Sprintåkaren Maja Dahlqvist tog idag hem sprintvärldscupen på längdskidor i världscupfinalen i finska Lathis för andra året i rad. Men hon var definitivt inte värd den segern – för det krävdes en läggmatch från de svenska lagkamraternas sida för att Maja skulle kunna lägga beslag på den åtråvärda glasgloben. Utan läggmatchen hade Maja Dahlqvist aldrig tagit hem segern. Hon är numera inte tillräckligt bra för det.

Som en stor älskare av längdskidåkning kände jag idag att något obehagligt har smugit sin in i den svenska längdskidsporten. När en svensk längdsprintåkare som Maja Dahlqvist inte kan ta hem sprintcupen på egna meriter och på egen hand utan att det krävs en läggmatch från lagkamraternas sida för att göra detta möjligt så är det något som är väldigt fel. Och detta är ett direkt resultat av de svenska sprinttjejernas totala överlägsenhet i sprintspåret.

Under större delen av den här säsongen har den schweiziska sprintåkaren Nadine Fähndrich lett sprintvärldscupen. Fram till tisdagens sprinttävling i estniska Tallinn ledde Fähndrich över Maja Dahlqvist med ynka två poäng men efter en dålig insats av Dahlqvist i Tallinn utökade Fähndrich sin ledning till tolv poäng.

Det var med tolv poängs ledning som Nadine Fähndrich idag skulle kämpa om vem som slutligen skulle vinna sprintcupen i säsongens sista världscuptävling i Lahtis, hon eller Maja Dahlqvist.

De svenska sprinttjejerna med Jonna Sundling som den klarast lysande stjärnan har i flera år – inte minst i år – dominerat längdsprinten. På grund av sjukdom deltog inte Jonna Sundling i några världscuptävlingar under den tidiga delen av den här säsongen och har därför inte kunnat samla ihop det antal poäng som krävts för att vinna hela sprintcupen. Det var istället till Maja Dahlqvist som det svenska hoppet stod till när det gällde att ta hem slutsegern i sprintcupen.

Maja Dahlqvist form har varit kraftigt nedåtgående under större delen av vintern. Hon har till exempel inte vunnit en enda världscupseger i år – medan Nadine Fähndrich har vunnit tre sprinttävlingar och var därmed en betydligt värdigare mottagare av den totala sprintcupsegern. Men de svenska sprinttjejernas förkrossande överlägsenhet och hänsynslösa taktik stoppade Fähndrich från att ta hem den här triumfen.

Dagens damsprintlopp i Lahtis var dramatiskt från början till slut. Redan i kvartsfinalen anade man hur det hela skulle sluta. Strax före upploppet hamnade Maja Dahlqvist i delo med tyskan Katarina Hennig, något som ledde till att Hennig ramlade medan Dahlqvist fick sin stav skadad (eller bruten, oklart vad). De svenska tjejerna hade före start lovat att göra allt för att hjälpa Maja Dahlqvist att ta hem segern i sprintcupen.

Så blev det också. När Dahlqvist strax före upploppet p g a stavproblemen såg ut att bli utslagen ur hela sprinttävlingen grep lagkompisen Moa Ilar in. Hon låg före Dahlqvist i spåret men stannade upp och släppte henne förbi sig för att Dahlqvist skulle kunna ta sig vidare till semifinal. Det gjorde Dahlqvist medan Ilar själv blev utslagen ur   tävlingen.

Dahlqvist segade sig vidare till semifinalen där Nadine Fähndrich blev utslagen. Men detta skulle ensamt inte räcka för Maja Dahlqvist att ta hem den totala sprintcupen. För i finalen fick inte Dahlqvist bli sämre än femma för att vinna sprintcupen. Blev Dahlqvist sexa skulle Fähndrich vinna i alla fall.

Men då fick vi se ytterligare en svensk läggmatch. Den här gången var det Emma Ribom som fick offra sig, Emma som själv skulle ha kunnat vara en aspirant till en pallplats i den här sprinten. Men på upploppet lade sig Emma Ribom istället sist och krattade därmed manegen för Maja Dahlqvist. Maja spurtade in som fyra och Emma Ribom kom sist, 12 sekunder efter segraren Kristine Stavås Skistad, som för fjärde gången i rad slog Jonna Sundling i spurten. Jonna blev ”bara” tvåa den här gången också.

Men idag handlade det inte om vem som skulle hamna på pallen i själva sprinttävlingen. Idag handlade det bara om vem som skulle ta hem sprintcupen, nämligen om Maja Dahlqvist.

Jag kände omedelbart att hela det svenska upplägget var osmakligt och övertaktiskt. Visst har lagkamrater i alla sporter rätt att hjälpa varandra till seger. Johan Olsson hade till exempel aldrig vunnit 5-milen i VM i Val di Fiemme 2013 om inte hans manliga lagkamrater hade ”bromsat klungan” och därmed gett Olsson det rejäla försprång han så väl behövde för att vinna VM. Redan den gången tyckte jag att taktiken kändes konstig. Det är ju den bäste som ska vinna, inte den som vinner på grund av ett uppenbart taktiserande.

Idag var Maja Dahlqvist inte starkast. Ändå vann hon den totala sprintcupen. Inte heller under säsongen har hon varit bäst. Nadine Fähndrich har varit betydligt starkare – och allra bäst har Jonna Sundling varit.

Men den svenska mördartaktiken fick omedelbart ett juridiskt efterspel. Efter målgång blev den svenska landslagsledningen tillsammans med Moa Ilar inkallad till juryn. Juryn meddelade att Moa Ilar var diskad för ”osportsligt uppträdande” dom det kallades. Hon hade genom att bromsa upp och släppa förbi sig Maja Dahlqvist i kvartsfinalen medverkat till att omöjliggöra för Nadine Fähndrich att ta hem slutsegern.

Det var alldeles utmärkt att juryn reagerade snabbt och diskade Moa Ilar. Visserligen var det synd om Ilar, som bara ville hjälpa sin lagkamrat men dagens jurybeslut var helt korrekt. Juryn vägrade se mellan fingrarna på hur en viss åkare med hjälp av lagkamraternas solidariska men övertaktiska uppträdande kunde vinna en seger som hon egentligen inte borde ha vunnit.

Men Maja Dahlqvist själv förstod ingenting av juryns beslut efteråt. Hon tyckte att det var helt OK att Moa Ilar offrade sig för henne. Efteråt uppträdde hon istället som världens bästa sprintåkare på damsidan. Men det är bara på papperet hon är bäst – för Maja Dahlqvist är inte bäst. Hon borde inte ha vunnit sprintcupen.

Så här går det när ett land, i det här fallet Sverige, har ett så starkt lag att tjejerna med en enkel handrörelse kan finta bort en given segerkandidat. Nadine Fähndrich var en sådan men de vitklädda flickorna fintade bort henne. Det kunde de göra i kraft av sin numerära och styrkemässiga överlägsenhet, sin tekniska skicklighet och sin taktiska förslagenhet.

Det finns ett uttryck som säger att ”om man är stor, så måste man vara snäll”. De svenska tjejerna var inte snälla idag – men kanske lärde de sig en läxa.