Det är inte obekant för någon hur de gamla på våra äldreboenden har behandlats under coronapandemin, en behandling som lett till att tusentals äldre har fått sätta livet till i sjukdomen covid-19. Av det skälet – och även av många andra skäl – måste nu Folkhälsomyndighetens ledning sparkas och Anders Tegnell bytas ut som statsepidemiolog.

Att hanteringen av smittspridningen och fiaskot inom äldreomsorgen är vårdskandaler utan motstycke är de flesta överens om idag, kanske till och med regeringen. Orsakerna bakom överdödligheten på äldreboendena var grova försummelser när det gällde skyddsutrustning och en allmän nonchalant inställning till hur sårbara de äldre var för den galopperande smittan.

Idag framträder två kvinnor med sina egna berättelser här på min blogg. Kvinnorna har själva tagit kontakt med mig för att få berätta sin historia. De arbetar båda som undersköterskor inom äldreomsorgen respektive hemtjänsten. De har stor erfarenhet av sitt vårdarbete men vill vara anonyma på grund av risken för repressalier. Jag kommer heller inte att tala om i vilka kommuner de arbetar. Däremot återger jag deras berättelser ocensurerade.

Den ena kvinnan är undersköterska och arbetar inom äldreomsorgen i en mellansvensk kommun. Jag kallar henne Carina.

Den andra kvinnan arbetar inom hemtjänsten i en annan kommun. Henne kallar jag Petra.

Båda kvinnorna är djupt upprörda över hur både personal och åldringar har behandlats av kommuner och arbetsgivare inom äldreomsorgen.

Den 26 juni 2020 fick jag det första brevet från Carina. Hon berättade att hon både arbetade som undersköterska inom äldreomsorgen och var fackligt skyddsombud inom Kommunal. Som skyddsombud har hon hela tiden varit angelägen om att alla som arbetar med de äldre måste ha en fungerande skyddsutrustning, till exempel andningsmasker av typ ffp3, den enda typ som var godkänd och som skyddar mot covid-19.

”Vi fick inte tillgång till dessa”, skriver hon. ”Arbetsgivaren, det vill säga kommunen, sa bestämt nej”.

Carina beslutade då  att för egna pengar köpa in andningsmasker av typen ffp3 och dela ut dem till sina kollegor. En ffp3-mask kostar 200 kronor styck, så det blev en rejäl utgift för Carina. Men dessa andningsmasker fick personalen sen inte använda! De fick bara använda tunna andningsskydd som inte alls skyddade mot smittan!

Enligt Carina går det ju inte an att personal på ett äldreboende i kommunen (alltså där Carina är skyddsombud) använde bättre och säkrare andningsskydd än personal på de övriga boendena. Alla skulle ha lika! Alla skulle med andra ord vara lika dåligt skyddade. Ingen anställd fick ha några särskilda förmåner eller gräddfiler.

Hon berättar också att hon tidigt ordnade ansiktsvisir till personalen på hennes boende. Enligt arbetsmiljölagen ska all personal som arbetar med de äldre bära personliga visir, säger hon. Men när arbetsgivaren förstod att Carina hade ordnat med visir så sa man att personalen inte fick ha några egna personliga visir. Istället bestämde arbetsgivaren att samtliga anställda – 25 personer – skulle dela på bara två visir! Två visor för tjugofem anställda! Hygieniskt??? Knappast. Äckligt? Ja.

Carina ordnade då med tillfälliga personliga visir och delade ut dem bland personalen på boendet. När detta tilltag kom till arbetsgivarens kännedom gick man i taket. Arbetsgivaren tog ifrån personalen de visir Carina hade skaffat fram. Nu stod istället de anställda helt utan visir. Carina kände sig  kränkt och sårad både å sina egna och å de gamlas vägnar.

”Med den inställningen är det inte konstigt att smittan har spridits på äldreboendena”, säger hon till mig. ”Man hävdade hela tiden att man följde Folkhälsomyndighetens rekommendationer. Men dessa var ju inte tillräckliga! De var istället undermåliga!”

Carina berättar om en kollega som arbetade som vikare. Denna kollega tillhörde riskgrupperna. Ändå skickades hon av arbetsgivaren till en vårdtagare som hade konstaterad covid-19 utan att kollegan fick veta detta i förväg. När det kom fram hävdade socialchefen i kommunen att kollegan borde ha läst patientens journal innan hon behandlade patienten.

Petra arbetar också som undersköterska men inom hemtjänsten i en annan kommun. I början av juni skrev hon till mig och berättade att hon som hemtjänstpersonal inte fick lov att använda munskydd eller visir vid hembesök hos de gamla om inte ansvarig sjuksköterska först hade bekräftat att det fanns misstanke om covid-19 eller bekräftad smitta hos brukaren.

”Vi fick visir först sen den här sjukdomen hade härjat i flera månader”, berättar Petra. ”Och dessa visir var dessutom taskigt tillverkade. De var utklippta ur overheadplast och ihopsatta med häftklamrar!”

”Vi var också tvungna att använda samma arbetskläder hos 15-25 vårdtagare”, fortsätter hon. ”Vi spritade händerna, använde handskar och armlösa förkläden”.

Det paradoxala var enligt Petra att hon och hennes kollegor inom hemtjänsten dagligen tvingades besöka personer som själva inte fick träffa sina barn eller barnbarn på grund av besöksförbudet! Hur tänkte man?

”Vi åkte buss till jobbet och riskerade att bli smittade på bussen samtidigt som vi utan att få bära munskydd skulle besöka dessa sårbara vårdtagare ”.

Petra fortsätter sin berättelse:

”Nu när smittan härjar i samhället uppmanas vi alla att stanna hemma vid minsta symptom. Om vi har symptom blir vi testade eftersom arbetsgivarna vill ha oss tillbaka i jobb så fort som möjligt. Men vi som inte visar upp några symptom men ändå ber om att få bli testade för säkerhets skull för att inte sprida den smitta vi eventuellt kan bära på, då får vi inte bli testade. Vi lånas istället ut till vårdtagare där vi aldrig tidigare har arbetat för att täcka upp vakanser.”

Petra menar att snålheten hela tiden har bedragit visheten. Att testa hemtjänstpersonal och vårdpersonal för att vara på den säkra sidan har man alltså inte fått göra. Man blev bara testad om man hade symptom – trots att alla visste att många bär på smittan utan att ha några symptom.

Det som Carina tycker är allra värst i den här coronapandemin är det sätt på vilket man väljer bort de gamla, ”de som har byggt upp vårt land och betalat skatt i hela sitt liv”.

”De gamla sätts på palliativ vård och får inte syrgas eller dropp. De får bara andningshämmande morfin vilket gör att de i värsta fall ligger hemma och kvävs”.

”Det är något som händer i Sverige som är mycket obehagligt”, säger hon ”Jag förstår inte hur myndigheterna har kunnat låta detta ske. Vi är många som är oroliga och väldigt upprörda över regeringens och Folkhälsomyndighetens hantering av pandemikrisen”.

”Det värsta är att det tystas ner! Din röst är därför jätteviktig och inger verkligen hopp. Det är därför jag skriver till dig för att jag vill tacka dig.”

Hennes ord värmer mig. Men vad kan jag göra egentligen? De makthavare som skulle behöva läsa min blogg och följa min bevakning av coronapandemin läser inte bloggen.

DAGSNOTERING ÖVER COVID-19 2 JULI 2020:

Idag den 2 juli har enligt Folkhälsomyndigheten 41 personer avlidit i covid-19 sen igår. Totalt har pandemin fram till idag skördat 5 411 liv i Sverige. Det sammanlagda antalet smittade fram till idag är 70 639 fall, en oerhört hög siffra. Sen igår har 947 nya smittfall hittats.

Idag blev det också känt att flera regioner i Sverige hävdar att de inte längre klarar av att spåra covid-smittan  eftersom antalet infekterade personer nu är för högt. Det hör också till saken att Folkhälsomyndigheten övergav strategin att testa och smittspåra redan i mitten av mars. Samtidigt avrådde man folk från att bära ansiktsskydd. Det är av det skälet som smittnivån i Sverige nu högre än i de flesta andra länder. Världshälsorganisationen definierar Sverige som ett särskilt riskland idag. Sett till folkmängden ligger Sverige på samma nivå som USA när det gäller smittspridning.

Det verkar som om även medierna i Sverige till sist har förstått att smittspridningen i Sverige är oroväckande hög ända sen början av juni. Jag har försökt säga detta nästan varje dag. Först nu håller det bli en allmän uppfattning.

Jag anser därför att regeringen nu bör sparka hela Folkhälsomyndighetens ledning med Anders Tegnell i spetsen. Han har inte visat sig vara kapabel att hantera smittspridningen i Sverige. En klokare person med mindre prestigetänkande än Anders Tegnell måste nu ta över smittbekämpningen i Sverige.

Folkhälsomyndigheten har begått alldeles för många fel och klamrat sig fast alldeles för länge vid den ursprungliga och otillräckliga strategin för att de personer som sitter i ledningen ska kunna få fortsatt förtroende.