Jag är inte särskilt intresserad av fotboll, även om jag i allmänhet är mycket idrottsintresserad. Det finns något hos fotbollen som jag inte förstår. Det är inte bara den globala hysterin över denna sport som stör mig. Problemet är att fotbollen tyvärr ofta drar till sig de sämsta människorna, de som bär sig åt som svin, de som förnedrar och förolämpar, de som begår utskillningslöst våld mot oskyldiga under fotbollsmatcher – och de som hatar, hatar, hatar …

Jag tänker naturligtvis inte minst på den hatstorm som drev in mot den stackars svenske mittfältspelaren Jimmy Durmaz när han igår beskylldes för att ha förorsakat Sveriges VM-förlust mot Tyskland. Durmaz kastades in i matchen när det var femton minuter kvar. Han kämpade och slet allt vad han orkade. Det råkade bli en frispark – en av många frisparkar i alla fotbollsmatcher. Frisparken kom att gynna Tyskland som vann matchen mot Sverige med 2-1.

Det hat och den rasism som vällde över Jimmy Durmaz var obeskrivlig. Det var som om proppen gick ur den överfyllda hatballongen och allt dess vidriga innehåll vräktes över Jimmy Durmaz. Han fick, självklart helt oförskyllt, skulden för den svenska förlusten.

Hatkommentarerna, mordhoten och rasismen vräktes ut över sociala medier och över Jimmy Durmaz. Rasisterna i Sverige passade på att vädra sitt invandringshat mot en fotbollsspelare som faktiskt är född i Örebro i Sverige men av syriansk-assyriska föräldrar. Detta hat mot en fotbollsspelare med utländska rötter är märkligt med tanke på att fotbollsvärlden är den mest mångkulturella av alla världar. I alla världens fotbollslag finns spelare från andra länder. Det är mera regel än undantag.

Jag trodde inte att det var inom fotbollen som man skulle möta denna oförblommerade rasism.

Men Jimmy Durmaz själv reagerade precis på det sätt som han skulle göra. Han förklarade med stolthet i rösten att han var svensk och att han spelade i det svenska VM-laget – för Sverige. ”Vi är professionella fotbollsspelare och att bli kritiserad är något vi måste leva med”, sade Durmaz idag, dagen efter matchen. ”Det ingår i vårt jobb. Men att bli kallad blattejävel, att få hot mot min familj och mina barn, att bli föremål för mordhot, det är oacceptabelt.”

Bra rutet, Jimmy.

Sen vände alltsammans. Istället för hatkommentarer och mordhot strömmade det in tiotusentals kärleksförklaringar till Jimmy Durmaz, naturligtvis inte från samma personer som tidigare hade uttalat hatet och hoten utan av oss vanliga svenskar som stöttar Jimmy Durmaz på samma sätt som i stöttar alla andra svenska fotbollsspelare i VM i Ryssland.

Hatet och rasismen mot Jimmy Durmaz blev snabbt en världsnyhet.

Egentligen är jag inte förvånad över de hot och det hat som sen igår kväll uttrycktes mot Jimmy Durmaz. Det finns tyvärr en stor grupp s k fotbollssupporters som är fascistiska och rasistiska till sin natur. Det är de som år efter år förstör svenska fotbollsmatcher med våld, hot och bengaliska eldar. De kallar sig fotbollsfans men de är inget annat är kriminella huliganer som använder den populära fotbollen som spelplats för att uttrycka sitt hat, sin rasism och sin allmänna vrede mot civilsamhället.

De är heller inte sena att ge sig på poliser och vakter.

Det är sorgligt och beklagligt att den populära fotbollssporten ständigt ska besudlas med dessa ondsinta element. Tyvärr finns det något i fotbollens själ som gör detta möjligt. Fotboll är världens i särklass största idrott. Det finns inte någon idrottsgren som lockar och fascinerar så många människor i världen som just fotboll.

Fotboll är också en sport där alla kan spela. Det räcker att ha en boll – eller ett bolliknande föremål – att sparka på så kan man bli fotbollsspelare. En av de viktigaste sysselsättningarna för fattiga gatubarn i Rio de Janeiro, Buenos Aires, i Nigeria och i Kamerun är just att lira fotboll. Fotbollen ger hopp om ett bättre liv men det är förstås bara ett fåtal av dessa pojklirare som når de stora höjderna.

Men eftersom sporten är så stor så lockar den till sig även de ondsinta, de kriminella, de som vill skada, splittra och förstöra, de som vill se våld och blod flyta.

Tyvärr är det dessa avigsidor det vi tvingas leva med för att hålla fotbollens fana högt. Men vi måste inte acceptera det. Samhället måste också reagera,  markera och hantera fotbollshuliganerna och fotbollsförstörarna som dem de är, kriminella element, som ska bestraffas för sina onda gärningar på det sätt som lagen föreskriver.