De som följer den amerikanska presidentvalskampanjen har fått lära sig att tåla mycket. För där, i en av världens största demokratier, pågår just nu en slakt. En slakt på människor – eller ska vi kanske säga politiker.

Jag tänker bland annat på hur den sittande presidenten Joe Biden behandlas offentligt i USA – till och med av sina egna partivänner. Det är lyteskomik av det mer unika slaget. Samtidigt är det en fruktansvärd tragedi. Hela historien kring Joe Biden är en tragedi – men kanske också ett sorgligt exempel på hur man på alla sätt försöker klamra sig fast vid makten.

Det är samtidigt en tragedi att det Demokratiska partiet inte stoppade Joe Bidens kandidatur i tid. Själv har ju Biden inte förstått att han kanske inte längre är den vitale och kraftfulle politiker som han eng gång var. Idag är han istället en gammal man med sviktande kognitiva funktioner.

En anonym tjänsteman i Vita Huset sa i en intervju för New York Times för några dagar sen att Joe Biden hade åldrats väldigt mycket bara  under de två sista åren. Det är en iakttagelse som inte bara Bidens närmaste medarbetare har gjort. Även vi som bor på andra sidan Atlanten och som har följt Biden på avstånd har sett denna dramatiska och tragiska utveckling.

Biden var ingen kraftkarl när han tillträdde som president år 2020. Han är det än mindre idag. Detta är ingen kritik mot Biden som person. Det är bara ett konstaterande att vi blir alla äldre och förlorar mycket av den skärpa vi hade som unga.

Ända sen den fiaskobetonade debatten den 28 juni mellan Biden och Donald Trump i direktsänd TV från Atlanta har avgångskraven haglat över Joe Biden. Till att börja med var hans partivänner med några få undantag försiktiga i sina kommentarer och fortsatte att stödja Biden – åtminstone verbalt – men efter några dagar höjdes tonläget. Sen dess har en intern storm piskats upp mot Biden av hans egna partivänner där han rakt och oförblommerat har uppmanats att ta sitt förnuft till fånga och lämna över presidentkandidaturen till en yngre förmåga.

Detta har inte hörsammats av Biden. Istället har han under de senaste dagarna gått till en våldsam motoffensiv mot dem som ifrågasätter hans kapacitet. Häromdagen skrev han till exempel ett mycket skarpt formulerat brev till de demokratiska kongressledamöterna där han frankt förklarade att han inte hade några planer på att hoppa av.

Istället uppmanade han sina partivänner att avsluta den ”mobbningskampanj” (mitt ord) som har pågått mot honom under den senaste tiden. Biden uppmanade istället sitt parti att ”sluta leden” och koncentrera alla sina krafter på att besegra Donald Trump istället för att förnedra sin egen presidentkandidat.

Joe Biden är med andra ord fast besluten om att ta fighten mot Trump ända in i kaklet, det vill säga fram till själva valdagen.

Biden har tvärtemot alla förväntningar visat en sällan skådad kraftfullhet under de senaste dagarna, en vitalitet som kanske borde stämma partivännerna till eftertanke. Kanske är han inte helt uträknad i alla fall. Han tänker i alla fall slåss för sitt liv och för en demokratisk seger i presidentvalet. Underförstått: Om hans parti vill ha bort honom så får de bära ut honom. Han tänker inte gå frivilligt.

Även detta skådespel är tragiskt och förnedrande att uppleva, det vill säga hur en gammal man slåss för sitt liv, i alla fall för sitt politiska liv. Samtidigt resulterar alla demokratiska attacker och ifrågasättanden av Biden i att dennes – och hela partiets – ställning undermineras. Joe Bidens fasad krackelerar totalt när han görs till åtlöje varje dag. Och en presidentkandidat som blir till åtlöje även i sina egna led har inte stora chanser att återväljas av de amerikanska väljarna.

Detta är förstås Donald Trumps smala lycka. Trump har ända sen den beramade debatten använt det mesta av sin vakna tid till att kasta skit över Joe Biden – och detta på ett mycket smaklöst, för att inte säga skandalöst, sätt.

I torsdags i förra veckan kulminerade Donald Trumps förnedringskampanj mot Joe Biden när han i ett klipp på sociala medier beskrev Joe Biden så här: ”He is an old broken-down pile of crap!” Det betyder: ”Han är en gammal nedbruten skithög!”

Trump sa också: ”Han (Biden) ska hoppa av! Jag fick honom att göra det!”

Där gick Trump händelserna i förväg milt uttryckt. Trump utnyttjade den desinformation som hade spridits inte minst av tidningen New York Times, som tidigt hävdade att Joe Biden övervägde att lämna sin presidentkandi- datur. Detta förnekades omedelbart av Joe Biden själv.

Därför var nyheten uppenbarligen en pressanka. Någon naiv reporter på New York Times hade låtit sig luras av en illvillig eller brevid-munnen-pratande tjänsteman i Vita Huset.

Det är ju Joe Biden själv som bestämmer om han vill fortsätta ”to the bitter end” eller om han ska lämna över till någon annan. Hans parti kan inte göra så mycket åt det eftersom Biden gjorde så bra ifrån sig i primärvalen. Det gör att deltagarna på Demokraternas partikonvent i augusti är tvingade att rösta på Biden om denne inte har avgått innan dess.

Samtidigt håller tiden på att rinna ut för det Demokratiska partiet. Det är idag bara en dryg månad kvar till partikonventet när presidentkandidaten officiellt ska väljas. Någon efterträdare värd namnet finns inte. Skulle Biden (mot förmodan, säger jag) avgå så blir det vicepresident Kamala Harris som får ta över Joe Bidens fallna mantel. Någon annan står inte till buds just nu.

Harris har inte ens spelat andra fiolen i Vita Huset sen Biden blev president. Han har inte släppt fram henne. Hon har därför fått ett rykte om sig av att vara svag och otillräcklig. Men under de senaste dagarna håller motvinden mot Harris på att mojna. Dessutom har hon bättre opinionssiffror gentemot Donald Trump än vad Biden kan visa upp.

Donald Trump ser uppenbarligen att Kamala Harris kan bli ett hot mot honom i presidentvalet. För samtidigt som han kallade Joe Biden för ”en gammal nedbruten skithög”, så beskrev han Kamala Harris så här:

”Hon är så dålig. Hon är så patetisk!”

Och nu kommer min undran: Tänk om svenska politiker skulle uttala sig på det sätt som Donald Trump uttalar sig mot sina konkurrenter om presidentposten. Jag har aldrig hört en svensk politiker – inte ens Jimmie Åkesson – kalla en annan politiker för ”en gammal skithög”.

Tänk om statsminister Ulf Kristersson skulle säga till Magdalena Andersson, socialdemokraternas partiordförande, tillika Kristerssons främsta opponent i riksdagen att ”Du är en djävla skithög, Magdalena!”

Det skulle vara helt omöjligt i Sverige. Men det är möjligt i USA. I varje fall har Donald Trump sett till att det har blivit möjligt.

Vad är det för signaler som Donald Trump skickar ut inte bara till det amerikanska folket utan till hela världen när han använder sig av detta språkbruk? Han visar ett kompakt människoförakt. Han visar total brist på medmänsklighet och empati. Han visar total brist på uppfostran, bildning och hut.

Just därför att Trump konkurrerar med Joe Biden om att bli USA:s näste president så borde inte amerikanska medier eller de amerikanska väljarna uthärda att en president in spe använder sig av ett språkbruk som man annars kanske bara hittar bland grovt kriminella, bland psykopater, bland rötägg och bland ondskefulla ”människoätare” i största allmänhet – men knappast hos en amerikansk presidentkandidat.

Bara det sätt som Donald Trump uttrycker sig på om Joe Biden borde diskvalificera honom för presidentposten. Väljarna borde vända sig bort ifrån honom med avsky.

Dessvärre anar jag att många av väljarna inte gör det. Istället uppskattar de okvädingsord, hån, svordomar, hat, förföljelse, förnedring, respektlöshet och förakt. Och för sådana väljare är Donald Trump en hjälte som vågar tala det språk som de själva förstår.

Vad det amerikanska folket har att välja mellan är en komplett galning, ja en psykopat, som Donald Trump och en halvsenil, stapplande, hummande men välmenande Joe Biden. Det är som att välja mellan pest och kolera.

Svenska politiker är – till skillnad från Donald Trump – ett under av hänsynstagande, respekt och god uppfostran. Det är jag stolt över.