökar förtroendet för honom. Anna Kinberg Batras märkliga flirtande med Sverigedemokraterna har retat många moderater och skapat en allmän osäkerhet i den borgerliga alliansen. Om Mikael Odenberg väljs till partiledare så är i alla fall dessa stenar undanröjda.

Odenberg är klok och tydlig, om än något självgod. Men det får man lov att vara vid 63 års ålder. Den politiska självdeklaration han avlämnade idag visar att han är en pragmatisk politiker som inte tillåter några äventyrligheter eller ogenomtänkta politiska piruetter. Jag hoppas att valberedningen inom moderaterna lyssnade på intervjun med Odenberg i radion.

Jag har inte en blekaste aning om vilket stöd Mikael Odenberg har i sitt parti. Förmodligen är det idag ganska svagt. Han är med andra ord inte den hetaste partiledarkandidaten. Huvudfavoriter på papperet är fortfarande Elisabeth Svantesson (trots att hon inte ens har stöd i sin egen riksdagsgrupp) och Ulf Kristersson. Den senare nominerades idag för övrigt av tre olika partidistrikt till ny partiledare, d v s Norrbotten, Västerbotten och Sörmland. Fler kommer sannolikt att följa efter.

Mina egna huvudfavoriter till partiledarposten i moderaterna är Mikael Odenberg och Carl Bildt. De är kända, har lång politisk erfarenhet och har båda hög integritet och dessutom pondus. Men jag tycker saknar ju betydelse.

Tyvärr tror jag inte att någon av dem blir aktuell som partiledare. Lotten kommer sannolikt att falla på någon de två andra huvudkandidaterna, sannolikt på Ulf Kristersson. Det vore synd eftersom moderaterna efter den sorgliga parentesen med Anna Kinberg Batra behöver en färgstark partiordförande.

Men osvuret är alltid bäst. Gardera med kryss – eller två kryss för säkerhets skull!