Att kvinnliga elitidrottare tvingas eller tvingar sig själva till självsvält (anorexia nervosa) för att väga så lite som möjligt är något som har varit känt länge. Det har inte minst gällt idrottsgrenar som konståkning och gymnastik där tränare och ledare helst vill att deras adepter inte ska väga något alls.
Men självsvälten har också nått andra elitidrottsgrenar, inte minst längdskidåkningen. För några veckor sen fick vi veta att det norska skidförbundet hade stoppat en av sina största skidstjärnor, Ingvild Flugstad Östberg, från allt tävlande inom överblickbar tid. Hon fick inte delta i värlscuppremiären i Ruka i Finland i slutet av november och riskerar även att missa den här säsongens stora höjdpunkt Tour de Ski, som inleds på nyåret.
De norska ledarna angav ”hälsoskäl” som orsak till att Flugstad Östberg fick tävlingsförbud. Hon hade inte klarat förbundets hälsotester. Vi fick däremot inte veta på vilket sätt Ingvild Flugstad Östberg, som vann världscupen i längdskidor under förra säsongen, inte hade klarat hälsotesterna.
Men är man utrustad med den minsta uns av fantasi förstår man att det handlar om att hon har gått ner alldeles för mycket i vikt och kanske hamnat långt under det BMI som gör henne till en frisk och hälsosam idrottstjej. Vilka värden Östberg har har ingen velat avslöja men redan under fjolårssäsongen kunde jag själv som tittar på alla skidtävlingar konstatera att Östberg hade blivit väldigt, väldigt smal. Hon hade redan inför fjolårets säsong gått ner mycket i vikt.
Enligt den norske landslagstränaren Ole Morten Iversen hade det norska skidförbundet uppfattat varningssignaler redan i somras när det gällde Ingvild Flugstad Östbergs hälsa. Hennes träningsdagbok visade att hon hade tränat mycket mer än vad som var planerat.
”Ingvild har förivrat sig med träningen och inte tagit hand om sin kropp på rätt sätt, ” sa Iversen till Norska TV2 för en tid sen.
Och det dröjde bara några dagar tills det svenska skidförbundet meddelade att man stoppade vår egen längdstjärna Frida Karlsson från all träning och tävling inom överskådlig tid. Frida Karlsson hade heller inte klarat förbundets hälsotester.
Mer än så fick vi inte veta, inte heller hur länge Frida Karlsson kommer att vara borta från tävlingar. Att en storstjärna som Frida Karlsson inte får tävla är ett stort bakslag för svensk skidsport. Charlotte Kalla får ursäkta men Frida Karlsson har redan visat att hon är den bästa svenskan på distanstävlingar.
Jag blev inte överraskad när jag fick veta att även Frida Karlsson hade stängts av. Redan i fjol, när hon slog igenom i världscupen och på VM, tyckte jag att hon var oerhört mager. Den känslan förstärktes när jag i början av den är säsongen såg Frida Karlsson i skidspåret igen. Hennes ben var smala som pinnar. När jag såg henne tävla i Gällivare-premiären i slutet av november slogs jag ännu mer av hur mager hon var. Hon kan inte vara frisk, tänkte jag, och hann knappast tänka tanken färdigt förrän landslagsläkaren meddelade att Frida Karlsson var avstängd från tävling och träning.
Det finns inga officiella uppgifter om Frida Karlssons längd och vikt men hon är ganska lång och mycket, mycket smal. Hon ser ut att ha ett BMI långt under gränsen för undernäring. Så måste det också vara för Ingvild Flugstad Östberg, vars viktuppgifter heller inte är kända.
Det är ingen tillfällighet att Sveriges och Norges två bästa skidåkerskor nu är avstängda från tävlingar. De kämpar ju båda om vem som kan slå norska Therese Johaug. Johaug är idag helt överlägsen. Hon har vunnit samtliga distanstävlingar som har körts sen tävlingssäsongen inleddes i november. Och hon har vunnit dem stort. Det har inte handlat om sekunder utan om minuter.
Therese Johaug, som har hunnit bli 31 år gammal, är i år bättre än någon gång tidigare. Hon är idag mer överlägsen de övriga åkarna än vad Marit Björgen var när hon var som bäst. Therese Johaug är helt enkelt osannolik. Ingen kan mäta sig med henne. Jag har svårt att se att någon kommer att kunna besegra henne under resten av den här säsongen. Hon behärskar allt. Hennes enda svaga disciplin är sprint – men det försöker hon undvika att ställa upp i så mycket som möjligt.
När jag tittar på Therese Johaugs uppgifter om längd och vikt blir jag både oroad och förvånad. Hon är 162 cm lång och vägar 46 (!) kg. Frågan om hur hennes BMI (Body Mass Index) ser ut är intressant. Jag har räknat ut det och kommit fram till att hon har ett BMI på 17.5. Det är flera enheter under normalvikten.
De som har ett BMI på under 18.5 betraktas som underviktig. Therese Johaug är alltså kraftigt underviktig. Ett normalt BMI ligger på 18.5 – 24.9. Allt över 25 räknas som övervikt.
Därför är det intressant att titta på Charlotte Kallas BMI. Hon är lika lång som Johaug (162 m) men väger 59 kg. Det blir ett BMI på 22.5, alltså ett perfekt BMI ur hälsosynvinkel. Möjligen väger hon några kilo för mycket men jämfört med Therese Johaug verkar Charlotte Kalla kunna balansera träning, vila och näringsupptag på ett i det närmaste perfekt sätt.
Jag är lite förvånad över att norska skidförbundet inte har reagerat på Johaugs låga BMI. Hon har inte fått tävlingsförbud trots att hon ligger under undernäringsgränsen! Men BMI är kanske ett trubbigt instrument och säger inte allt om en idrottares hälsotillstånd. Man kan ju vara frisk och ha bra värden även om man är mager.
Hursomhelst visar hela den här diskussionen att elitidrotten är osund och ibland rent hälsovådlig. I jakt på de höga prestationerna utsätter sig idrottarna för stora fysiska risker som kan ge bestående hälsoskador.
Jag ska naturligtvis inte skylla självsvälten hos elitskidåkarna på Therese Johaug men hennes överlägsenhet i skidspåren riskerar att trigga fram självsvält hos de andra tjejerna. Som det ser ut idag kan ingen annan världsstjärna på längdskidor längre ställa upp på en tävling för att vinna. Det är alltid Therese Johaug som vinner. Eftersom hon är totalt överlägsen handlar det för de övriga om att slåss om andraplatsen. Det kan inte vara särskilt kul.
Det är inte så konstigt att unga skidtjejer kan lockas till överträning och självsvält för att uppnå den optimala kroppsvikten. Men gränsen är hårfin för att de samtidigt utsätter sina kroppar för så stora påfrestningar att de riskerar att få men för livet.
Även historiskt har vi bland kvinnliga elitskidåkare sett exempel på självsvält som lett till avstängning. 2012 stängdes den norska skidstjärnan Kristin Störmer Steira av under flera månader eftersom hon vägde för lite och tränade för hårt. Svenska Sofia Henriksson har också gått igenom ett helvete med anorexi men blivit frisk. Dock har hon inte återkommit i den svenska dameliten.
Det är förbjudet att dopa sig. Det borde vara förbjudet att ha ett så lågt BMI att man riskerar sin hälsa för all framtid.