Jag ska inleda detta blogginlägg med en hyllning till Ukraina och till Ukrainas tappra folk. Striderna trappas upp. Fler och fler människor dödas i detta blodiga krig som enbart Ryssland bär ansvar för.

Men dagens inlägg ska inte i första hand handla om kriget i Ukraina – men kriget i Ukraina finns med i bakgrunden. Inlägget ska istället handla om de chockhöjda elpriserna. Varje dag stiger elpriserna och priset på bensin, diesel och olja. Rysslands invasionskrig i Ukraina har den senaste veckan inverkat stort på energipriserna. Elpriserna fungerar idag som aktiekurserna på börsen. Minsta händelse oavsett om den är av ekonomisk eller politisk natur sätter fart på börsen, antingen uppåt eller nedåt.

Elpriserna kan dock uppenbarligen bara gå uppåt. När det häromdagen meddelades att den andra ryska gasledningen under Östersjön, Nordstream 2, försattes i konkurs ledde det till stigande elpriser, inte minst i Sverige, trots att gasledningen inte skulle ha transporterat el utan naturgas, i första hand till Tyskland.

Här ska jag visa hur spotpriserna på den nordiska elbörsen Nordpool har sett ut idag. På skylten nedan anges inte bara spotpriset idag, den 3 mars, utan även priset i morgon! Som synes är priserna lägst i Norrland. När vi kommer ner till södra Mellansverige och Stockholm är priset nästan tio gånger högre än i Luleå och i Malmö är de som allra högst. Spotpriset för Luleå låg idag på 22.26 öre per kilowattimma medan priset i Malmö låg på 201.47 öre, en skillnad på inte mindre än 179,21 öre per kilowattimma. Och i morgon är skillnaden ännu större.

Jag kan samtidigt nämna att spotpriset på el i Sverige klockan 17.00 idag den 3 mars låg på 249.78 öre per kilowattimma. Det är banne mig inte klokt. Jag tror att jag flyttar till Norrland!

Idag chockhöjdes även priserna på bensin och diesel. Priset för 95-oktanig bensin höjdes med 55 öre litern till 20.95 kronor litern medan dieselpriset steg ännu mer, med 1 krona och 5 öre litern och är nu uppe i rekordhöga 24.37 kronor per liter. Om vi går ett år tillbaka i tiden, till februari 2021, låg genomsnittspriset på bensin på 15.10 kronor litern medan dieseln kostade 15.60 kronor. Jag säger det igen: Detta är banne mig inte klokt!

Och mitt i allt detta energielände var det idag sista dagen för mig att teckna ett nytt avtal med min elleverantör Vattenfall. Det gamla avtalet löper ut den 4 april och jag måste senast idag meddela om jag accepterar det avtalsförslag Vattenfall har pådyvlat mig och som visade sig inte vara förhandlingsbart. Jag har alltid trott att ett avtal är en överenskommelse mellan två likvärdiga parter och som båda parter kan påverka. Så är det inte. Elbolagen, i det här fallet statliga Vattenfall, bestämmer enväldigt hur avtalet ska se ut. Kunden kan inte påverka priset ett dugg. Elbolagen kan styra och ställa som de vill. Kunden har inget val. Man måste ju få sin el levererad – och alltid till det pris som Vattenfall och de andra bestämmer. Eller rättare sagt: Som marknaden bestämmer.

För ett år sen lyckades jag under speciella omständigheter förhandla mig till ett jättebra elavtal med Vattenfall. Jag hotade Vattenfall med att byta elbolag till Telge Energi. ”Nej, nej”, sa försäljningskvinnan på Vattenfall. ”Vi vill gärna ha dig kvar som vår kund. Jag ska se till att du får ett elavtal som du aldrig skulle kunna få hos något annat elbolag och som du inte kan säga nej till.”

Hon återkom med ett förslag som innebar att jag bara behövde betala 44,13 öre per kilowattimma. Det var jättebilligt redan då. Det var också ett fastprisavtal på 1 år, vilket skulle betyda att mitt elpris låg kvar på samma låga nivå även när elpriserna började skena i slutet av förra året.

Sen dess har mycket hänt. Elpriset har skjutit i höjden. Ja, det fullkomligt skenar. Jag visste att när mitt avtal gick ut den 4 april så skulle jag inte få behålla mitt förmånliga pris men en försäljningskvinna på Vattenfall lovade mig i alla fall i januari att hon skulle ta fram ett pris som jag skulle bli mycket nöjd med.

Vattenfall erbjöd mig ett fastprisavtal på 84,88 öre per kWh som löpte över 3 år, alltså ett elpris som var nästan dubbelt så högt som det pris jag betalar idag. Nej, tänkte jag. Det måste gå att förhandla ner priset. Jag missade dock en sak. För att få det här priset på 84,88 öre måste jag ha svarat senast den 25 februari, alltså i fredags. Jag glömde helt bort det men trodde ändå att Vattenfall skulle ha överseende med att jag svarade något för sent.

Men icke. Idag var det sista dagen för mig att ge mitt svar. Gjorde jag inte skulle mitt elavtal förlängas automatiskt med 1 år – men då inte till det pris jag betalar idag (44.13 öre per kWh) utan till 111,85 öre per kWh, ett pris som var fullständigt oacceptabelt för mig.

I 1 timma och 25 minuter satt jag i telefon och väntade på att få tala med någon på Vattenfalls kundtjänst. Till slut svarade en kille som hette Fredrik. Han lät sur redan från början. Jag bad om ursäkt för att jag var försenad med mitt besked. Då berättade han att det 3-årsavtal jag hade erbjudits (84.44 öre/kWh) inte gällde längre eftersom jag inte hade gett besked i tid. Nu skulle ett fast 3-årsavtal kosta 109.6 öre/kWh! Priset hade alltså stigit med 22.16 öre/kWh på 6 dagar! Under tre år skulle jag alltså betala 109.6 öre/kWh för min el.

”Nej,” svarade jag. ”Det är helt oacceptabelt. Du måste ge mig ett bättre pris”.

”Nej”, svarade han. ”Det kan jag inte. Jag kan ge dig 3 öre per kWh i rabatt men inte mer, alltså 106.6 öre per kWh.”

Jag insåg då att jag hade förlorat slaget. Det gick inte att förhandla om priset. ”Vi måste ju också köpa in el till marknadspris”, påpekade den alltmer irriterade Fredrik. ”Jo”, svarade jag, ”men Vattenfall är ju också Sveriges i särklass största producent av el, inte bara distributör”.

Argumentet bet inte. Då fattade jag ett snabbt beslut. ”Då accepterar jag ett 1-årigt avtal till 111.85 öre per kWh och så får jag hoppas att elpriset har sjunkit när jag om ett år ska förnya det avtalet.

Det var som en stor förlorare jag knäppte av samtalet med Vattenfalls kundtjänst. Jag gick till Bosse och berättade att  vi från och med april måste betala nästan tre gånger så mycket för elen som vi har gjort det senaste året. ”Ja”, svarade Bosse. ”Då finns det inget annat att göra än att börja spara på elen. Vi får släcka alla lampor. Vi får inte ha några värmeelement påslagna även om det är kallt. Vi får laga mat på vedspisen istället för på elspisen.”

Under resten av dagen satt jag framför TV:n och tittade på SVT:s extrasändningar om kriget i Ukraina och såg hur Ryssland intog den ena staden efter den andra sen man bombat sönder bostadshus, dödat människor och skapat en enorm förödelse enbart i syfte att visa sin makt. Då började jag tänka på Vattenfall igen. Jag tyckte att statliga Vattenfall är Sveriges svar på Vladimir Putin.

Putin har utfärdat diktat mot Ukraina, ett broderland, fullkomligt utan mänsklig empati och hänsyn. Vattenfall dikterar på samma sätt villkoren för sina elkunder. Vi små privatkonsumenter som redan lever med små marginaler får vackert niga och buga när stora Vattenfall (och förstås även de andra elbolagen) dikterar priset för den energi vi tvingas att köpa för att inte frysa ihjäl, för att kunna laga vår mat och hålla värmen kvar i våra hus och lägenheter. Vattenfall tjänar  e n o r m a  pengar på kriget i Ukraina och krisen i världen genom att suga ut sina elkunder.

Någon kanske tycker att jag gnäller om något så futtigt som elpriset samtidigt som Ukrainas folk systematiskt slås ner och mördas av Ryssland. Jo, det håller jag delvis med om – men jag måste också berätta om hur krisen och kriget drabbar oss som bor utanför Ukraina och som också måste betala ett pris för det krig som Vladimir Putin har startat.