Idag var jag hos tandläkaren för att rotfylla en kindtand. Kul, va? I väntrummet läste jag i ett tämligen nytt exemplar av tidningen Året Runt. Det skulle jag inte ha gjort om jag hade velat behålla min sinnesro.

I en spalt i tidningen med rubriken ”Din hälsa” uttalade sig en läkare att kvinnor som ville undvika bröstcancer skulle börja träna. ”Hitta rätt motion och slipp bröstcancer!” löd rubriken på artikeln. Enligt läkaren, en överläkare och psykiatriker vid Sophiahemmet i Stockholm, är bröstcancer och tjocktarmscancer de cancerformer där träning och fysisk aktivitet har bäst effekt.

Enligt artikeln i Året Runt påstås att vart tionde fall av bröstcancer beror på fysisk inaktivitet, d v s brist på träning. Cancern hade med andra ord kunnat undvikas om kvinnan varit fysiskt aktiv, tränat, cyklat, gympat, kört styrketräning, powerwalkat eller vad som helst. Enligt den här läkaren, som alltså inte var cancerläkare utan psykiatriker, minskar fyra timmars lätt joggning i veckan risken för att drabbas av bröstcancer med mellan 20 och 60 procent.

Tänk att det kan vara så lätt att slippa cancer! Det hade jag inte en aning om. Jag rev ur artikeln och lade den i handväskan för att senare idag kunna skriva den här bloggen. Aldrig har jag blivit så arg över vilka dumheter en läkare kan haspla ur sig.

Det finns väl ingenting som säger att fysisk träning minskar risken att få bröstcancer. Fyra timmars lätt joggning i veckan! Jo, jag tackar jag. Om det ändå vore så enkelt. Jag menar inte att man inte ska träna. Tvärtom. Träning är absolut nödvändigt för att må bra, för att förbättra immunförsvaret, hålla vikten, bygga upp nyttiga muskler och förbränna maten. Men att ordinera joggning för att förebygga bröstcancer tror jag är att lura kvinnor å det grövsta.

Har jag några motbevis, undrar ni kanske? Inte några vetenskapliga men jag har empiriska fakta som jag stött på i mitt eget liv och som definitivt inte ger stöd åt tesen att fysisk träning skulle minska risken för bröstcancer.

Jag kan räkna upp hur många exempel som helst som jag känner till som istället motbevisar denna tes. En av mina allra bästa och äldsta vänner, även hon en mycket framgångsrik tävlingscyklist en gång i tiden, har på fjorton år drabbats av bröstcancer   t v å  g å n g e r. Först fick hon cancer i det vänstra bröstet. Det var 1998. 2012 kom cancern tillbaka, nu i det högra bröstet. Detta trots att denna kvinna tränat så gott som varje dag i hela sitt liv och fortfarande tränar.

Jag känner kvinnliga tennisspelare, golfspelare, friidrottare, cyklister och vanliga motionärer som drabbats av bröstcancer. Flera av dem har dött i denna hemska sjukdom. Alla tränade stundtals hårt och regelbundet. Ändå fick de bröstcancer!

Det är verkligen att slå blå dunster i ögonen på oss kvinnor när en läkare försöker få oss att tro att cancer är så lätt att förebygga. Nej, cancer uppstår genom ett komplicerat händelseförlopp långt inne i våra celler, av mutationer, av celldelningar som av någon anledning accelererar fortare än de ska. Vad dessa mutationer i cellerna beror på är långt mer komplicerat – och långt mer outforskat – än att säga att de beror på brist på fysisk träning.

Jag har själv drabbats av cancer och varit svårt sjuk. Min cancer satt inte i bröstet utan på bukspottkörteln och i sköldkörteln. Jag har tränat hårt i hela mitt liv, tävlat framgångsrikt på cykel och även på skidor (liksom min väninna). Ändå började våra celler att dela sig för snabbt och bildade tumörer.

Cancer är en alldeles för allvarlig sjukdom för att en läkare ska vifta bort orsakerna på ett så här lättvindigt sätt. Om han åtminstone hade varit cancerforskare men det var han inte.