”Jag har jobbat inom polisen i fyrtio år och jag aldrig hört eller sett något liknande!”

Så sa den förre chefen för New Jersey State Police, Rick Fuentes, när denne tidigare i år var på besök i Sverige. Den svenska polisen har inlett ett samarbete med amerikansk polis för att få rätsida på de många gängskjutningarna och sprängningarna i Sverige, en företeelse som den amerikanske polischefen var djupt chockad över.

Sverige är alltså världsunikt, inte minst när det gäller omfattningen av sprängningar och skjutningar. De kriminella nätverken i Sverige har börjat använda allt våldsammare metoder för att bekämpa varandra men också alltmer avancerade bomber. Det handlar inte längre om vanliga handgranater utan om fjärrutlösande sprängladdningar gömda i kaffetermosar men med en enorm sprängkraft.

Det är fortfarande ett mirakel att någon oskyldig människa ännu inte har omkommit i samband med de våldsamma sprängningarna. Sen januari i år har 100 sprängningar rapporterats i Sverige. Till det kommer 76 fall där misstänkta bomber inte hann detonera förrän polisens bombskydd hann fram.

Inget annat uvecklat land i världen har drabbats av en sådan epidemi av sprängningar som Sverige. På vissa håll i landet kan man dra paralleller med krigszoner. Sverige står ensamt och polisen vet inte vad man ska göra.

Även våra folkvalda politiker står handfallna. Hur ska man kunna bekämpa sprängningarna när polisen aldrig får tag i gärningsmännen, när polisen inte ens vet vilka de är? Ingen verkar idag heller veta  v a r f ö r  Sverige har flest sprängningar per capita i hela västvärlden. Polisen famlar i mörkret.

Idag skrev Aftonbladets krimkrönikör Oisin Cantwell att Sverige nu började likna Nordirland på 80-talet. Så här skrev Cantwell:

”Att jag över huvud taget gör jämförelsen (med Nordirland) beror på att siffrorna (i Sverige) är så extrema att vi måste söka oss till länder med en lång historik av terrorism för att hitta en motsvarighet. Inte i något annat rikt land i västvärlden är situationen ens i närheten av den som för närvarande råder i Sverige.”

Situationen är alltså minst sagt alarmerande. Den som försöker bagatellisera skjutningarna och sprängningarna eller låtsas som om de inte existerar vet inte vad han eller hon talar om.

Detta får mig att osökt komma in på förre Scania-chefen Leif Östling. I en intervju i en Youtube-kanal i förra veckan uttalade han sig om just dessa skjutningar och sprängningar. Han svarade så här på frågan om det går att göra något åt skjutningarna och sprängningarna i Sverige:

”Ja, det tror jag. Det måste vi. För om det här fortsätter kan vi hamna i ett okontrollerat läge där vi kanske till och med måste ta in vår militär och det blir krig inne i landet, i de här utsatta områdena, som det kallas.”

Östling fortsatte:

”Det pågår ju redan ett slags krig mellan rivaliserande gäng i många utsatta områden, med alla skjutningar som pågår. Och alla som blir skadade eller dödade. Så kan det ju inte få fortsätta”.

Finns det någon i Sverige som inte håller med Leif Östling, som i höst för övrigt har kommit ut med sin självbiografi som verkar ha blivit en bästsäljare? Vad Östling beskriver är ungefär samma situation som den som Oisin Cantwell beskriver när han drar parallellen med Nordirland.

Ingen av dem talar i termer av inbördeskrig men väl om krigsliknande situationer.

Men det  Leif Östling sa i Youtube-kanalen skulle han aldrig ha sagt. Han blev omedelbart avskedad från uppdraget som ordförande för Södertälje Science Park. Kanske berodde avskedandet på att Östling lät sig intervjuas i en alternativ högerinriktad tv-kanal på Youtube, som påstås ha kopplingar till vit-makt-rörelsen. Östling bad senare om ursäkt för sina uttalanden.

Nu tillhör inte Leif Östling de personer i Sverige som är utrustad med den bästa fingertoppskänsligheten när det gäller att uttala sig i politiska frågor. Han fick till exempel sparken från posten som ordförande för Svenskt Näringsliv 2017 när det avslöjades att han hade placerat tiotalsmiljoner kronor på Malta för att komma undan skatt i Sverige. Han försvarade sig med att ifrågasätta vad man får för skattepengarna i Sverige. Det var inte särskilt smart. Dessutom ganska osolidariskt.

Det fel Leif Östling gjorde den här gången var att han lät sig intervjuas av Swebbtv, som inte anses vara särskilt rumsren. Dessutom uttalade han sig generaliserande och fördomsfullt om invandrare och flyktingar, något som han gärna hade kunnat låta bli.

Men när han talar om den skrämmande gängkriminalitet som väller fram som en het lavaström över Sverige så har han faktiskt rätt. Östling har inte sagt något som avvikit från vad journalister, krönikörer och politiker redan har sagt många gånger.

”Man ska inte kasta ut barnet med badvattnet” är ett populärt uttryck i Sverige. Det betyder ungefär att man inte ska rensa bort goda saker under tiden som man rensar bort dåliga saker. Det betyder att Leif Östling faktiskt sa en del viktiga sanningar i den där beskärmade youtubeintervjun men att han också sa en hel del dumheter. Men det dumma får inte tas som intäkt för att allt han sa var dumt.

När det gäller krissituationen i Sverige med sprängningar, mord och skjutningar bland kriminella gäng i utanförskapsområdena hade han rätt. Och det är värt att lyssna på – även om Östling i samma veva gjorde andra mindre genomtänkta uttalanden.

Vi måste alla samlas mot den dödsbringande kriminalitet som snart inte längre bara drabbar de kriminella själva utan kanske oss andra också.