Valet 2018 går till historien som ett gigantiskt politiskt fiasko. Innan utlandsrösterna är räknade verkar valet mellan det rödgröna blocket och alliansen vara så oavgjort att man inte kan klämma in ens det tunnaste silkespapper mellan blocken. De rödgröna fick 144 mandat i riksdagen, allianspartierna 143, medan SD med sina 62 mandat gjorde ett historiskt starkt val och blev med det valets stora vinnare.

I euforin efter denna valframgång skickade SD omedelbart ut en inbjudan till moderaterna och kristdemokraterna med en trevare om att försöka bilda en borgerlig trepartiregering. Denna flirt avvisades dock omedelbart de båda allianspartierna .

Efter det har inte mycket hänt. Ställningskriget mellan blocken är just nu kompakt. Några öppningar har inte synts till, vilket man heller inte ska förvänta sig. Det kommer att dröja veckor innan de svenska väljarna kan börja skönja konturerna till en regering.

Men regering måste Sverige ha, avsett vilken eller vilka färger den kommer att bestå av. Just nu slåss partierna istället om hur grundlagen ska tolkas men detta ska enbart ses som ett sätt att blanda bort korten och vinna tid.

Trots att alliansen, som det ser ut idag, har fått aningen färre röster i valet än det rödgröna blocket hindrade det inte de fyra allianspartiledarna från att redan igår kväll kräva Stefan Löfvens omedelbara avgång och därmed bredda vägen för en alliansregering med Ulf Kristersson som statsminister.

Helt logiskt förklarade Stefan Löfven att han tänkte sitta kvar som statsminister åtminstone tills hela valresultatet var klart och alla röster räknade. Utlandsrösterna är till exempel ännu inte räknade, inte heller alla förtidsröster. Ingen vet hur många utlandssvenskar som har röstat i valet.

Förra gången kom det in 50 000 utlandsröster. Utlandssvenskarna röstar traditionellt oftare borgerligt än genomsnittet av svenska väljare. Om det blir så även i år kanske Ulf Kristersson och hans alliansvänner kan få ytterligare några tiondelar och därmed bli något större än de rödgröna. Men det vet vi ännu inte.

Stefan Löfven sa igår kväll att han hoppades att det här valet skulle bli blockpolitikens begravning. På den punkten har han fått fel. Just idag verkar blockpolitiken vara mer cementerad än någonsin. Löfven har under hela valrörelsen räckt ut den ena handen efter den andra till de borgerliga med vädjan om att bryta blockpolitiken, som Löfven anser vara skadlig och fördummande. Men Löfven har inte fått ens en gnutta respons från de borgerliga partierna. Istället fortsätter allianspartierna att hävda att en alliansregering är den enda tänkbara lösningen.

Idag är det ingen som vet hur Sverige kommer att styras under den kommande mandatperioden. Det är anmärkningsvärt och häpnadsväckande. Inget av de politiska blocken ser ut att få en hållbar majoritet. Samtidigt ligger sverigedemokraterna där som ett tungt stenblock över vägen och bidrar till att cementera handlingsförlamningen.

Inget parti i Sveriges riksdag säger sig vilja samarbeta med SD. Om de i slutändan håller fast vid detta, ja då måste ledarna för de två största partierna, det vill säga Stefan Löfven och Ulf Kristersson, ta sitt ansvar och se till att Sverige får en stark regering. Jag kan bara se en blocköverskridande regering som lösningen på regeringskrisen.

I det läge som nu råder är blockpolitiken en styggelse. Om inget av blocken kan bilda en majoritetsregering, ja så säger den enkla matematiken att partierna måste söka samarbete eller koalition över blockgränserna. Något annat alternativ finns inte, om man menar vad man säger när det gäller att hålla SD utanför politiskt inflytande i riksdagen.

Men det tar tid att vända en atlantångare. Blockpolitiken är just en sådan svårvänd båt. Men för landets bästa måste flera partier i Sverige kasta bort de ideologiska skygglapparna, kavla upp ärmarna och tillsammans arbeta för att Sverige ska kunna styras – även om det kommer att göra ont, även om ett eller annat vallöfte måste svikas och även om en del väljare kommer att känna sig svikna.

Igår kväll utropade sig alla partier förutom miljöpartiet som vinnare. Naturligtvis är detta inte sant. Både (S) och (M) förlorade stort jämfört med valet 2014. Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val sen 1908. Orsaken till att Stefan Löfven ändå verkade nöjd när han i natt kom ut till sina valarbetare var att partiet inte hade gjort ett så dåligt val som de flesta opinionsinstituten hade förutspått. Vissa opinionsmätningar under valrörelsen harde pekat på ett valresultat för (S) på neråt 22-23 procent. Nu stannade nedgången vid 28.4 procent, vilket visserligen är en reell nedgång men ändå inte så illa som opinionsinstitutens självutnämnda spågummor hade sagt.

Miljöpartiet gjorde däremot ett gigantiskt katastrofval. Med nöd och näppe lyckades man kravla sig över riksdagsspärren men det usla valresultatet gör nog att vi inte ska räkna med att få se miljöpartiet i någon regering under överskådlig tid.

Bättre gick det för Annie Lööf och Ebba Busch Thor, svensk politiks två unga och mycket karismatiska kvinnliga partiledare. Båda stärkte kraftigt sina positioner i riksdagen. Ändå räckte inte det för att ge alliansen den skjuts som behövdes för att kunna bilda regering.

Till sist några ord om SVT:s valvaka. Jag satt och tittade på valvakan hela kvällen. Den inleddes traditionsenligt med att SVT presenterade sin egen valundersökning, Valu, som är en enkät bland över 11 000 röstande som skulle ge en hint om hur svenska folket hade röstat. Halva valvakan kom att baseras på Valu:s resultat, trots att dessa på flera punkter visade sig vara gravt missvisande.

Enligt Valu skulle SD bli Sveriges näst största parti medan moderaterna skulle förpassas till tredjeplatsen. Samtidigt underskattades gravt Socialdemokraternas valresultat  i Valu medan både centern och (KD) överskattades jämfört med det verkliga valresultatet.

Ändå kom halva vakvakans debatt att baseras på Valu:s felaktigaunderlag, vilket var djupt olyckligt och missvisande.

I övrigt utkristalliserade sig SVT:s valvaka till den värsta thriller jag någonsin har sett eller läst – dock med en gigantisk baksmälla som följd.