För exakt en månad sen förutskickade jag här på min blogg att vaccinationerna mot covid-19 skulle bli nästa gigantiska skandal under den här pandemin. Fick jag fel? Naturligtvis inte.

Nu står vi här och ser hur ansvariga myndigheter och makthavare harklar sig och nödgas tala om för oss att hela vaccinationsprogrammet måste skjutas upp minst en månad, i värsta fall ännu längre. En mera skandalös löftesbrytning är svår att hitta – särskilt med tanke på att det just är vaccinet som kan rädda oss människor från månader av fortsatt isolering och fortsatta ingripande restriktioner. Restriktioner som inte bara slår ut hela branscher i ekonomin utan som framförallt slår ut allt hopp och all livsglädje hos oss människor.

När jag vaknade i morse kände jag panikångest. Den första tanke som kom i mitt huvud var att jag nu hade levt i denna hemska isolering i nästan ett helt år. Ett helt år! Känn på den. Ja, ni känner förstås precis likadant som jag. Vi är alla drabbade. Vi längtar alla efter att få återgå till ett liv som åtminstone liknar ett normalt liv.

Själv har jag under den här långa tiden tackat nej till nästan alla situationer där jag skulle tvingas träffa en människa utanför mitt eget hushåll, d v s Bosse. Jag förstår inte hur jag själv och alla andra har stått ut. Det har vi inte heller. Idag fick vi veta att Systembolagets försäljning under pandemiåret ökade med 11 procent! Bolagets vd förklarar detta med att vi numera väljer lite dyrare sorter när vi köper vin och sprit, därav de högre intäkterna.

Detta är naturligtvis nonsens. Folk dricker helt enkelt mera. Några extra glas vin under veckan kan få människor att för en stund glömma tristessen och meningslösheten i tillvaron. Det är inte alls så att vi plötsligt har blivit finsmakare när det gäller alkohol. Titta på köerna till Systembolaget! Det är inte ”finsmakarna” som står där. Det är folk som vill ha lite tröst. Det är tragiskt – och på sikt mycket farligt.

Men för staten är det förstås en succé. Ju mer vin och sprit som Systembolaget säljer, desto mer intäkter går till staten i form av punktskatter. Så finansminister Magdalena Andersson borde vara glad idag – men det skulle hon aldrig säga högt.

Självklart beror en stor del av förseningen av vaccinationerna på att läkemedelsbolagen har svikit sina löften, inte levererat som de lovat, stoppat produktionen av vaccin utan att avisera detta i förväg etc.

Men detta borde svenska myndigheter och ansvariga ha kunnat förutse! När hela världen skriker efter vaccin så kan ett barn räkna ut att läkemedelsbolagens kapacitet inte räcker till. Dessutom handlar det om en helt nytt sorts vaccin där inga gamla regler och erfarenheter gäller. Eftersom efterfrågan är så enorm borde vaccintillverkarna ha talat om för till exempel EU att leveranstiderna kanske inte kommer att kunna hållas.

Men svenske vaccinsamordnaren Richard Bergström – för övrigt bosatt i Schweiz – har från  första början lurat oss alla med sitt vänliga leende, med sin starka övertygelse om att leveranserna kommer i exakt rätt ögonblick, med sina löften om att vi kommer att bli översköljda av vaccindoser och att vi därför inte behöver var det minsta oroliga.

Det dröjde bara några veckor tills Richard Bergströms glada optimism förvandlades till något mer nedtonat och besinnande. Det värsta är att Bergströms övertro på läkemedelsförtagens förmåga att leverera vaccin snabbt spred sig både till regeringen, Folkhälsomyndigheten, Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) med flera.

Folkhälsomyndigheten gjorde snabbt upp en vaccinationsplan. Under slutet av december och januari skulle alla på äldreboenden och inom hemtjänsten + vårdanställda få sitt vaccin. Under februari skulle alla 65-plussare garanterat bli vaccinerade under fas 2. I mars skulle fas 3 inledas och i juni skulle hela svenska folket ha fått två doser av det eftertraktade vaccinet.

Vi skriver idag den 15 februari. Tidsplanen sprack för längesen. Idag meddelade Region Stockholm att man inte kommer att kunna starta Fas 2 förrän i mitten av mars – en och en halv månad senare än utlovat!

Budskapet idag var också att löftet att vaccinera alla över 18 år fram till midsommar inte längre var genomförbart. Mitten av juli är det nya beskedet om det datum när alla vaccinationer ska vara avklarade.

Är det någon som tror på det löftet? Inte jag i alla fall. Man får vara glad om man får sitt vaccin före nästa årsskifte.

Detta innebär att pandemin förlängs och förlängs på grund av löftesbrott och förseningar. Det vaccin som vi alla har väntat på fortsätter att lysa med sin frånvaro. I slutet av förra veckan hade bara drygt 4 procent av Sveriges befolkning fått den första dosen av vaccinet! Det är en skandal utan like.

Samtidigt får vi rapporter om att folk alltmer struntar i restriktionerna. En undersökning som länsstyrelserna publicerade i förra veckan visade att den nya pandemilagen hittills inte har haft någon som helst effekt på folks beteende. Trots att det sen den 7 januari är krav på att bära munskydd i kollektivtrafiken under rusningstid så verkar det bara vara några enstaka personer som bär munskydd.

Detta är ett gigantiskt problem eftersom det leder till fortsatt hög smittspridning. Samtidigt är det nya muterade ”brittiska” viruset både mera smittsamt och mera dödligt än de tidigare varianterna. Men det skiter folk i.

Stefan Löfven borde än en gång hålla ett tal till nationen där han klargör de nya risker vi står inför. Förseningarna i vaccinationerna i kombination med det allt smittsammare viruset ställer helt nya krav på människors ansvar. För det är ju inte så att viruset smittar bara så där utan vidare. Det smittar därför att människor smittar varandra genom att inte följa restriktionerna och hålla avstånd.

Det är ingen naturlag att bli smittad av ett virus. Man blir smittad därför att man har kommit för nära en person som redan är smittad. Svårare än så är det inte.

Till sist: Jag blir upprörd över alla dem som antingen tränger sig före i vaccinationskön eller tackar ja till en vaccindos trots att de inte tillhör någon riskutsatt grupp. Vi tar dagligen del av rapporter om att sjukhuschefer, brandmän, städpersonal, sekreterare och administratörer – men inte gamla och sjuka – går före i kön. Detta är helt oacceptabelt.

Problemet är den enorma maktlöshet jag känner. Jag kan inte göra något åt detta på annat sätt än att hålla mig borta från andra människor. Men jag kan inte påverka hur dessa andra människor beter sig. Jag kan skriva om det på min blogg men det räcker inte. Det hjälper inte.

Vad kommer jag att tänka på i morgon bitti när jag vaknar? Jo, förmodligen samma sak som i morse.