Det finns ingenting som irriterar mig så mycket som svenska s k skidstjärnor som hoppas av den ena tävlingen efter den andra. Anna Haag är en sådan. Hon var anmäld till världscuptävlingarna i Ulricehamn nu till helgen.

Idag kom beskedet att hon hoppar av. Orsak: hon har tränat så mycket att hon inte har något överskott kvar att tävla med. Vad är det för dumheter? Hon har inte deltagit i någon enda skidtävling sen i december. Hon deltog inte i Tour de Ski (var lite förkyld). Hon hoppar av det ena loppet efter det andra. Är hon rädd att avslöja hur dålig hon är av rädsla att inte få komma med i VM-laget?

Hennes sambo Emil Jönsson har lite grand samma tävlingsskräck.Han var visserligen med i sprinttävlingarna i Toblach förra helgen men hans resultat rosade inte precis marknaden. Emil Jönsson är långtifrån sitt forna jag. Han känns trött och inte alls lika explosiv som tidigare. Han har uppenbarligen sett sina bästa dagar som skidåkare – kanske Anna Haag också.

Både Haag och Jönsson lever naturligtvis gott på träningsbidrag från Svenska Skidförbundet och sponsorbidrag från sponsorer. Men hur länge kommer sponsorerna att behålla sitt tålamod med idrottsmän/kvinnor som nästan aldrig levererar och därmed inte visar att de är värda att bli sponsrade.

När Anna Haag säger att hon har tränat för mycket och inte har något överskott för att tävla, då har hon uppenbarligen inget hum om hur en idrottare ska lägga upp sin tränings- resp. tävlingssäsong. Det är under träningssäsongen han eller hon ska bygga upp sina muskler, sin kondition och sin snabbhet – för att sedan dra nytta av den under tävlingssäsongen. Anna Haag gör tydligen tvärtom, d v s tränar under tävlingssäsongen så att hon tröttar ut sig och inte orkar tävla.

Jag väntar bara på att Skidförbundets förbundskapten Rickard Grip ska ta bladet från munnen och inte fortsätta att dalta med sina undermåliga åkare. Ställ krav på Anna Haag, Emil Jönsson och sen inte minst på Johan Olsson, som faktiskt är ett stort problem – inte en stor tillgång – för svensk skidsport. Hota med att dra in träningsbidragen om de inte levererar.

Som gammal tävlingscyklist vet jag av erfarenhet att det är grundträningen som är viktigast, som är A och O. Under tävlingssäsongen ska man självklart också träna men absolut inte så hårt att man blir överansträngd. Den bästa träningen under tävlingssäsongen är att just det – tävla. Det är då man får hårdheten och snabbheten i kroppen. Inte tvärtom.

Sen till Johan Olsson. Jag är sedan flera år tillbaka hjärtinnerligt trött på honom och hans fundamentala likgiltighet för att leverera. Han tränar som en galning – men till vilken nytta, när han aldrig tävlar.

Nu ska han tydligen ställa upp i Ulricehamn och köra 15 kilometersloppet på lördag. Risken finns att det är hans sista lopp före VM.

Tyck nu inte att jag är hård mot våra stackars skidstjärnor. Faktum är att det är vi skattebetalare som delvis bidrar till att de genom träningsbidrag och annat kan ägna sitt liv åt sin älskade hobby. Därför krävs en del motprestationer från åkarna. Dessa är artister och ska framträda för oss som älskar skidsporten och som via skattsedeln faktiskt också betalar för den.

Skidåkning på den nivån är ett yrke, ingen hobby. Vilken arbetsgivare accepterar i längden att hans eller hennes anställda hela tiden är borta från jobbet.?