Den traditionella och starkt glorifierande bild av Sverige som politiker och andra makthavare i Sverige med stor frenesi har kablat ut över världen i decennier innehåller bland annat följande komponenter:

• Sverige har världens bästa välfärd
• Sverige har världens bästa sjukvård och åldringsvård
• Sverige har världens bäst utbildade arbetskraft
• Sverige har världens bästa skola
• Sverige har världens bästa barnomsorg
• Sverige har världens bästa socialförsäkringssystem
• Sverige har världens mest robusta pensionssystem
• Sverige har världens bästa trygghet för barn, vuxna och gamla
• Sverige har världens bästa jämställdhet
• Sverige har världens bästa bostadsstandard
• Sverige har världens mest generösa biståndspolitik
• Sverige har världens bästa flyktingmottagande
• Sverige har världens bästa rättighetslagstiftning

Ja, Sverige är med andra ord bäst i allt

Och så har vi ju omkring oss i alla dessa fantastiska Sverige-symboler att själva glädjas åt och inte minst att locka turister med. Se här:

Allt är så fint, mysigt och romantiskt. Och glöm inte midnattsolen!

Men så började Sverigebilden någon gång efter 2010 krackelera. Sörgårdsidyllen visade sig vara falsk. Bullerbybarnen var bara en saga. Visst har vi fortfarande gott om röda stugor och dans kring midsommarstången och Dalahästar – men allt det där andra som jag räknade upp? Vart tog det vägen? Sanningen uppenbarades till slut inte bara för oss själva utan inte minst för världen runtomkring oss.

Sverige förvandlades på några år från en sörgårdsidyll till ett land förknippat med hög kriminalitet, ständiga gängskjutningar, mord, sprängningar, bilbränder och vandaliseringar. Somliga började till och med jämföra Sverige med Mexiko när det gäller antalet mord och skjutningar, vilket inte är särskilt smickrande.

Och så kom kulmen under den gångna påskhelgen. Jag nämner några ortsnamn som ni kan hålla i minnet: Linköping, Norrköping, Örebro, Landskrona, Malmö, Rinkeby i Stockholm, Rosengård i Malmö och kanske några till. Här handlade det inte om vanligt skränigt helgbråk. Nej, det handlade om våldsamma upplopp som spred sig som löpeldar, poliser som attackerades med stenar och andra tillhyggen och polisbilar som sattes i brand. Stenar och molotovcocktails kastades mot polisen. En buss  med passagerare sattes i brand i Rosengård i Malmö på påskaftons kväll.

I Landskrona ägnade sig uppemot hundra personer åt stenkastning. De tände eld på bilar, däck och soptunnor. De satte upp stängsel för att hindra trafiken (och polisen) från att komma fram. De boende i Navestad i Norrköping kunde se hur unga män bar fram bildäck och bensindunkar för att ordna en riktig påskbrasa.

Minst 40 människor skadades under de svenska påskkravallerna. Av dem var 26 poliser. 25 personer har hittills anhållits men det kommer att bli fler. Polisen beskriver kravallerna som de värsta de någonsin har upplevt. En polisman beskriver det så här i Expressen:

”Jag tror inte att svensk polis har upplevt något liknande. Jag skulle vilja beskriva det som en krig, kort och gott ett krig.”

Polisen anser att attackerna i första hand var riktade mot polisen – en polis som snabbt tappade kontrollen över situationen.

Upprinnelsen till påskupploppen i Sverige var en 40-årig dansk-svensk man, advokaten och högerextremisten Rasmus Paludan. Paludan avskyr muslimer och anser att islam är en ”dum idé”. Han bränner koraner och kräver att alla muslimer ska lämna Danmark. Rasmus Paludan leder sen 2017 ett politiskt parti i Danmark med namnet Stram kurs.  Partiet har dock inget stöd hos de danska väljarna. Enligt den senaste opinionsmätningen fick Stram kurs 0% sympatisörer. Själv kallar sig Paludan för ”frihetens soldat”, ”de svagas beskyddare” och ”samhällets väktare.”

Paludan är tidigare dömd till fängelse för hets mot folkgrupp och har flera gånger varit i Sverige för att anordna koranbränningar.  Han har under några år haft inreseförbud till Sverige.

Den här påskhelgen var det dags för Paludan att dra till Sverige igen för att bränna koranen. Av någon outgrundlig anledning fick Paludan tillstånd av polisen att hålla demonstrationer och bränna koranen på flera platser i Sverige. Den svenska grundlagen om demonstrationsfrihet möjliggjorde för Rasmus Paludan att skända islam. Hans första stopp var i stadsdelen Råslätt i Jönköping. Sedan drog han vidare till Skäggetorp i Linköping och Navestad i Norrköping. Kravaller utbröt på båda platserna. På fredagsförmiddagen hade han tagit sig till Rinkeby i Stockholm, där han brände koranen.

Sen var ruljangsen igång. De blodiga upploppen spred sig vidare till Örebro, Landskrona och Malmö. Sen har alla sett vad som har hänt. Sönderbrända bilvrak, demolerade gator, brandrester och allmän förödelse bilder från dessa svenska städer att påminna om bilder från kriget i Ukraina. Ingen jämförelse i övrigt men vid första anblicken är det svårt att se skillnaden.

Upploppen var kanske i ett inledningsskede en protestaktion mot koranbränningarna men urartade mycket snabbt till kravaller och rena gatustrider. Enligt polisen hade upploppen kopplingar till den s k gängkriminaliteten. Polisen misstänker också att upprorsmakarna i Sverige fick inspiration från utlandet via sociala medier.

Än en gång blev kravaller och upplopp i Sverige förstasidesnyheter inte bara i svenska medier. Världen största tidningar och TV-bolag gav händelserna stort utrymme. Två stora nyheter präglade internationella media under påskhelgen: kriget i Ukraina och kravallerna i Sverige.

 

 

Några medier som uppmärksammade händelserna var amerikanska ABC News, Nyhetsbyrån AP, US News, TV-kanalen Al Jazeera, brittiska BBC, brittiska tidningen The Guardian, den spanska tidningen El Mundo för att bara ta några exempel.

 

För en svensk är det inte kul att det är på grund av gängskjutningar, sprängningar, koranbränningar och våldsamma upplopp som Sverige får internationell uppmärksamhet. Somliga experter påstår att detta inte kommer att negativt påverka Sverigebilden utomlands på lång sikt. Skitsnack. Det är klart att det som hände här i Sverige under påskhelgen kommer att sätta djupa spår i utländska TV-tittares och tidningsläsares minne. Sverigebilden är redan till stor del förstörd.

Jag ska inte gå in på hur polisen skötte sitt jobb under kravallerna. Jag saknar helt enkelt överblicken. En sak kan jag dock säga: Den svenska polisen och den svenska polisledningen visade en så påtaglig tafatthet att man blir alldeles matt. Kunde man inte i förväg ha räknat ut vad som skulle hända när man ger en koranbrännare möjlighet att demonstrera på flera platser i Sverige? Ett barn skulle förstå det.

Dessutom undrar jag: Hur kunde polisen ge tillstånd till dessa möten och demonstrationer? De kände ju till Rasmus Paludan sen tidigare. Visserligen är demonstrationsfriheten skyddad i grundlagen. Alla ska ha rätt att säga sitt. Nej, säger jag. Så ska det inte få vara. Rätten att yttra sig och demonstrera kan aldrig gå före risken för människor och poliser att skadas eller dö i gatustrider och upplopp. Polisen i Malmö har tidigare vägrat Paludan rätten att demonstrera. Varför gjorde man inte det den här gången?

Rättiighet till vilket pris som helst? Nej tack! Skriv om grundlagen! Gör inskränkningar i demonstrationsfriheten om det finns risk för upplopp, blodspillan och död. Hela hanteringen av coronapandemin i Sverige har faktiskt varit ett grundlagsbrott som har pågått under två år när staten inskränkte människors rätt att röra sig fritt. Några högljudda protester har vi inte hört mot detta.

Detsamma borde gälla koranbränningar och demonstrationer av högerextremister som bara har ett enda syfte: att skapa blodspillan, kaos och hat.

.