Igår kom jag hit till min lägenhet i Sabinillas i spanska Andalusien. De var underbart att få komma hit efter flera veckors hårt slit och stressande hemma med amerikanskt presidentval, shower, bloggskrivande och träning. Idag var jag ute på min första spanska cykelrunda för den här gången. Jag körde 30 km i det mest underbara väder man kan tänka sig.

Det var 20 grader varmt när jag gav mig ut vid ettiden. Under eftermiddagen temperaturen till 23 plusgrader. Det känns skönt att återigen få känna sommarvindens mjuka smekningar mot kroppen, den värmande solen, de öde stränderna och ett medelhav som låg lugnt och stilla. Bara ett läst bris från nordost gjorde att luften rördes om en smula. Detta var särdeles behagligt efter flera veckor av snö, kyla och därefter slasks och tö hemma i Tungelsta. Att kunna cykla i kortbyxor var en märklig upplevelse.

Ikväll tittade jag på Supermånen. Det går ju som bekant att se den över hela världen. Supermånen kämpade länge mot molnen som drog in från Medelhavet och som envisades med att skymma månens yta. Men ibland stack supermånen fram mellan de svarta skyarna jag kunde se den och njuta av den, faktiskt med skräckblandad förtjusning. För nog var det spöklikt alltid.

Kvaliteten på bilderna är kanske inte den bästa. Men med en vanlig Samsung mobiltelefon blir det inte så mycket bättre. Titta och dröm! Visst är det romantiskt.