En av världens största politiska ledare, den brittiske premiärministern Winston Churchill lämnade efter sig ett imponerande arv av talesätt, sentenser, deviser och mänskliga sanningar. Ett av dessa var ”Each country has the government it deserves” = ”Varje land har den regering det förtjänar”.

Det är säkert många idag som vägrar skriva under på detta men för oss som lever med ett demokratiskt styrelseskick vet att det är vi själva, folket, väljarna, som utser våra ledare. Sedan finns det många länder där ledarna fortfarande utser sig själva – även om de ibland arrangerar allmänna val för att ge sken av att de är ”folkvalda”. Men valen är ofta manipulerade och valfusket omfattande.

Ryssland är idag ett land som befinner sig någonstans mellan demokrati och diktatur. På papperet är landet en federal demokrati med ett s k folkvalt parlament, Duman, en regering och ovanpå det en president. Sen 2012 heter han Vladimir Putin.

Även om Ryssland inte definieras som en diktaturstat så är landet inget demokratiskt styrt land i västlig bemärkelse. Det ryska folket har alltid styrts av diktatorer. Först var det tsarerna. Sen kom den kommunistiska revolutionen 1918 som införde en ny åsiktsdiktatur. Sovjetunionen bildades 1922. När Josef Stalin 1924 trädde in på den politiska scenen införde han snabbt en kommunistisk diktaturstat.

Sovjetimperiet fall 1991 väckte förhoppningar om att en demokrati skulle kunna utvecklas i Ryssland under ledning av revolutionshjälten och Rysslands förste president Boris Jeltsin. Visst reformerades det ryska styret på ett omvälvande sätt i demokratisk riktning samtidigt som en vildsint marknadsekonomi, för att inte säga en rövarkapitalism, ersatte planekonomin. Men Jeltsins dåliga hälsa och svåra alkoholproblem gjorde honom till en svag ledare. Han avgick redan 1999 och ersattes av Vladimir Putin. Sen vet vi vad som har hänt.

Idag är det Vladimir Putin som bestämmer och hans ministrar, generaler och rådgivare är hans lydiga lakejer. Det prövade ryska folket har aldrig fått lära sig vad demokrati är. En gammal diktatur har nämligen alltid ersatts av en ny.

I förrgår, den 9 maj, höll Ryssland sitt årliga firande av segern över Nazityskland den 9 maj 1945. Traditionsenligt höll presidenten ett tal, hyllade sina ”veteransoldater” (som i själva verket var f d tjänstemän i Kreml) medan soldater marscherade över Röda torget, dock i betydligt mindre antal är tidigare. På grund av kriget i Ukraina fanns det inte tillräckligt många lediga soldater att tillgå, inte heller stridsvagnar och andra militära propagandavapen. Firandet på Röda torget blev historiskt kort. Putins tal blev också historiskt kort, bara tio minuter. Efter en timma var allt över.

Vladimir Putins tal var en enda lång rad av lögner, verklighetsförfalskningar och direkta galenskaper. Ryssland förde inte alls något krig mot Ukraina. Det var istället väst som utnyttjade Ukraina som en schackpjäs för att krossa och förinta Ryssland, förklarade Vladimir Putin för de 145 miljoner ryssarna. Han hävdade att Ryssland och Ukraina är bästa vänner. Det är bara Ukrainas ”nazistiska regim” som han vill ha bort.

Det är västmakterna som har startat kriget och det är Ryssland som är ”offret”. ”Ett veritabelt krig har släppts lös mot vårt fosterland och Ryssland slåss för sin existens”, hävdade Putin.

Den världsbild han målade upp i sitt korta tal var groteskt förvriden. Den var produkten av en sjuk hjärna. Putin har antingen helt förlorat kontakten med verkligheten eller också försöker han desperat övertyga det ryska folket om att det han säger är sant – allt för att flytta fokus från Rysslands stora förluster i kriget i Ukraina.

Vladimir Putin talade också om att ”hela civilisationen står inför en vändpunkt”. Han hävdade att västmakterna genom sitt krig mot Ryssland har inlett en fortsättning på andra världskriget och destabiliserat den rådande världsordningen. Han förklarade att ”Ryssland måste försvara sig mot internationell terrorism”.

Vad menade han egentligen? Somliga experter hävdar att det egentligen inte fanns något nytt i Putins tal. Samtidigt måste man vara något av en kremnolog när man analyserar talet. När han talar om att Ryssland måste försvara sig mot internationell terrorism menar han då att Ryssland måste använda sitt starkaste vapen, nämligen kärnvapenmissilerna? Han hotade inte uttryckligen med ett kärnvapenkrig men är det detta världen har att vänta sig nu?

En person som uppvisar en så manifest galenskap som Vladimir Putin skulle kunna vara beredd att som den förste presidenten i Ryssland använda kärnvapen både mot Ukraina och mot länder i väst. Ryssland har haft kärnvapen sen 1949 men hittills aldrig använt dem, inte ens under det kalla kriget. Blir det en president som verkar ha förlorat kontakten med verkligheten och som heter Vladimir Putin som kommer att ändra på detta? Jag vet inte men jag är djupt oroad. Det skäms jag inte för att säga.

När han håller ett tal som detta, som huvudsakligen är riktat till det ryska folket, försöker han då varna dem för det som komma skall? Eller är det bara ett långdraget krig i Ukraina som han varnar för? Jag vet inte men jag fruktar det värsta.

Experter hävdar att det ryska folket sväljer Putins galna budskap med hull och hår. Hur kan det vara möjligt? Finns det inte en enda intelligent människa i detta jätteland med sina 145 miljoner invånare som genomskådar Putins falsarier och propagandatrick? Finns det inte någon som genomskådar lögnerna och verklighetsförfalskningarna? Det måste det finnas. Annars kommer Winston Churchill att få rätt när han hävdade att ”ett land har den regering det förtjänar”.

Under det snart femton månader långa kriget i Ukraina har olika ryssar, inklusive både Putin själv och utrikesminister Sergej Lavrov, hotat med att Ryssland kan komma att använda sig av kärnvapen om inget annat står till buds. Under den allra senaste tiden med bara några få dagars mellanrum gjorts uttalanden med kärnvapenhot från kända personer i Ryssland.

Häromdagen förklarade Rysslands tidigare president och premiärminister Dmitrij Medvedev att Ryssland är berett att bli först med att använda kärnvapen i en framtida konflikt. Inför en grupp skolelever sa Medvedev så här:

”Vår doktrin slår fast att Ryssland kan komma att använda kärnvapen om vi angrips med andra typer av vapen som hotar statens existens.” Han upprepade att hotet växer för varje dag.

Och igår gjorde en känd rysk programledare ett spektakulärt utspel i den ryska statstelevisionen när han förklarade att ”ett kärnvapenkrig är oundvikligt.”

Mannen bakom hoten heter Vladimir Solovyov och är en känd rysk programledare som aldrig drar sig för att komma med spektakulära uttalanden. Han är också känd som en sann Putinvän. När jag lyssnade på hans hot drog det kalla kårar utefter ryggraden. Hans ord var dramatiska:

”Då finns inget mer London, Paris, Berlin, Kiev, Warszawa och inte heller Washington DC kvar.”

Vladimir Solovyoys ord är inte mer värda än någon annans men när hoten upprepas med allt kortare mellanrum så finns det skäl att bli oroad. Samtidigt ska man komma ihåg att det går dåligt för Ryssland i Ukraina. Man har förlorat många soldater, många stridsvagnar och mycket ammunition. Vi har sett bilder på ryska soldater som flyr från den belägrade staden Bachmut i Ukraina. Det är inga smickrande bilder för Vladimir Putin.

Desperationen växer i Kreml. Och när människor, särskilt krigsherrar, blir desperata kan det värsta hända.

Det värsta är, tycker jag, att politiker och analytiker i väst inte verkar vara särskilt bekymrade över de accelererande ryska kärnvapenhoten. ”Det är bara krigspropaganda”, säger de. ”Ryssland skulle aldrig våga använda sina kärnvapen. Det skulle aldrig Kina tillåta”.

Men tänk om de vågar … Vad händer då?

 

 

 

 

…