Det här blogginlägget är skrivet för er som är naturälskare. Det betyder förmodligen att jag inte får lika många unika besökare på min blogg som efter gårdagens inlägg om den illegala ockupation av ett industriområde i Malmö som 400 EU-migranter gjort sig skyldiga till och som stjärnreportern Janne Josefsson berättade om i SVT:s Uppdrag granskning igår kväll.

Min blogg är avsedd att vara mångsidig, för att inte säga allsidig. Man får inte snöa in sig på en enda fråga. Det gäller att berätta om och beskriva allt som är viktigt.

Apropå snöa in sig, så är det idag dagen efter höstdagjämningen. Den inträffade igår, den 23 september. Då var dag och natt lika långa (i strikt meteorologiskt bemärkelse i alla fall). Den här natten, som redan har kommit när denna blogg skrivs, blir flera minuter längre än dagen har varit idag den 24 september.

Det är med sorg i hjärtat vi går mot mörkret. I morse gick solen här i Stockholmsområdet upp kl. 06.36 och ner kl. 18.44. I morgon går solen upp 06.38, två minuter senare än idag. I morgon kväll går solen ner klockan 18.41, tre minuter tidigare än igår. Under det här dygnet blir natten alltså fem minuter längre. Och så fortsätter det – med accelererande hastighet.

Hösten har också satt sin prägel på naturen. En stund i eftermiddags, när solen till sist kom fram efter en hel dags regn, gick jag ut med mobilen och förevigade några höstens landvinningar i naturen runt vårt hus.

Höstens framfart märks tydligast på ormbunkarna. Om de inte redan är gula eller rödbruna, så är de kraftigt svedda i kanterna av förgänglighetens bruna färg.

Grusvägen utanför huset är översållad av gulnade björklöv som är de första som blir höstens offer…

…medan ekarna runt huset fortfarande står optimistikt gröna.

Och ampelblommorna på verandan är fräschare och rikare på blommor än någon gång i sommar.

Ett annat hösttecken är staplarna av granved som vår vänlige granne Kjell har huggt ner och lagt på tork ute i skogen; detta för att vi ska kunna hålla varmt i stugan i vinter.

Bosse är fortfarande inte helt kurant efter sin höftoperation och behöver hjälp med att hugga ner träd och göra klabbar av dem.

För några veckor sen sörjde jag obeskrivligt över att sommaren var på väg bort och att hösten var på väg. Nu har jag resignerat. Det blir så här varje år. Man måste acceptera att grönskan vissnar, att löven på träden blir bruna och faller av och att solen står allt lägre på himlen och kastar allt längre skuggor över tillvaron.
It´s the way it is.