Natten till i morgon, torsdagen den 23 november 2023, ska överenskommelsen mellan Israel och Hamas om ett tillfälligt eldupphör av de brutala striderna i Gaza träda i kraft. Men det är fortfarande för tidigt att säga om ”vapenvilan” kommer att följa tidsplanen eller om det hela skjuts upp. Världen väntar med spänning. Vapenvilor har en…
Etikett: Vård
Idag lyste det första skälvande ljuset i det i övrigt kompakta krigsmörkret i Gaza. 28 för tidigt födda palestinska barn fick komma till Egypten där de kanske får en chans att överleva.
Ibland sker det underverk – även under brinnande krig. Idag, måndagen den 20 november 2023, när detta inlägg skrevs, inträffade ett sådant sällsynt underverk. Det var när hjälporganisationen Palestinska Halvmånen (Palestinian Red Crescent Society) lyckades organisera ambulanstransporter för 28 för tidigt födda barn från al-Shifa-sjukhuset i Gaza till ett sjukhus i norra Sinai i Egypten.…
En berättelse i bilder om ett krig där oskyldiga palestinska barn lemlästas och mördas urskillningslöst av israeliska soldater. Världen måste få se dessa bilder!
VARNING! Det här inlägget innehåller starka och skrämmande bilder. Känsliga personer ombeds vara medvetna om detta. Fram till igår, den 13 november 2023, hade de israeliska försvarsstyrkorna dödat 11 240 palestinier, ett rekordhögt antal. Av dessa var 4 630 barn. Det värsta är att dessa siffror kommer att stiga. Utöver dödsoffren har hittills uppemot…
Det blodiga kriget i Gaza fortsätter – och nu finns risken att kriget utvidgar sig både till Libanon och till Västbanken.
Medan israeliska soldater och pansarvagnar, understödda av luft- och sjöstridskrafter, tränger allt längre in i Gaza ser kriget mellan Hamas och Israel ut att bli inte förbli ett enfrontskrig (mellan Hamas och Israel i Gaza), inte heller ett tvåfrontskrig (Hamas, Israel och Hizbollah-milisen i Libanon) utan ett trefrontskrig (Hamas, Israel och Västbanken). Det finns…
Min höftled reparerar sig nu snabbt. Jag ligger till och med före det statistiska schemat – tack vare cykelträning och promenader.
Först ska jag berätta varför jag inte har skrivit något på min blogg sen den 18 oktober. Det har berott på att bloggen helt enkelt inte har fungerat. Jag har drabbats av ett tekniskt fel på min bloggadministration, WordPress, som i sin tur har varit sammankopplat med andra fel som jag inte har haft någon…
Idag är det min lyckligaste dag på länge. För första gången efter olyckan kunde jag träna på min cykeltrainer utan att den opererade höften protesterade. Krafterna återvänder för varje dag.
Med tanke på det sorgliga jag skrev igår här på min blogg med tonvikten lagd på det aldrig sinande blodbadet på framförallt palestinier i Gaza men också på israeler så kan det kanske tyckas oblygt att jag idag gör en helomvändning och skriver om något som istället har gjort mig väldigt glad. Just nu, måndag…
Hemma igen – men det är nu som arbetet att bli frisk igen börjar. Och till min hjälp tar jag världens mest skandalomsusade smärtläkemedel!
Vid lunchtid i tisdags fick jag komma hem från sjukhuset. Tolv dagar på två sjukhus hade gjort mig aningen bättre. Själva sjukdomskänslan har nästan försvunnit men jag har fortfarande svår värk i den vänstra höftleden och har mycket svårt att gå. Om jag försöker stå på vänsterbenet så rusar smärtan. Just nu är jag därför…
I det ena ögonblicket glad och lycklig över det gudomliga höstvädret – i det andra en djupt olycklig kvinna neddrogad med morfin efter en olycka på vardagsrumsgolvet där jag bröt lårbenshalsen och spräckte flera revben.
Klockan är 21.12 på kvällen den 14 september när jag försöker börja skriva på det här inägget. Jag ligger i en sjukhussäng på Rehab på Handens Närsjukhus i Haninge. Hit kom jag jag torsdags eftermiddag efter att ha varit inlagd på Södersjukhuset sen i fredags i förra veckan. I lördags kväll blev jag opererad och…
I tre år har jag lidit av psykisk ohälsa, depression och panikångest. Idag bestämde jag mig för att berätta om detta helvete, som så många förutom jag lider av i tysthet.
Jag nämnde för en tid sen i ett inlägg här på min blogg att jag längre fram skulle berätta om en stor hemlighet som jag har gått och burit på under en längre tid men som jag inte har velat berätta för någon om. Ämnet var alltför känsligt och jag trodde att det skulle skada…
Varför ska man lida av någon slags fallandesjuka eller tro att man är lika fascinerande som Mona-Lisa för att bli president i USA? Nu verkar fysisk klenhet respektive mentalt storhetsvansinne vara de främsta meriterna.
Vad är det för fel på USA egentligen? Eller rättare sagt: Vad är det för fel på USA:s presidenter? Jag skrev nyligen i ett inlägg här på min blogg att ett folk får de ledare folket förtjänar. Det måste tyda på att det amerikanska folket inte förtjänar bättre än att ha en president som ramlar…