Nu – mellan de politiska analyserna – ska jag återigen skriva en liten drapa om våra små rådjur, särskilt den lilla rådjursfamiljen med en get och två små kid som bor i vår skog och som numera hälsar på oss nästan varje dag. De små kiden växer så att det knakar och är snart lika stora som mamma – trots att de fortfarande diar, eller kanske tack vare.
De senaste dagarna har jag filmat rådjursfamiljen så ofta jag har kunnat. Det är roligt att se hur de små kiden växer upp. Bambiullen på kroppen håller successivt på att försvinna och snart är de små exakt lika vackert gyllenbruna som mamma.
Maten i Bosses matho på sidan av huset försvinner på ett nafs. De små kiden äter fortfarande inte sådan fast föda men geten äter. Samtidigt har vi varje dag besök av dels en råbock, dels en get utan kid. Det finns också en get som bara har ett kid. Det är ofta svårt att skilja på dem eftersom de är så lika.
Hur som helst får ni njuta av de bilder jag har tagit.
Till sist blir rådjursmamman arg på sitt lilla kid när det är alltför envist. Då blir det en tillsägelse
En liten film lyckades jag också prestera: