Även om många svenskar just nu går och väntar på sin store idol Jultomten …

… så är det en helt annan svensk som jag idag skulle vilja utse till en av det här årets mest respektingivande och mest betydelsefulla personer, nämligen riksdagens talman Andreas Norlén.

På några månader har Andreas Norlén blivit en folkkär hjälte, en räddare i nöden, den enda politiska person som vi har kunnat känna trygghet hos när politikerna har svikit. Där har han stått dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad i presskonferenslokalen i riksdagshuset i Stockholm och lydigt svarat på journalisternas ibland bisarra frågor. Ofta har hans svar blivit ”Det är inte min sak att bedöma”, men han har i alla fall alltid svarat på alla upptänkliga frågor.

Talman Andreas Norlén är den ende person som vi medborgare kan hålla oss till idag och känna trygghet hos när Sverige inte har någon regering och när flertalet partiledare har satt partiegoismen före omtanken om landet. Talmannen har manat och manat, tjatat och tjatat, bett på sina bara knän att partiledarna ska ta sig samman, kasta bort sina ideologiska skygglappar, låsa upp de sjutillhållarlås som har fjättrat fast dem vid deras gamla orubbliga positioner och konstruktivt medverka till att Sverige får en regering.

Få personer har visat sådan fördragsamhet och sådan tolerans inför politikernas nonchalans och ovilja att kompromissa och samarbeta som Andreas Norlén. Kanske har han rentav varit lite  f ö r  snäll. Icke desto mindre har han blivit mångas idol. När hände det senast att riksdagens talman blev folkkär? Aldrig, såvitt jag vet.

Om den gamla (dock fiaskobetonade) utmärkelsen från 80-talet, Årets Svensk, hade funnits kvar idag så borde Andreas Norlén få den. Eller någon annan utmärkelse, t ex ”Årets politiska rookie” eller ”Årets landsfader”.

Idag höll Andreas Norlén sin femtioelfte presskonferens i riksdagshuset. Han kunde då meddela att det inte blir någon ny statsminister före jul, något som inte många hade förväntat sig heller. Istället ger han  partiledarna en oförtjänt lång och generös julledighet, så att dessa ytterligare kan bidra till att försena regeringsbildningen. Detta beslut var ett misstag, som jag ser det.

Nu får alltså herrar och damer partiledare fira både jul, nyår och trettonhelg ifred. Nåja, Anders Norlén avslöjade att han kommer att störa partiledarna på telefon vid två tillfällen under deras ledighet, dels den 28 december, dels den 4 januari, för att kolla av läget, Sen har talmannen kallat partiledarna till ett fysiskt möte i riksdagshuset den 10 januari.

Den 14 januari blir det en ny talsmansrunda mellan Norlén och partiledarna i statsministerfrågan. Vid den tidpunkten måste partierna ha bestämt sig för vem de vill regera med. För redan onsdagen den 16 januari har talmannen planerat in nästa statsministeromröstning. Så om Sverige har tur kan landet få en fungerande regering den 16 januari. Då har det gått fyra månader och en vecka sen valet.

Men den riktiga stupstocken ligger först några dagar senare, den 23 januari. Om statsministeromröstningen den 16 januari inte leder till att Sverige får en ny statsminister, så hålls ytterligare en statsministeromröstning sju dagar senare. Uppnås det då ingen politisk enighet, ja då träder extravalet in med automatik. Enligt Andreas Norlén kommer ett extraval att hållas senast den 21 april som grundlagen föreskriver.

Talmannen har inte bara haft möte med valmyndigheten. Han har också skrivit brev till alla länsstyrelser och uppmanat dem att ha beredskap inför ett extraval. Nu hoppas han själv att det inte ska bli något extraval utan att statsministeromröstingen den 16 januari ska sluta med att Sverige får en  ”riktig” statsminister.

Det är enligt talmannen bara Stefan Löfven eller Ulf Kristersson det handlar om i det här fallet. Någon annan partiledare, t ex Annie Lööf, behöver inte göra sig besvär.

Flera politiska tyckare har idag reagerat negativt på att Andreas Norlén låter partierna ta långledigt över jul. Istället borde han ha pressat dem att samla sig till en lösning redan före jul. Men det ville inte partiledarna. De behövde mera tid att fundera. Som om de inte redan har haft tillräckligt lång tid på sig att fundera?

Inget talar idag för att det blir ett extraval. Vore jag Annie Lööf skulle jag tycka att ett extraval var rena mardrömmen. Enligt flera opinionsmätningar de senaste dagarna har väljarsympatierna för centerpartiet sjunkit från 10 procent i november till 7 procent idag.

Samtidigt har Ebba Busch Thor och KD gått om Annie Lööf och är nu större än centern. Enligt DN/Ipsos väljarbarometer som presenterades idag ökar socialdemokraterna från 28 till 32 procent sen förra månaden. Det är en rekordökning. Sverigedemokraterna minskar och borde idag vara mindre intresserade av ett extraval än de har varit tidigare.

Inte heller Jan Björklund skulle vilja gå igenom den skärseld som ett extraval innebär för honom. Han balanserar idag precis på fyraprocentsspärren till riksdagen och löper stor risk att ramla ur riksdagen om det blir ett nytt val.

Stefan Löfven skulle däremot kunna gynnas av ett extraval men jag tror inte att han vill ha något. Han vill bli statsminister direkt.

Fortsättning följer.