Årets valrörelse är inte lik någon annan valrörelse. Ett antal yttre faktorer, i vissa fall katastrofer, ser ut att kasta all partipolitisk planering över ända. Jag minns bara en tidigare valrörelse där en yttre faktor bevisligen påverkade valutgången. Det var 1988 när den stora säldöden seglade upp som den största politiska frågan. Det var också efter det valet som miljöpartiet kom in i Sveriges riksdag.
Sommaren 2018 har präglats av ödesdigra och omfattande skogsbränder i norra och mellersta Sverige, skogsbränder som kommer att få förödande konsekvenser för skogsbruket. Skogsbränderna har givetvis götts av den onaturliga hettan men vi vet också att en stor del av bränderna har varit anlagda, tillkomna genom rent slarv eller förorsakade av framrusande tåg vars gnistor från bromsarna antänt de kruttorra banvallarna.
Klimatdebatten har under de senaste åren haft en ganska undanskymd plats i den politiska debatten men den tre månader långa värmeböljan har fått klimatångesten att stiga i takt med miljöpartiets opinionssiffror. Efter hettan och skogsbränderna är inte längre sjukvården och äldreomsorgen de viktigaste valfrågorna utan klimatförändringarna. Undergångsprofetiorna har avlöst varandra. Nu är katastrofen och undergången nära.
Det har till och med lett till att regeringen nu utlovar statliga bidrag till kurser om klimatångest.
Men så igår kväll, måndagen den 13 augusti, vände plötsligt hela den politiska debatten – men inte på grund av en ny skogsbrand utan av ett stort antal bilbränder. Inom loppet av trettio minuter hade uppemot 150 bilar antänts av svartklädda och maskerade marodörer. Bilbränderna var aktioner som enligt polisen var samordnade och planerade på sociala medier.
Polisen talar om uppvigling och samordnade attacker av ett litet antal unga män klädda i svarta mjukisbrallor och svarta huvtröjor som gick bärsärkagång på parkeringsplatser, som systematiskt slog sönder bilrutor för att sedan kasta in molotovcocktails som omedelbart antände och förstörde bilarna – allt i det enda syftet att skapa djävulstyg.
Frölunda, Gårdsten, Hjällbo, Alafors, Falkenberg, Trollhättan, Stockholm, Uppsala är stadsdelar och ortsnamn som vi ska hålla i minnet i det här sammanhanget.
Hundratals oskyldiga människor vaknade i morse upp till anblicken av utbrända bilvrak på parkeringsplatserna, människor som inte hade något som helst att göra med dessa gärningsmän som bara var ute för att skada och skapa oro och förvirring.
”Vad f-n håller ni på med?” undrade statsminister Stefan Löfven som råkade befinna sig i Göteborg, den stad som var hårdast drabbad av bilbränderna.
Bild: regeringen.se
Det är en händelse som ser ut som en tanke att samtliga partiledare – alltså inte bara statsministern – idag befann sig i Göteborg. Alla fick tillfälle att kommentera bilbränderna som alla naturligtvis fördömde. Moderatledaren betonade föräldrarnas ansvar för sönernas illgärningar. SD-ledaren Jimmie Åkesson krävde mer resurser till polisen. Liberalernas ledare Jan Björklund betonade vikten av att de ansvariga för bilbränderna greps och straffades och så vidare.
Nu är det plötsligt inte längre klimatfrågan som är den stora valfrågan. Nu är det bilbränderna och den skadegörelse som de svartklädda unga männen hann åstadkomma inom loppet av bara några timmar.
Därmed är vi tillbaka till frågan om brott och straff, en fråga som tidigare dominerade valrörelsen innan skogarna började brinna i Hälsingland och Dalarna.
Det gäller att hänga med i alla politiska svängar och lappkast. Jag upprepar vad jag sa inledningsvis: Den här valrörelsen är inte lik någon annan. Aldrig tidigare har våra ledande politiker varit så i händerna på yttre händelser som i sommar. Aldrig tidigare har det politiska fokuset riktats om så många gånger och så snabbt som i år.
Katastroferna kastar om hela den politiska dagordningen, kastar om valdebatten och gör våra partiledare till patetiska offer för krafter de själva inte längre har någon kontroll över. Det är djupt tragiskt men också farligt för demokratin eftersom inget politiskt parti längre kan följa en utlagd politisk kurs utan måste trixa mellan tillfälligheter och tragedier.
Inget politiskt parti i Sverige kan lastas för att sommaren blev så torr och het att jordarna slutade producera mat, att djuren måste nödslaktas och att vattnet tog slut. Vädret kan man inte påverka i det korta perspektivet.
Skogsbränderna däremot måste de som bestämmer över skogspolitiken ta på sig ett stort ansvar för. Även om skogsbränder inte kan undvikas under heta somrar så hade konsekvenserna av årets brandkatastrof blivit mindre om skogsbruket i Sverige hade organiserats på ett annat sätt. Skogsägarna har delvis sig själva att skylla när de i årtionden ha satsat på ett ensidigt skogsbruk. Milsvida täta granskogar utan undervegetation blir lätta offer för eldslågorna.
Varför denna monokultur? Varför har man inte blandat in lövskog i barrskogarna. Lövskogen antänds inte lika lätt. Samtidigt har vi den här sommaren sett hur förödande det är att inte göra brandgator i skogarna. Brandgator skulle ha kunnat förhindra den katastrofala spridning av bränderna som vi har sett i sommar. Ett kortsiktigt ekonomisk tänkande har styrt skogspolitiken. Nu får skogsägarna och skogsbönderna själv betala priset för detta.
En omläggning av skogspolitiken måste till om vi ska kunna undvika den här sortens brandkatastrofer i fortsättningen.
Här fanns alltså redan från början ett politiskt ansvar, nämligen hos dem som har låtit skogsbruket utvecklas till en veritabel brandhärd.
Sen kommer jag till bilbränderna. Dessa terrordåd borde inte få förekomma i ett modernt samhälle som Sverige, där varje människa har rätt till trygghet och säkerhet när det gäller både kropp och ägodelar. Även om det senaste dygnets bilbränder inte automatiskt kan kopplas till gängkriminaliteten och alla gängmorden, så är fenomenen besläktade. Det handlar om att svenska politiker har tillåtit utanförskapssamhället och segregationen att breda ut sig, blundat för och till och med förnekat kriminella mönster och hittills inte satsat tillräckligt på polisen och övriga delar av rättssamhället.
Vågorna går höga i väljarkåren under dessa dagar. Hettan och skogsbränderna har hittills gynnat miljöpartiet och centern men bilbränderna kommer å andra sidan att gynna sverigedemokraterna och moderaterna, eftersom dessa båda partier anses ha en bättre politik när det gäller brott och straff.
Det är tragiskt att svensk politik är så sårbar, att våra politiska ledare tvingas uppträda som trasdockor som slungas runt av tillfälliga politiska händelser som ingen varken verkar ha förutsett eller har stått beredda att hantera när de inträffade.
Bild: Europaportalen.se
Mitt i detta inferno står socialdemokraterna och Stefan Löfven som sannolikt inte kommer att gynnas av någon av dessa katatrofer utan som istället i den politiska retoriken kommer att göras till syndabock för gamla försyndelser, som egentligen hela det politiska etablissemanget bär ansvaret för.
En olycka kommer sällan ensam, brukar det heta. Detta uttryck kan nog de flesta stämma in i idag.