Jag börjar med att ställa om de frågor som jag ställde redan i rubriken:

Vad rör sig i huvudet på en rysk soldat? Hur känns det att anfalla och döda ett broderfolk?

Även om en soldat har som enda uppgift att lyda order så är dessa frågor ändå relevanta. Trots att det har rått stora motsättningar mellan Ryssland och Ukraina ända sen 2014 så har ändå vanliga ryssar och vanliga ukrainare betraktat varandra som vänner, bröder och systrar. Även om Ukraina blev en självständig republik när Sovjetstaten kollapsade för trettio år sen så har detta inte påverkat relationerna mellan de båda brödrafolken på det individuella planet. Det har varit mellan ländernas politiska ledare som fientligheten har byggts upp.

Av det här skälet togs både ryssar och ukrainare på sängen när ryska trupper och anfallsflyg plötsligt attackerade Ukraina på flera fronter tidigt i torsdags morse. Även om hotet om ett krig låg i luften sen flera veckor tillbaka så var det inte många som på allvar trodde att Ryssland skulle angripa och döda ukrainare i ett blodigt anfallskrig. Bestörtningen i omvärlden över detta var lika stor som i Ryssland och i Ukraina.

Det var bara president Vladimir Putin och hans hejdukar i Kreml som visste vad som var på gång.

Jag tror inte heller att de ryska soldaterna trodde att deras uppdrag skulle vara att döda sina bröder och systrar på andra sidan den ukrainska gränsen. Jag kan bara föreställa mig hur det skulle kännas för en svensk soldat att bli kommenderad att anfalla Norge och döda norska män, kvinnor och barn. Det är en fullständigt omöjlig tanke. På samma sätt borde det vara för en rysk soldat att angripa det ukrainska folket.

Under de här dramatiska dagarna har frågan ställts många gånger vilken stridsmoral som de ryska soldaterna egentligen har. Uppgifter har gjort gällande att tillfångatagna ryska soldater ska ha sagt att de inte ens visste varför de befann sig i Ukraina. Någon soldat ska ha sagt att han trodde att de bara befann sig på en stridsövning. Andra soldater har sagt att de förväntade sig att bli mottagna som befriare av det ukrainska folket.

Så fel de hade.

Det är skrämmande att höra att de ryska soldaterna är så dåligt informerade av sina befäl att de inte ens förstår att de just nu är den anfallande parten i ett blodigt krig. Detta kan knappast förbättra en redan låg stridsmoral bland de ryska styrkorna.

Däremot är stridsmoralen bland de ukrainska soldaterna desto högre. Dessa har förstått varför de måste försvara Ukraina. De är också beredda att göra det. Detta är en av förklaringarna till att det ryska anfallet mot Ukraina under den här lördagen ser ut att ha mattats av. Framryckningarna går förvånansvärt långsamt. Det motstånd de ryska trupperna har mött i Ukraina var hårdare och mera målmedvetet än ryssarna hade trott. Förlusterna av män och materiel har varit större än de hade räknat med.

”Vi kommer inte att lägga ner våra vapen”, har Ukrainas president Volodymyr Zelenskyi sagt i ett uttalande.

”Det här är en stor missräkning för Ryssland”, säger Claes Levinsson, prefekt vid Institutionen för Rysslands- och Eurasienstudier i Uppsala till Aftonbladet idag. ”Det här var inte var ryssarna hade planerat för”.

Den ryska ledningen hade sannolikt räknat med ett betydligt svagare motstånd från Ukrainas sida. Vladimir Putin trodde kanske att det skulle bli en enkel promenadseger att inta Ukraina. Istället har Ryssland lidit stora förluster både i form av dödade soldater och förstörda flygplan och stridsvagnar. Detta trots att Ukrainas militära kapacitet bara är en bråkdel av vad Ryssland kan ställa upp med.

Uppgifter från USA:s underrättelsetjänst gör gällande att de ryska styrkorna är frustrerade över det motstånd de har mött.

”Vi vet att de inte har gjort de framsteg de räknade med, i synnerhet inte i norra Ukraina”, uppger en talesperson för Pentagon enligt nyhetsbyrån Reuters. Även den brittiska underrättelsetjänsten hävdar att Rysslands framfart har saktats ned, dels på grund av rena logistikproblem, dels på grund av ett starkt ukrainskt försvar.

Trots detta räknar flera militära experter att Ryssland ändå inom några dagar kommer att ha nått sina mål. Inom kort kan huvudstaden Kiev ha fallit i ryska händer. Jan Hallenberg, som är professor i statsvetenskap och säkerhetspolitisk expert, hävdar att det bara är en tidsfråga innan Kiev faller och säger så här:

”Det beror på hur mycket motstånd Ukraina lyckas åstadkomma. Det förefaller som om ukrainsk militär har stoppat en del ryska kolonner men det finns ytterligare tiotusentals ryska soldater som kan sättas in. Trots det hjältemodiga motståndet tror jag att Kiev kommer att falla inom några dagar”, säger Jan Hallenberg till Aftonbladet idag.

När de ryska framryckningarna har gått ”för långsamt” är risken också stor att de fortsatta ryska attackerna blir ännu mer brutala, ännu mer aggressiva än vad ryssarna hade planerat från början.

Det betyder att det risken är stor att mycket blod kommer att flyta på Kievs gator innan detta helvete är över.

Jag och många med mig fortsätter att fråga oss vad som var meningen med detta krig. Vad vill Vladimir Putin uppnå genom att anfalla och inta hela eller delar av Ukraina? Vad tjänar han på det? Ukraina är visserligen ett mycket stort land. Ukraina har också bördig jordbruksmark. Men det kan väl inte ha varit för att få odla mer grönsaker som Putin anföll Ukraina?

Kriget är obegripligt. Putin är obegriplig. Somliga påstår att han har förlorat förståndet. Andra menar att han mycket väl vet vad han gör. Kanske är detta krig bara ett sätt för Putin att visa hur stark han är och hur övermäktigt Ryssland är. En maktdemonstration av en isolerad tyrann som vill skrämma omvärlden och visa att det är han som bestämmer dagordningen. En liten man med storhetsvansinne.

Somliga misstänker att Putin vill återupprätta det gamla Sovjetunionen, ett Storryssland modell 2022. Redan 2007 hävdade Putin att Sovjetunionens kollaps var en stor olycka som aldrig borde ha inträffat.

Dock har han nu nästan hela världen emot sig. Dessutom hotar ekonomiska sanktioner att sarga den ryska ekonomin. Vad har Vladimir Putin då uppnått med detta blodiga och meningslösa krig?

Jo, ett ännu större hat, ett ännu större förakt från omvärlden, ännu större politisk isolering och ännu mindre respekt.