Den här midsommaraftonen går till historien, inte som Sveriges varmaste eller Sveriges mest minnesvärda, utan som det europeiska samarbetets mest dramatiska. Stora delar av dagen har jag följt rapporteringen om Brexit, som jag skrivit om i bloggen intill.

Men jag hann i alla fall inte bara baka en läcker midsommartårta utan också mina alldeles egna speciella kanelbullar.

Tårtan, som jag håller på bilden, är en klassisk gräddtårta med tre olika fyllningar. Jag lade äpplemos i det undre lagret. Ovanpå det lade jag vaniljkräm. Det övre lagret fyllde jag med en härlig råkräm av banan och färska jordgubbar.

Den delen av tårtan gjorde jag igår kväll, torsdag. Under natten hann alla fyllningarna gå in i tårtbottnarna. I morse var det dags att dekorera tårtan. Naturligtvis blev det ett jättetjockt lager med vispgrädde. Sedan dekorerade jag tårtan med jordgubbar, punchknappar och vitklöverblad (!). Över alltihop satte jag sedan en röd pion, som Bosse köpte i blomsteraffären idag. Pionen ska man kanske inte äta, men allt det andra går att äta.

När Bosse och jag smakade på tårtan idag vräkte Bosse i sig tre tjocka bitar av tårtan och fick sedan ligga tre timmar på soffan med magont. Rätt åt honom, faktiskt.

Mina kanelbullar, ja. De är också egentligen helt vanliga kanelbullar med en fyllning av massor av smör, socker, kanel och ovanpå det russin. Sen rullar jag ihop alltsamman till en rulle och skär upp lämpligt antal bullar av rullen.

Men efter det trycker jag ut varje bullskiva och skär ett långt snitt i degen, så att den delar sig i två delar. Dessa två delar snurrar jag sedan runt mitt pekfinger, formar bullen rund och lägger den på bakplåten. Det gör att bullen ser lite mer festlig och mindre konventionell ut. Jag hade först tänkt dekorera bullarna med glasyr men avstod när jag såg hur goda de såg ut och hur goda de var utan glasyr.

Trevlig midsommardag på er!